TBW a smile that could save a life # 3
Tidigare...
"I'm not saying this to make you mad, but I don't think you know her enough to talk about her like that. Seriously Melody, we can't keep doing this", säger han och jag sätter andan i halsen när jag tror att han ska avsluta vår vänskap här och nu. "You need to get to know Sky. You, me and her, my apartment, tomorrow. Attendance is mandatory". Jag vet inte om detta var den vändning jag hade hoppats på, men jag ska väl vara glad att han inte sa upp kontakten med mig som han gjorde med Louis.
"Whatever, let's just work out".
När jag vaknar på söndagen vill jag ingenting hellre än att dra täcket över huvudet och fortsätta sova, eller åtminstone ligga kvar i sängen och gömma mig resten av dagen. Jag har nyss vaknat, det kan inte ha gått mer än några sekunder, och jag blev just plågsamt medveten om att idag är dagen då jag, Harry och Sky ska träffas för att umgås. Jag vet exakt vad Harry förväntar sig att få ut av den här dagen och jag vet exakt hur den kommer sluta - Harry kommer tyvärr bli besviken. Han tror att jag kommer börja tycka om Sky om jag bara umgås med henne tillräckligt mycket, men jag är redan övertygad om att det inte spelar någon som helst roll hur många timmar han tvingar mig att spendera med henne; hon kommer aldrig förändras i mina ögon, åtminstone inte till det bättre.
Jag funderar ett varv till på om jag bara ska ställa in den här dagen och gömma mig i sängen tills mörkret faller, men blir tvungen att påminna migsjälv om att det inte fungerar på det sättet när man är vuxen. Så istället för att ligga kvar i min bekväma säng och tycka synd om migsjälv tills det är dags att gå till Harry hör jag av mig till Louis, som utan att tveka bjuder in mig att hänga med honom och en av hans vänner. Jag orkar inte ens bry mig om att jag våldgästar deras lunch, jag vill bara ha någon att prata med, någon som förstår min situation. För tillfället är Louis den enda personen som verkar göra det.
"Hello there, gorgeous", hälsar Louis glatt när jag slår mig ner på den tredje stolen vid deras bord. "I'm starting to think that eating is required when we meet", lägger han till med ett skratt och tittar ner på maten på hans tallrik. Jag kan inte låta bli att hålla med. Det här blir tredje gången vi träffas; den första gången var vi båda lite onyktra, den andra gången åt vi frukost och nu är det lunch som står på bordet.
"Maybe that'll be our thing", flinar jag och snor ett bortsorterat salladsblad från Louis tallrik. Det såg inte ut som att han hade tänkt äta det.
"God I hope not, that'll be expencive", flämtar Louis och både jag och hans vän ger ifrån oss varsitt skratt. Det är först då jag inser att jag har satt mig vid deras bord utan att ens hälsa på den stiliga killen som sitter mittemot Louis.
"Oh, excuse my bad manner, I'm Melody", säger jag och ler mot honom samtidigt som jag hoppas att han inte ska tycka att jag är otrevlig.
"I'm Liam, nice to meet you", säger han och blottar en perfekt tandrad när han ler tillbaka mot mig.
"Nice to meet you too", säger jag artigt. Jag blir faktiskt lite förvånad över att denna artighet kommer naturligt, jag trodde faktiskt inte att jag hade det i mig. Vanligtvis brukar jag vara ganska dryg, men jag jobbar på det. "So how do you know Louis?".
"We've known each other like...forever, it feels like. He's my..." Liam hinner inte avsluta sin mening innan Louis rycker in och avbryter.
"Best friend", säger han med munnen full av mat. "We're best friends, me and Liam, he's my partner in crime", lägger han till när han svalt sin mat.
"Yeah, best friends", upprepar Liam och nickar.
"So are you gonna order anything dear?", frågar Louis och nickar mot kassan.
"Naah, I just had breakfast actually", erkänner jag en aning generat. Klockan är nästan halv ett på dagen och jag har nyss ätit frukost. Jag är mycket väl medveten om att det inte är riktigt så det ska vara.
"Ooh, someone decided to sleep in this morning", retas Louis.
