A New Beginning ▼ Del 23
Tidigare.. (Octavias perspektiv)
Det märks tydligt att killarna snabbt börjar tycka om henne och när Harrys brud kommer till bordet lägger hon sig direkt i underläge, trots att hon känner både Harry, Niall och Liam. Jag antar att det borde säga någonting om hennes personlighet, men jag tänker inte vara för snabb med att döma henne, hon är säkert en jättetrevlig person när man tagit sig igenom det blyga skalet.
Av vårt sällskap är det Niall och jag som stannar på caféet längst. Eliza och Liam blir tvugna att gå i princip samtidigt (dessvärre inte åt samma håll) och inte långt därefter sticker Harry iväg med sin brud. Jag tänker inte på det förrän dörren går igen bakom den blonda flickan, men nu sitter jag här ensam med Niall och kan inte längre passivt lyssna medan alla andra pratar. Jag tar en stor klunk av te:et för att köpa mig ett par sekunder och vrider sedan huvudet för att möta Nialls granskande blick.
"What?", frågar jag med ett generat léende. Jag tror aldrig att Niall har sett på mig på det här viset förut, vilket får mig att tro att jag har gjort någonting fel. Inte för att jag kan se det minsta spår av missnöje i hans blick, men man kan väl aldrig veta säkert.
"I don't know", flinar han medan han fortsätter stirra på mig. "When you see past your at times quite horrible personality, I think you're actually kind of beautiful".
"Way to go to make a girl feel special", retas jag innan jag vänder mig framåt igen och lyfter tekoppen mot munnen, allt för att undankomma den intensiva ögonkontakten.
"Well, to be fair, you did insut me the first time we met", retas han tillbaka och i ögonvrån kan jag se att även han vänder sig framåt, vilket gör att jag kan slappna av en aning.
"Will you ever be able to forgive me?", frågar jag, fullt fokuserad på mitt nystartade projekt att riva sönder servetten framför mig. Varför jag plötsligt vill veta kan jag inte riktigt svara på, jag antar att det kan vara en bra grej att veta inför framtida konversationer.
"Depends", säger han och rör om i sin kopp. "Have you changed your opinion about me? Will I ever hear you say anything like that ever again?".
"Believe me when I say that I have learned a lesson, from that day and forward I have promised myself to be a better person", säger jag ärligt. Stunden då jag först insåg att Niall hade hört mina förolämpningar var något av det värsta jag varit med om - så det är ett som är säkert: något sådant vill jag aldrig uppleva igen.
"Somehow I just believe you", säger han och vänder blicken mot mig igen.
"You do?", frågar jag hoppfullt.
"Yeah. Besides that one first day you have proven to be a pretty nice person", ler han. Till en början vågar jag knappt se på honom, men tillslut blir jag ändå tvungen att vända upp blicken.
"I really hope that you can forgive me, and that maybe we can have a fresh start", säger jag försiktigt och ger honom en frågande blick. Han ser inte ut att fundera över sitt svar speciellt länge.
"I forgive you", säger han. "And a fresh start sounds lovely".
Ett par sekunder passerar utan att någon säger någonting och efter en stund räcker han fram handen mot mig.
"Hey, I'm Niall", presenterar han sig som om detta på riktigt är första gången vi träffas. Jag skrattar lite innan jag tar hans hand och säger, "nice you meet you Niall, I'm Octavia".
▼Louis▼
Sent på natten eller väldigt tidigt på morgonen (jag har inte ens koll på vad klockan är) landar vi på säker mark vid en av Londons största flygplatser. Samtliga passagerare är högst irriterade och tränger sig därför mot dörren så fort det är tillåtet att ställa sig upp, om inte innan det. Om vi har klarat av att vänta i flera timmar kommer vi knappast dö om vi får sitta kvar på flygplanet i ett par minuter, tänker jag när jag istället för att börja trängas med alla andra sitter kvar på min plats i väntan på att så många som möjligt ska hinna gå av planet. Längre fram ser jag att Zayn reser sig upp för att släppa fram mannen som sitter bredvid honom och att han då av bara farten följer med strömmen av människor mot utgången. Inte långt därefter lyckas jag få ögonkontakt med honom och då kommer vi via teckenspråk överens om att han ska vänta på oss utanför.
