Jag vrider och vänder mig framför spegeln för att se min klänning från alla vinklar. Det är en relativt enkel klänning i en guldglittrig färg med öppen rygg och den slutar strax under rumpan. Jag köpte den för ett par månader sen men har aldrig tidigare fått någon chans att bära den. Det här känns som den perfekta dagen att inviga den. 

Om bara några minuter är det exakt en kvart kvar tills Harry ska komma och konstigt nog är jag inte det minsta nervös. Jag har pedantstädat hela lägenheten och tänt värmeljus och blockljus lite överallt, främst i vardagsrummet där jag antar att vi kommer spendera mest tid. Mat har jag inte förberätt någon eftersom att Harry ska köpa med från en kinaresturang, men efterrätten har jag lagt ner hela min själ i. En av mina bästa vänner, Jennifer, har hjälpt mig baka två ljuvligt fina bakelser som jag är väldigt sugen på att smaka på. När jag tänker på Jennifer och mina andra vänner kan jag inte låta bli att flina för mig själv. Jag vet precis hur deras nyår kommer se ut, eftersom att de försökte inkludera mig i sina planer, och jag är inte det minsta avundsjuk. Det kommer spåra ur rejält och ingen av dem kommer må i närheten av bra i morgon. Jag skulle inte byta ut min innekväll med Harry mot något, det är ett som är säkert. 

 

Innan jag vet ordet av har den där kvarten passerat och Harry står utanför dörren och knackar på. Jag dansar uppspelt bort mot dörren och öppnar den med ett stort leende på läpparna. 

"Heej, du hittade hiit!", utbrister jag glatt och möter honom i en kram. Han placerar sin lediga hand vid mitt ryggslut och det känns som att elektriska stötar går genom hela min kropp när några av hans fingrar vidrör min nakna hud. 
"Haha! Ja det var inte så svårt, jag bor ju på andra sidan gatan", säger han med ett skratt och hans varma andedräkt mot min hals skickar rysningar genom hela min kropp. 

"Ja visstja, jag har nog fortfarande lite svårt att förstå att vi har bott så nära varandra hela tiden", ler jag samtidigt som jag backar undan lite för att släppa in honom i lägenheten. "Kom in". 

Medan han kliver in i hallen och tar av sig ytterkläderna går jag in med maten i vardagsrummet där jag har dukat. Omsorgsfullt häller jag över maten från plastburkarna till lite finare skålar samtidigt som jag förbannar mig själv för att jag är så lättpåverkad. Under året som har gått har jag inte vågat tänka på Harry som något annat än en vän eftersom att jag inte ville få mitt hjärta krossat ifall han skulle hitta en tjej, men nu när jag har träffat honom kan jag inte kontrollera mina hormoner. När frågan kom upp för ett bra tag sen var han singel, men mycket kan hända på kort tid. Chansen att han har en flickvän som har något annat för sig idag finns ju faktiskt.

"Wow, vad gott det luktar här!", konstaterar han och tar ett djupt andetag genom näsan. Jag ser mig omkring i vardagsrummet: här finns fyra blockljus på tv-bordet, tre stycken på matbordet, ett doftljus vid teven, fem långa ljus i fönstret och sju värmeljus i en hjärtfortad ljusstake på ena väggen. 

"Hm, ja jag kanske gick lite overboard med ljusen, men jag tycker det är så mysigt", ler jag upprymt. "Tycker du att det är för mycket?". 

"Nej nej, jag gillar det!", säger han och ser sig omkring. 

"Ska vi äta då?", frågar jag och gör en gest mot bordet. 
"Absolut, jag är utsvulten!"

 

Medan vi äter pratar vi om allt mellan himmel och jord och mer därtill. Jag var lite orolig att vi skulle ha gått igenom alla samtalsämnen när vi fikade för två dagar sen, men faktum är att det aldrig verkar ta slut på saker att prata om. Och jag trodde att jag visste det mesta om Harry redan innan jag träffade honom, men jag var inte ens i närheten. 

 Efter maten flyttar vi över till soffan utan att bry oss om att duka av bordet. Där fortsätter vi att prata om allt man kan tänkas prata om och det känns som att tiden bara flyger iväg. Då kommer jag plötsligt att tänka på bakelserna som Jennifer hjälpte mig med. 

"Nej men vad säger du, ska vi gå över till desserten?", frågar jag och är redan på väg att resa mig ur soffan innan jag låter honom svara. 

"Jag trodde aldrig du skulle fråga", säger han och greppar tag om min handled för att dra ner mig i soffan igen. 

"De..uhm..står i kylskåpet", berättar jag och för första gången ikväll känner jag mig lite osäker. 

"Jo jag såg det när jag hämtade drickan. Jättefina bakelser du har gjort, men jag hade kanske tänkt mig någonting.. annat", säger han och lägger sin hand bakom min rygg igen, den här gången så att alla hans långa fingrar nuddar min nakna hud där klänningen öppnar sig. Jag drar häftigt efter andan när de elektriska stötarna går genom min kropp igen och för ett ögonblick kan jag inte röra en muskel i min kropp. Han ser på mig med en frågande blick, som om han ber om tillåtelse, och i samma ögonblick är det någonting i min hjärna som släpper. Jag lägger armväcket bakom hans nacke och drar honom mot mig så att våra läppar möts. Hans händer vandrar över hela min kropp och jag använder all min styrka för att trycka mig närmare honom. Tusen tanker far genom mitt huvud, samtidigt som det är helt svart. Allt jag vill är att komma närmare, samtidigt som min inre röst ryter åt mig att dra mig tillbaka. Jag vill inget hellre än att gå hela vägen, samtidigt som alla mina instikter säger åt mig att bromsa. Tillslut släpper jag bara allting och drar ner klänningen så att den endast sitter som en kjol runt min midja. Harry svarar med att dra av sin skjorta och för ett ögonblick sitter vi bara där och tittar på varandra. Allting känns så perfekt, tills Harry lägger mig på rygg och placerar sin stora, muskulösa kropp över min - och någonstans mitt i allt råkar välta omkull ett av blockljusen på bordet. Ingen av oss märker det när det händer, eftersom att vi båda är så uppslukade av stunden, men när ljuset rullar ner på golvet, mattan tar eld och brandröken når våra näsor sätter vi oss upp som paralyserade i soffan. Det dröjer alldeles för länge innan min hjärna kan registrera vad som händer, men så fort jag kan röra mig kastar jag mig över telefonen och ringer brandkåren. Harry kastar en filt över elden för att kväva den, men den har redan tagit sig och det slutar med att även filten tar eld. Den sprider sig sedan till en av mina gardiner och så snart fönstret ger vika för värmen och elden får syre inser jag att det är för sent. Inom loppet av några sekunder brinner det både soffan och matbordet och innan jag vet ordet av är alla utgångar blockerade. 

 

Allting går så fort, och det finns ingenting vi kan göra..