"I guess my brain knew my scheduele for today and decided that I needed a few hours extra sleep", förklarar jag som om det vore det självklaraste i hela världen.
"And what would that be, if I may ask?", frågar Louis nyfiket.
"It is the reason why I needed to see you right away", berättar jag och eftersom att jag inte förväntar mig att Louis ska nöja sig med det svaret fortsätter jag utan att invänta hans vidare frågor. "I was at the gym with Harry yesterday and couldn't help but yet again pointing out that he shouldn't hang out with Sky as much as he does, which of course resulted in him gettring frustrated and then he decided that I don't know her well enough, so today he's arranging a gamenight for him, me and Sky".
"Oh, that sounds brutal", säger Liam med avsky. Jag tror först att han är ironisk med det han säger men när jag tittar på honom ser jag att han ser ut att vara genuint besvärad för min skull.
"You know about Sky too?", frågar jag hoppfullt. Det skulle vara mer än perfekt att ha två personer på min sida, det om något borde bevisa att jag har rätt.
"You know about Sky too?", frågar jag hoppfullt. Det skulle vara mer än perfekt att ha två personer på min sida, det om något borde bevisa att jag har rätt.
"Yeah, I've only met them a few times a while ago, but I'm not a fan of her, and I have a very hard time understanding just what Harry sees in her", förklarar han och mitt leendet blir bara bredare och bredare ju mer han säger.
"I know, right! It's so nice to finally have people to talk to about this, I've been alone in it for so long!", säger jag lättat, fortfarande med mitt fånigt breda leende på läpparna.
"Wait, hold on", avbryter Louis och håller upp ena handen i luften. "So you're actually gonna spend time with this crazy person?".
"I don't really have a choice, do I?", frågar jag, trots att jag redan vet svaret. Om jag inte gör det här kommer Harry bara fortsätta tjata om att jag "ogillar" Sky för att jag inte känner henne tillräckligt väl och jag börjar bli väldigt less på att han drar till med det varje gång jag nämner hennes namn. Jag har, väldigt nyligen, insett att detta kan vara min enda chans att övertyga Harry om att Sky inte är bra sällskap. Jag ska få Harry att tro att jag ger henne en ärlig chans och när han ser att det ändå inte fungerar hoppas jag att det kommer få honom att tänka till ett varv extra vad gäller Sky.
"I suppose not", svarar Louis efter en stunds betänketid. "But is it really safe?".
"Yes, I'm not afraid of that tiny human, I can't imagine that she can do much damage", säger jag övertygat, men blickarna som Louis och Liam utbyter säger mig någonting annat. "She hasn't hurt anyone, has she?".
"Physically, no", svarar Liam snabbt.
"But she did bully one of Harrys female friends until she moved to another contry, so there's that", fyller Louis i.
"Oh", är det enda jag kan få ur mig. Jag är egentligen inte förvånad över att hon skulle kunna göra någonting sådat, det som får mig att höja på ögonbrynen är att hon faktist har gjort det. Detta gör bara att det faktum att Harry fortfarande vill umgås med henne blir om möjligt ännu mer obegripligt. "But Harry wouldn't let her do that to me, we've literally known each other forever".
"Sky is real smooth, Harry will never know what's going on, I'm sorry to say", Liam ger mig en medlidsam blick.
"But me and Liam will always be here for you, you can always talk to us about this. We're on your side, a hundred percent, every hour of the day", säger Louis och placerar sin vänsterhand på min axel. "Right Liam?".
"Yes of course, any friend of Louis is a friend of mine", säger Liam betryggande. "We will take care of you".