Eleanor -som tack och lov fick sitta bredvid mig även på hemvägen- andas ut och kan äntligen slappna av lite. Hela resan har hon suttit på helspänn, vilket har hindrat både henne, mig och Perrie (som sitter på raden framför oss) från att somna. Jag har knappt haft tid att tänka på det tidigare men nu är mina ögonlock så tunga att det är jobbigt att hålla ögonen öppna. Jag är rädd att jag inte ens kommer orka sätta mobilen på laddning och meddela alla att vi äntligen tagit oss hem innan jag somnar. Om jag känner killarna rätt har de inte kunnat sluta fundera på vart vi har varit, vilket såklart får mig att känna dåligt samvete, trots att inget av det som hänt är mitt fel.
Solens varma strålar som tar sig in genom persiennerna väcker liv i mig med ett ryck. Jag sätter mig upp i sängen och är sådär allmänt förvirrad som man kan vara efter en alldeles för lång tupplur. Jag blir tvungen att fundera lite på vad jag ska göra härnäst. Eleanor ligger bredvid mig i sängen och på golvet innanför sovrumsdörren ligger våra resväskor. Hur gick det här till? Då slår det mig; vi kom ju hem från resan igår och jag hade varit för trött för att göra någonting annat än att gå direkt till sängs. Jag greppar mobilen för att se vad klockan är, men skärmen vägrar tändas vilket i princip bara kan betyda en sak: det är slut på batteri. Då slår nästa panikvåg till. Om mobilen fortfarande är urladdad betyder det att jag inte hörde av mig till killarna igår, vilket betyder att de fortfarande undrar vart vi är.
Jag rullar ur sängen och fortsätter bort till resväskan för att gräva fram laddaren. Så fort jag fått tag i den långa sladden pluggar jag in båda ändarna där de ska vara och väntar en kort stund tills det blir liv i mobilen igen. Då trillar meddelande efter meddelande in, men jag ignorerar hela bunten och går direkt in i telefonboken och ringer till första bästa. Harry.
"Hello mate, that wasn't yesterday", skojar han ironiskt. Jag blir nästan tvungen att skratta åt hans skämt, men jag är så pass förvånad att jag inte får fram ett ljud. Varför låter han inte det minsta orolig? Varför låter det som att han inte ens märkt att vi varit borta? Jag tänker precis fråga honom vad det är som försiggår när han tillägger, "I understand your confusion, but wonder no more. Zayn called me this morning when you arrived, we've already heard the entire story from him. He told me that you were awfully tired and probably would go straight to sleep, so yeah. Welcome home buddy!".
"Wait, what time is it?", frågar jag istället för att kommentera det han nyss sagt. Jag var så ivrig med att ringa till Harry att jag helt glömde bort att kolla vad klockan var.
"Three o'clock in the afternoon, I guess Zayn wasn't kidding when he said you were tired", skrattar Harry. Jag blir förvånad över att klockan är så mycket; jag har ju i princip sovit bort hela dagen.
"Three o'clock in the afternoon, I guess Zayn wasn't kidding when he said you were tired", skrattar Harry. Jag blir förvånad över att klockan är så mycket; jag har ju i princip sovit bort hela dagen.
"Well, I wasn't allowed to sleep on the way back", säger jag och blänger lite på Eleanor, vilket ingen av dem kan se med tanke på att Eleanor sover och Harry är på andra änden av telefonlinjen. Nåväl. "But I'm alive, thank god.. So what did I miss?".
"Well, I kinda hooked up with Linnea", säger han och jag kan riktigt höra flinet på hans läppar.
"Hooked up as in...?", frågar jag nyfiket.
"We kissed...twice".
"That's awesome man, I'm happy for you!".
"Thanks mate! But I gotta go, see you tomorrow, and, don't be late for work this time..!".
Kommentera gärna :)
(That's right, inga dumma ursäkter den här gången)
Ebba
Denna delen va super bra!:) längtar till del 24:):)
Svar:
Stina Johansson
My (1D Novell)
Jag dööör! Skönt att de kom hem igen och att Zayn berättat hela historien så man slapp läsa om det, haha!
Sen är jag så lycklig för Niall och Octivia, åååh så glad jag är över deras nystart! <3
Svar:
Stina Johansson
Ebba
När kommer del 24?:)
Svar:
Stina Johansson
Trackback