Vid halv sju stämplar jag ut för dagen och går iväg till omklädningsrummet för att ta på mig mina vanliga kläder igen. Som tur är har jag ett par svart/vit-mönstrade leggings undanstoppade i skåpet som jag kan ta på mig istället för kjolen, de passar så mycket bättre till Louis gråa hoodie. Innan jag går ut ställer jag mig framför helfigursspegeln som sitter på en av väggarna i omklädningsrummet. Det ser ut som att jag ska på pyjamasparty snarare än att visas på stan. Jag suckar missnöjt och konstaterar att jag får gå med snabba steg hem till Louis för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. Det sista jag gör är att spruta på lite parfym innan jag öppnar den tunga personaldörren och går ut i det fina vädret. Jag ser mig snabbt omkring på parkeringen och så fort jag noterat att det inte är så mycket folk i närheten vänder jag ner blicken mot backen och sätter av mot Louis lägenhet. Men jag hinner bara över parkeringsplatsen och en liten bit på trottoaren innan min mobil börjar ringa och det är just Louis namn som visas på skärmen. 

"Hello handsome, I'm just on my way back to your apartment", säger jag med låg röst och undviker att vända upp blicken. 

"Yeah, we can see that, love", svarar han roat och jag hör att Niall skrattar lite i bakgrunden. Jag stannar förvånat upp.

"What's going on? Where are you?", frågar jag.

"On the parking lot outside your work", skrattar han. "You just walked past my car". 

"Really?", frågar jag förvånat och ser skamset upp för att se om jag kan få syn på bilen. 

"Yes, you did. Come back here now, you're ours for tonight, remember?", jag hör på hans röst att han flinar, ett flin som snabbt smittar av sig till mig.

"Yeah yeah, I'll be right there", flinar jag och vänder om för att gå tillbaka till parkeringen. Nu när jag tänker på det ser jag klart och tydligt att Louis bil står mitt på parkeringsplatsen, jag förstår inte hur jag kunde missa den första gången. Det är inte direkt varje dag det står så fina bilar utanför jobbet. 

"Hey guys", hälsar jag när jag hoppar in på en ledig plats i baksätet. Alla fem sitter i bilen och de är klart bättre klädda än mig, det oroar mig lite eftersom att jag ännu inte har någon aning vad vi ska göra. 

"Hello there, how nice that you decided to join us afterall", flinar Harry och kör in armbågen i sidan på mig. 

"Ha-ha-ha, a heads up wouldn't have been too much", skrattar jag ironiskt. "What are we doing anyway?".

"We're bowling!!", utbrister Niall och Zayn glatt. 

"I haven't done that in years, I'm not even sure I remember how to do it", skrattar jag. "Can I at least change clothes before?"

"No need for that, you look beautiful", säger Liam uppriktigt, men det är ändå något sarkastiskt över hans röst. På något sätt förstår jag vad han menar och tar inte illa upp. 

"As long as you're not ashamed to be seen with me", flinar jag retsamt. Det är ju trots allt de som är kändisarna i sällskapet så om inte de har något emot det ska jag inte säga något. 

"Of course not, you're one of our best friends, you could go naked for all we care", säger Harry och det låter lite konstigare än jag tror att han menade.

"I'm gonna pretend that that was totally normal", skrattar jag roat. 

"It wasn't", försäkrar Niall. "Nothing about Harry is normal".

"I love you guys, you know that?", säger jag på fullaste allvar. Först nu inser jag hur mycket jag saknade att hänga med killarna när jag var hemma. Jag var borta så pass länge att jag nästan hade tid att glömma bort hur mycket de betyder för mig. Det här här jag hör hemma. I London tillsammans med mina bästa vänner...