//Melodys perspektiv//

Mina fingrar flyger över telefonens svagt upplysta tangentbort när jag formulerar meddelandet som ska informera Louis om att Harry gärna vill träffa honom igen och att det verkar som att han kan vara intresserad av att återuppliva deras vänskap. Mina ögon värker av trötthet vid det här laget, men jag fortsätter tvinga mig själv att vara vaken i hopp om att Louis också ska vara vaken och svara på mitt meddelande redan inatt.

Tillslut klarar jag inte av att hålla ögonen öppna längre och har då en orolig nattsömn att se fram emot. Den ena verklighetstrogna drömmen avlöser den andra och handlar de inte om upprörda reaktioner från Louis sida så handlar de om aviga möten mellan honom och Harry i lägenheten. 

När jag flera timmar senare vaknar upp är jag helt svettig och inte det minsta utvilad, vilket jag antar beror minst lika mycket på drömmarna som den korta tiden av sömn. 

Jag sträcker mig direkt efter telefonen, som ramlat ner på golvet under natten, för att se om Louis har svarat. Upptäckten om att han har gjort det skickar en våg av adrenalin genom min kropp och jag blir så klumpig att jag nästan tappar telefonen igen. 

   » Sure, we'll come over and depending on how that goes I'll think about the rest. Keep in mind that Harry's not the only one who got hurt. See you later, love you « 

Louis formulering ger mig aningens dåligt samvete; han får det att låta som att jag tar för givet att han är intresserad av att lappa ihop deras vänskap bara för att Harry är det. Det var verkligen inte så jag menade och det ser jag till att han förstår genom att skriva ett nytt meddelande till honom. 
   » Of course, you have to do what's best for you. Both me and Harry understand if you don't want to do this. Love you « 

Innan jag lämnar sängen passar jag också på att skriva ett meddelande till Niall där jag förklarar allt om smset vi skickade till Sky och så ser jag till att skicka med en bild så att han kan läsa de exakta orden vi skrev. Jag gör det inte för att få hans åsikt eller för att irritera honom, det är enbart av det enkla anledningen att han bad oss berätta för honom om vi får kontakt med Sky och tekniskt sett har vi ju haft kontakt. 
Niall svarar inte på mitt meddelande, han vet kanske inte riktigt hur han ska reagera. 

 

Louis kommer tillslut fram till att han trots allt är intresserad av att träffa Harry och meddelar mig vid lunch att han och Liam kan komma över ikväll. Än är det flera timmar kvar till utsatt tid, men Harry är redan märkbart nervös. Nervös är dock inte det ord jag skulle använda för att beskriva hur jag känner mig, det är mer av en förväntansfull sensation. Att mina två bästa vänner kommer befinna sig i samma rum och att det kan leda till att de hittar tillbaka till sin vänskap är något jag sett fram emot, utan att veta om det. 

Min idé är att vi träffas här hemma för att låta alla vänja sig vid varandra sällskap och att vi sedan ger oss ut och hittar på någonting på stan, vad detta någonting blir tänker jag att vi kan komma överens om tillsammans. Att inte sitta inne i lägenhetens tystnad tror jag kan vara en bra början, på så sätt kommer inga konversationer behöva tvingas fram för att fylla tystnaden. 

 

När Louis och Liam äntligen kommer till lägenheten är Harry så nervös att han inte vet vad han ska säga. Harry är en väldigt social och öppen person, under alla år jag har känt honom kan gångerna då han varit såhär osäker räknas på min ena hand, det är verkligen inte likt honom. Jag antar att han skäms lite, det verkar vara en gemensam uppfattning att det är på grund av Harry som deras vänskap rann ut i sanden. 

"Hi guys, nice to see you", säger jag glatt och möter dem båda med en varsin kram när de står i hallen. 

"Aren't you happier than ever?", frågar Louis med ett skratt medan han sparkar av sig skorna. 

"All of my favorite people are in the same place, of course I'm happy", svarar jag lättsamt, vilket verkar göra både Louis och Liam medvetna om Harrys närvaro. Han står någon meter bakom mig, lutad mot väggen och med armarna korsade över bröstet. 

"Hello Louis", säger han och nickar mot Louis. "Liam", lägger han sedan till och gör detsamma mot Liam. De båda hälsar på honom, men sen är det inte mer med det. I den stunden känner jag att alla tre är tacksamma över att jag är där och att samtliga förväntar sig att jag ska göra någonting bra av situationen. 

"I suggest that we start off with some drinks in the apartment, non alcoholic of course, we will want to remember this tomorrow, and then head out to maybe grab something to eat or go bowling or something", föreslår jag. "How does that sound?", frågar jag sedan för att få igång någon typ av konversation. 

"Fantastic", säger Liam gillande. Louis och Harry tittar på varandra nu och de verkar inte längre befinna sig i samma rum som mig och Liam. 

"Great, I'll get us something to drink. Can I get some help?", frågar jag öppet, men min fråga riktar sig egentligen bara till en person och det är inte till Louis, även om han erbjuder sig först. 

"Well, I am a bartender", säger han och sliter blicken från Harry för att titta på mig. 