Vi sitter kvar på restaurangen långt efter det att Harry och Louis har ätit upp sin lunch och bara pratar. Den här gången pratar vi inte enbart om Sky utan fokuserar samtalet mer på att lära känna varandra. Jag berättar lite om mig själv och mitt liv, bland annat att jag tillfälligt jobbar på en förskola och att jag samtidigt utbildar mig till lärare. När de frågar om varför berättar jag att jag sedan en lång tid tillbaka varit säker på att jag vill arbeta med människor men att det tog mig lång tid att komma fram till på vilket sätt samt att jag är mycket nöjd med mitt val. Jag tycker att det ska bli otroligt roligt att få vara med och utbilda framtida generationer och eftersom att jag alltid har haft en hel del åsikter om just lärare är jag övertygad om att jag kan använda dem till min fördel och bli en utmärkt sådan. Efter att ha hört om mina ambitioner blir Louis en aning generad när han berättar för mig att han arbetar i en bar och att han är intresserad av att ta över efter den nuvarande ägaren någon dag. Jag tycker absolut inte att det är något fel med hans val av yrke, vilket jag också berättar för honom. Alla vill vi olika saker i livet och tur är väl det, skulle alla ha samma yrke skulle vardagen knappast gå runt. Louis uttrycker att han är tacksam för att jag tycker som jag tycker och för att föra frågan vidare till Liam säger han att han formodligen inte har det mest annorlunda jobbet vid det här bordet i alla fall. Jag tittar nyfiket och intresserat på Liam som snart berättar att han tjänar pengar på att videoblogga. Jag måste erkänna att jag inte är helt bekant med fenomenet och får då förklarat för mig att han varje dag filmar sig själv i det han gör och sedan klipper ihop det till en video som han lägger ut på youtube för andra människor att titta på. Av rent intresse frågar jag hur jag kan få tag på dessa videos, men får till svar att han gärna vill att jag ska lära känna honom som person innan jag tittar på hans videor, vilket jag givetvis accepterar.
När vi ett par minuter senare har hamnat i en diskussion om någonting oväsentligt får jag ett samtal från Harry. Han säger att Sky ska komma till honom om ungefär en timme och att jag kan komma dit så fort jag är klar. Jag tänker att jag vill vara där så snart som möjligt så att jag hinner dit innan Sky. På det sättet känns det mer som att det är Sky som kommer dit och umgås med mig och Harry och mindre som att jag kommer dit och umgås med honom och Sky. Louis och Liam håller helt och hållet med mig och blir därför inte irriterade när jag lämnar dem mitt i diskussionen. Eftersom att det inte är någon fin tillställning som kräver någon speciell klädsel ser jag ingen anledning till att gå hem så jag börjar gå direkt mot Harry.
Det tar mig inte mer än en kvart att komma till Harrys lägenhet, men när jag kommer dit är Sky redan där. Inte nog med att hon är en av Europas värsta människor, hon kan inte klockan heller.
"Hi Harry... Sky", hälsar jag vänligt när jag har klivit innanför dörren. Harry svarar med ett tacksamt leende, nästan som att han hade förväntat sig att jag skulle vara otrevlig, och Sky tittar knappt på mig. Jag ska göra mitt bästa för att få Harry att tro att jag är här för att ge Sky en ärlig chans, om det så betyder att jag på riktigt måste vara trevlig mot henne, tills hon personligen bevisar att hon inte förtjänar det. Bara några sekunder senare, när jag har hunnit sparka av mig skorna, är det som om någonting knäpper till i Skys huvud och helt plötsligt beter hon sig som min bästa vän.
"Melody! It's so nice to properly meet you, Harry's always talking about you!", säger hon och småspringer mot mig i hallen för att möta mig i en kram. Jag lägger förvirrat armarna om hennes taniga kropp och gör mitt bästa för att dölja mitt ansiktsuttryck.
"Nice to meet you too", är det enda jag kan komma på att säga som inte skulle låta helt åt helvete falskt. Jag förstår att Sky är inne på att försöka lura i Harry att hon inte alls har någonting emot mig så att Harry ska tycka att jag är fånig som inte tycker om henne. Jag ska vara bättre än så, jag ska inte lura i Harry nånting, jag ska helt enkelt låtsas som att det är första gången jag träffar Sky och jag ska försöka vara trevlig mot henne så länge hon förtjänar det. Det borde inte vara länge, så det ska nog inte vara så svårt.
"Great, now that you guys have met, should we start with some Call Of Duty?", frågar Harry exalterat och slår ihop händerna framför sig. Han tycker att det här ska bli så roligt, stackars blåögda lilla Harry.
"Yeah, sure", svarar Sky och tittar på mig för att se om jag håller med.
