//Melodys perspektiv//

Det är mitt i natten och jag står framför spegeln i Harrys badrum och granskar min förstörda kropp genom den. Märkena runt mina handleder, som påminner om armband, är nästan mer definierade nu än vad de var igår och trots att såret i min panna blev väl omhändertaget på sjukhuset så kommer märket aldrig riktigt försvinna. Det är som tatueringar som tvingar mig att minnas det värsta jag någonsin varit med om, tatueringar som jag inte kan göra mig av med. 

I ett försök att dölja dem tar jag på mig Harrys stora, röda hoddie från brandstationen och låter ärmarna hänga ner över mina händer innan jag går tillbaka till sovrummet där Harry ligger och sover. Jag kryper ner bredvid honom i sängen och ålar mig sedan långsamt närmare tills jag ligger alldeles intill hans varma kropp. Där känner jag mig trygg. 

Jag tror att jag har flyttat in hos Harry, åtminstone för ett tag. När vi igår var på väg hem från sjukhuset berättade han för mig att han hade flyttat över några av mina saker hem till honom och att jag skulle få bo där ett tag, om jag ville det. Jag vågade inte berätta det för någon för jag ville inte att de skulle känna sig tvingade att ta hand om mig, men att åka hem till min egen lägenhet var ungefär det sista jag ville göra, så jag är verkligen tacksam att Harry listade ut det på egen hand. 

 

Morgonen därpå vaknar både jag och Harry av att hans mobil börjar ringa på sängbordet på hans sida av sängen. Med en grymtning skruvar han lite på sig innan han sträcker ut ena armen, rycker åt sig telefonen och svarar, utan att sätta sig upp. 

Samtalet är kort och de få saker Harry säger till den andra personen gör det enkelt för mig att lista ut vad det handlar om. 

"Mike is home sick, I have to cover for him at work", säger han med sin raspiga morgonröst. Jag funderar över vad det här betyder för mig och struntar sedan i om jag framstår som självisk. 

"Do you have to?", viskar jag efter en stunds tystnad, mer rädd att bli lämnad ensam än att framstå som självisk. 

"I do, but I'm not gonna leave you here alone, you can come with me to the station. There's always someone there so you won't be alone", berättar han, det låter mer som information än som ett förslag och det låter inte som att jag har någonting att säga till om. 
"But I don't want to be in your way", säger jag, inte för att vara blygsam utan för att jag genuint känner att jag inte vill hindra honom från att sköta sitt jobb. 

"You won't be in the way for anyone, don't ever worry about that", viskar han och placerar en försiktig puss i min panna efter att ha dragit in mig i en varm och trygg kram. 

"Promise?", jag vill bara vara säker. 

"Absolutely". 

Det tar emot att lämna sängen och ge mig ut i verkligheten, men det enda jag kan tänka mig som skulle vara värre är att vara kvar i Harrys lägenhet ensam, så jag gör det utan att klaga. 

Fortfarande iklädd Harrys alldeles för stora hoodie och med håret i en enda röra följer jag med Harry till brandstationen för att spendera dagen där. Det är inte första gången jag är där så jag är något bekant med killarna och tjejerna som jobbar där, men att träffa en massa folk är inte alls vad jag känner för att göra idag. 

Det blir snabbt uppenbart att Harry har berättat för sina arbetskamrater om allt som har hänt, för så fort vi kommer innanför dörrarna får jag flera sympatiska blickar och ett par kramar av tjejerna som jag en gång spelade tv-spel med när jag var här. Men ingen av dem säger någonting, förmodligen för att de inte vågar eller vet vad de ska säga. Jag förstår dem, jag vet inte heller vad jag ska säga. 

Men så kommer Stella, tjejen som aldrig kan vara tyst. 

"I understand if you don't want to talk, or even hang out with me, but I'm not working today so I'll be here for you all day", säger hon när hon står framför mig. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga så jag tar bara ett stort steg mot henne och ger henne en kram. Hon svarar snabbt genom att lägga armarna om mig. "Do you wanna play some video games?", frågar hon, varpå jag nickar. 

Vi försvinner iväg till någon sorts vilorum där vi kan vara ifred och lämnar de andra bakom oss, även Harry. Stella är den jag känner mig mest trygg med här på brandstationen, så att spendera dagen med henne medan Harry sköter sitt jobb kommer inte bli några problem. Det kanske rent av kommer bli trevlig. 

 

Lite senare på dagen får jag reda på att Niall, som tidigare inte fick jobba med det här fallet, har blivit inkluderad och att han nu är med i sökandet efter Sky. Av honom får jag sedan med jämna mellanrum uppdateringar om hur det går för dem. Jag får reda på att Sky inte har lämnat ett enda spår efter sig och att de därför inte ens har några konkreta bevis på att det är hon som ligger bakom det här. Det enda de har att gå på är vad jag har sagt och vad min övervakningskamera har visat, vilket är tillräckligt, men det är inte mycket. De har i alla fall lämnat ut Skys bilder till andra polisstationer i landet så om någon får syn på henne har de order om att ta fast henne. 