"Liam, thank you!", utbrister jag och får tag i Liams arm innan jag börjar leda honom till köket. "Why don't you guys try to come up with something to do later? Liam and I will join you in a minute", säger jag och dirigerar Harry och Louis till vardagsrummet; ett medvetet beslut, såklart. 

"Is this a good idea?", viskar Liam. Harry och Louis säger ingenting och de tittar inte längre på varandra. 

"Sure it is", svarar jag självsäkert och fortsätter ut i köket med Liam som släptåg. Om Louis och Harry inte vill prata om någonting allvarligt kan de enkelt bara diskutera vad de vill göra ikväll. 

Liam och jag börjar med att plocka fram grejer i köket, men ingen av oss är mentalt närvarande; vi båda är fullt fokuserade på vad som händer i vardagsrummet. 

Vi hör att Louis och Harry sätter sig i soffan och att fullkomlig tystnad utgör den första minuten. För att de inte ska tro att vi lyssnar -vilket vi iochförsig gör- ställer jag några enkla frågor till Liam samtidigt som jag överdrivet skramlar med glasen. 

Tillslut kommer deras samtal igång. 

"Soo.... Any ideas?", frågar Louis lite försiktigt, förmodligen syftar han på aktiviteter för kvällen. 

"Look..", säger Harry istället för att svara på Louis fråga. "I'm sorry about everything that happened, I really am". Avståndet till vardagsrummet i kombination med skramlet från köket gör att jag har en aning svårt att höra vad de säger, men fokuserar jag kan jag snappa upp det mesta. "I understand that I hurt you, it was never my intention", Harry fortsätter konversationen medan Louis sitter tyst. Louis har alltid pratat om Harry med en sån lättsamhet att jag inte ens hade en tanke på att han skulle tycka att det här var jobbigt. 

"I know it wasn't your intention. It's just... We were such good friends and then I told you about my 'secret' and all of a sudden we weren't friends at all.. I can't help but think that it was all my fault, if I would have just kept it to myself...", Louis låter besvärad och nästan lite generad. Det enda jag vill är att springa in dit och stötta bägge två, men innerst inne vet jag att det är bättre att de får lösa det här på egen hand och det är det enda som håller mig kvar i köket. 

"No man, no, don't even think like that, please! We were best friends, of course you should have told me", säger Harry bestämt, jag ler för mig själv och ser att Liam gör detsamma. "And I should have reacted better, a lot better". 

"Yeah but I thought you were interested...", börjar Louis, men blir avbruten av Harry. 

"It was a misunderstanding, nothing else". 

"Hey", säger Liam och puttar till mig med armbågen. Mitt fokus dras från vardagsrummet och min blick vänds mot Liam. 
"What?", viskar jag lite irriterat. 

"I think that we've made sure that they won't kill each other or sit embarrassedly quiet, let's get out of here for a while", säger han och nickar mot ytterdörren. Jag inser vad det är jag håller på med (lyssnar på ett väldigt privat samtal) och rodnar skamset. Jag nickar lite mot Liam för att meddela att jag håller med honom och så smyger vi ljudlöst ut ur lägenheten. 

Vi bestämmer oss för att gå någonstans och köpa mat som vi kan ta med till lägenheten istället för att släpa iväg Harry och Louis till någon restaurang senare ikväll. Eftersom att deras samtal kom igång direkt och verkade flyta på förvånansvärt bra tror vi inte att det kommer vara några problem att stanna hemma, även om det då är tyst runt omkring oss. 

 

"How did it go?", frågar jag direkt (men inte på ett okänsligt sätt) när jag och Liam kommer tillbaka till lägenheten. Jag vill inte trippa på tå och låtsas som att ingenting har hänt, jag tycker att det är bättre att få ut allting så att det inte uppstår några fler missförstånd.

"Pretty good, actually", det är Louis som svarar. Han och Harry sitter bredvid varandra i soffan och tittar på tv. 
"Yeah, I guess your trick worked", säger Harry och blinkar med ena ögat samtidigt som han drar ner mig i sitt knä. 

"My trick?", frågar jag överdrivet dramatiskt. "It was Liam's idea to leave the apartment!". 

"Yeah, yeah, whatever", säger Liam oskyldigt och ställer ifrån sig påsen med mat på vardagsrumsbordet. "We got food, let's focus on that". 

 

Senare samma kväll, när Louis och Liam har gått hem för länge sen, upptäcker jag att jag har fått ett svar från Niall. Nyfiken på vad han har skrivit öppnar jag meddelandet på en gång och kommer samtidigt på migsjälv med att vara lite nervös, tänk om han är arg för att vi kontaktade Sky? 

Som tur är innehåller inte smset en utskällning utan snarare en uppmuntring. Han förklarar inte speciellt mycket, men berättar att vårt sms har gett dem en idé och att de vill att vi kommer till stationen så tidigt som möjligt imorgon. När jag ber om att få veta vad det är vi ska göra säger han bara att de förklarar imorgon och jag förstår direkt att jag inte kommer tjäna någonting på att tjata. 

Jag berättar för Harry om våra planer för morgondagen och vi kommer överens om att gå och lägga oss direkt så att vi kan åka tidigt imorgon - det tar ju ändå drygt en timme att åka.