"Why not", ler jag och tar av mig jackan innan jag följer med dem in i vardagsrummet. Där står redan tre glas med någonting som ser ut att vara cola i och två handkontroller ligger på bordet.
"We only had two, so I guess we'll be taking turns", ler Sky och greppar den ena kontrollen som för att signalera att hon i alla fall ska börja. Det faktum att hon pratar om Harrys saker som om de även vore hennes stör mig mer än det borde, men jag väljer att inte visa det.
"Why don't you guys start, I have to use the bathroom anyway", säger Harry och skakar om sitt lockiga hår innan han försvinner ut ur rummet. Tre... Två... Ett...
"FYI, I'm only doing this for Harry", kommenterar Sky med blicken fäst på tv-skärmen. Efter en snabb blick på klockan runt min handled kan jag konstatera att hon klarade av att vara trevlig i nästan två minuter, det är ganska imponerande ändå.
"Same", svarar jag nästan ljudlöst.
"He doesn't even like you that much, why do you even keep trying?", trots att vi pratar med varandra är vi helt fokuserade på spelet, för någon som tittade på skulle det förmodligen se ganska löjligt ut.
"Keep talking".
Harry kommer in i rummet igen precis när Sky för andra gången skjuter min karaktär, trots att vi spelar för samma team.
"What are you doing Sky, you're on the same team!", utbrister Harry med ett skratt. Helt plötsligt blir Sky världens trevligaste igen och ber om ursäkt för sin klumpighet.
"I couldn't help it, you surprised me!", skrattar hon och riktar sin rara blick mot mig. Hade jag varit lite dummare hade jag kanske faktist trott att hon tyckte om mig.
"Don't let it happen again", hotar jag på skoj. Jag kan inte låta bli att lägga märke till Harrys belåtna blick, han tror verkligen att vi kommer överens. Men en till sur kommentar från Sky så är jag färdig med att vara trevlig.
Vi spelar vidare och turas hela tiden om så att alla får spela med alla. Harry lämnar rummet för ofta, det blir snart uppenbart att han inte gör det för att gå på toaletten eller fylla på sitt eller någon annans glas. Han gör det för att han tror att jag och Sky ska bli bästa vänner om vi bara får vara ensamma med varandra en stund, men faktum är att Sky lyckas komma på någonting nytt att håna mig om varje gång Harry inte hör. De gånger Harry faktist är i vardagsrummet märker han att jag börjar tappa tålamodet, men han förstår inte varför, Sky är ju så gullig mot mig.
När Harry för femtonde gången går ut i köket, den här gången för att värma på en fryspizza som blir vår kvällsmat, tar Sky ett stort kliv över gränsen.
"I wasn't lying before, Harry and I do talk about you a lot. He knows that you have a crush on him, and he doesn't like it. Every time we hang out he asks for advice on how to avoid you in the smoothest way possible. Any girl that makes my Harry feel like that is not worth my kindness, understand?", säger hon med en nästan söt elakhet i rösten, något som får hela min kropp att rysa. Jag vet att det vuxna att göra i den här situationen är att bara låta det rinna av mig, men jag klarar inte av det, det går bara inte.
"I've had enough of you", väser jag mellan tänderna och tar upp mitt glas för att bära ut det i köket. Där sätter jag ner det i diskhon och berättar för Harry att jag inte kan stanna längre, att det helt enkelt inte går. Han förstår inte vad jag menar och jag har varken tid eller ork att förklara mig, därför säger jag bara att vi får prata om det en annan gång innan jag lämnar lägenheten, medveten om att jag efterlämnar möjligheten för Sky och Harry att mysa till det utan mig. Om Sky talar sanning eller inte vill jag inte ens reflektera över. Det är såklart störst sannorlikhet att hon inte gör det, men risken finns ju. Kan det vara så att Harry vet om att jag har känslor för honom?
Det här blir ganska förvirrande för mig eftersom att jag skriver i förväg, men jag tror att det är bäst så, så att jag kan hålla en regelbunden uppdatering. Men jag vill såklart veta vad ni tycker så om ni har tid och lust, skriv gärna en kommentar :)
Kramar
Trackback