Jag förstår själv hur konstigt det låter, men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag känner mig trygg eller om jag är orolig att Sky ska slå till igen. Med tanke på att hon är efterlyst i hela landet vore det riktigt korkat av henne att stanna kvar här, framförallt i närheten av mig, men å andra sidan var hon inte ensam så det är inte omöjligt att hon skickar någon annan. 

Plötsligt ser jag Skys medhjälpare i alla runt omkring mig. Jag minns inte hur männen i skåpbilen såg ut, men när någon av brandmännen går förbi utanför vilorummets fönster känner jag igen dem som Skys medhjälpare. Efter ett tag ser jag till och med Skys ansikte i Stella. 

Jag pressar snabbt bort dessa dumma tankar och tittar på Stella länge och väl för att försäkra mig om att det är hon innan jag fokuserar på spelet igen. Vi säger ingenting, Stella och jag, vi bara sitter där och umgås under tystnad hela dagen. Det är precis som jag vill ha det och helt ärligt så bryr jag mig inte riktigt om vad hon tycker. Inte idag, idag får jag lov att vara lite självisk. 

 

Flera dagar passerar och jag klarar knappt av att titta på berget av studiematerial som bara tycks växa sig större ju mer jag ignorerar det. Jag vet om att jag måste bli färdig med uppgifterna innan månadens slut och att vi har ett prov nästa vecka, men de få gånger jag väl har plockat fram böckerna för att försöka göra någon nytta har jag inte klarat av att fokusera över huvud taget. Det går bara inte, det är för mycket som måste göras och jag har för lite tid och fokus att göra det. 

Så var gör jag istället? Jag har inte lämnat Harrys lägenhet något mer sen den där dagen jag var med honom på brandstationen, istället har Stella varit snäll och kommit över de dagar då Harry har varit på jobbet. Oftast pratar vi inte så mycket när hon är här, men en gång ägnade vi faktiskt några timmar åt att prata om allt som har hänt och allt som händer nu. 

I förrgår pratade jag med min chef också, förklarade hur det ligger till och blev sjukskriven på obestämd tid. Det känns skönt att inte behöva tänka på jobbet, men det hjälper egentligen inte när jag fortfarande har skolan och en miljon andra saker att tänka på. Jag kan aldrig koppla av. 

Jag har även lyckats hyra ut min lägenhet för att jag inofficiellt ska kunna flytta in hos Harry på heltid tills vi hittar en mer permanent lösning. Jag hade verkligen inga planer på att flytta tillbaka dit den närmsta tiden så istället för att jag ska leva ur två resväskor bestämde vi oss för att jag ska flytta in på riktigt. Det betyder inte att han ska behöva göra sig av med en massa grejer för att jag ska få plats med mina möbler, de förvarar vi i ett hyrförråd under tiden, utan att jag flyttar hit det jag behöver och packar upp det som redan finns här. 

Min och Harrys relation har stärkts något oerhört av allt det här, vi är nu närmre än vi någonsin varit. Nu kan vi spendera all vår lediga tid tillsammans och vi kan ta hand om varandra hela tiden. Harrys lägenhet har blivit som en liten bubbla där vi kan fly verkligheten, något som vi båda behöver just nu. 

 

Den lördagen blir första gången jag är ensam hemma sen Sky hämtade mig i min lägenhet. Det är bara under ett par timmar medan Harry är på gymmet och ska jag vara helt ärlig så har jag faktiskt ingenting emot det. Efter den här veckan har jag lyckats övertala mig själv om att Sky är långt borta vid det är laget och att jag inte har någonting att oroa mig för, och om någonting mot förmodan skulle hända har jag lärt mig att alltid ha telefonen på mig. 

När Harry har lämnat lägenheten bestämmer jag mig för att ta en långt, varmt bad. Samtidigt som badvattnet fyller upp badkaret förbereder jag en skål med fruktbitar och ställer in den bärbara högtalaren i badrummet för att jag ska kunna njuta så mycket som möjligt av mitt bad. När allting äntligen är färdigt tar jag av mig morgonrocken och sjunker ner i skummet. 

Strax därefter avbryts musiken och min sms-signal spelas upp i den bärbara högtalaren. Jag tänker mig att det är Harry som vill försäkra sig om att allting är bra, så jag sträcker mig efter telefonen och låser upp den. Men när jag kommer in på mina meddelanden ser jag att det inte alls är från Harry, det är från ett nummer jag inte känner igen, men jag vet direkt vem det är från när jag läser texten. 

  » It's not over yet. «