Tidigare.. (Louis' perspektiv, flashback)
Efter en stunds tystnad reste jag mig sedan från soffan, gick ut i hallen, tog på mig skorna och lämnade lägenheten och Eleanor bakom mig. Tårarna som hotade att rinna över gjorde min syn suddig, men tack vare några konstiga läten och snabba blinkningar lyckades jag ta mig till bilen innan första tåren blötte min kind. Detta var absolut inte hur jag hade föreställt mig första kvällen tillbaka i Storbritannien..
»Louis«
~Nutid~
Efter att ha spenderat natten hos Harry -som var betydligt mer öppen och förstående än jag väntat mig- begav jag mig till lägenheten där Eleanor bodde med sin mamma och pappa på helgerna. Vi hade inte hörts av på flera veckor, men efter mötet med Harry insåg jag hur enkelt det var och hur mycket jag hade saknat att ha dem båda i mitt liv. Även om Harry varit där fysiskt hade det inte varit samma sak som förut och Eleanor hade jag verkligen saknat, trots att jag inte erkänt det för mig själv.
När jag stod där utanför dörren kände jag mig självsäkrare än någonsin och jag var övertygad om att det skulle gå precis lika bra med Eleanor som det gjort med Harry. Så utan att förbereda någonting vettigt att säga knackade jag på dörren och ställde mig stadigt på båda fötterna medan jag väntade på att någon skulle öppna. Det tog sin lilla tid, men snart vreds låset om och när dörren öppnats stod Eleanors pappa, Phillip, i dörröppningen.
"Louis", sa han med en ton av besvikelse i rösten. Inte långt därefter kom även Eleanors mamma, Deborah, ut från köket för att granska mig med sin kritiska blick.
"Mr Calder, mrs Calder", sa jag försiktigt då jag antog att detta var en av de stunder då jag skulle visa respekt, även om jag inte fullt ut förstod varför. Visst, jag kanske hade varit lite hård mot henne, men det var trots allt hon som gått bakom ryggen på mig.
"Louis", sa Deborah i ungefär samma ton som hennes man nyss använt sig av. Deras blickar gjorde mig otroligt obekväm i situationen.
"Is she here?", jag förutsatte att de förstod vem jag menade.
"No, she's not here", svarade Phillip i en förhållandevis arg ton.
"Yes, she's in her room", rättade Deborah. "Just let him talk to her".
"Thank you mrs Calder", sa jag tacksamt medan jag varsamt knöt av mig skorna och fortsatte in i lägenheten. Jag kände hur de bevakade varenda steg jag tog.
"But if she don't want to see you you better respect that", ropade Phillip bakom mig, han ville förmodligen inte ha mig där över huvudtaget.
"I promise", sa jag övertygande innan jag försiktigt knackade på dörren till hennes rum. Hon gav mig inget svar, men eftersom att jag inte ville stå där med hennes föräldrars brännande blickar i nacken hela dagen gick jag efter ett tag in i alla fall.
Synen jag möttes av inne i rummet var raka motsatsen av vad jag förväntat mig. Istället för att sitta med sin macbook vid skrivbordet i ett rum väl upplyst av de stora fönstrena låg hon nerbäddad i sängen med mobilen i händerna och morgonens disk på sängbordet. Persiennerna var också nerdragna vilket gav en känsla av instängt.
"Eleanor?", frågade jag förvånat. Den här sidan hade jag aldrig tidigare sett hos henne.
"Go away Louis", sa hon och vände sig om så att hon istället låg med ryggen vänd mot resten av rummet. Väl medveten om vad jag precis lovat hennes pappa skakade jag på huvudet och stängde dörren bakom mig. Detta krävde en förklaring.
"What's the matter?", frågade jag bedrövat och drog sedan fram skrivbordsstolen så att jag kunde sätta mig på den bredvid hennes säng. "Eleanor, please talk to me", jag placerade försiktigt min ena hand vid hennes midja och lät min tumme glida över det mjuka tyget som jag antog var en pyjamas.
"You said we shouldn't talk to each other", påminde hon mig om.
"And I was clearly wrong", sa jag övertygat för att hon skulle förstå hur mycket jag ångrade det jag sagt. Någonting sa mig att det var mitt fel att hon låg där, riktigt hur det var möjligt visste jag dock inte.
"You left me when I needed you", hon fortsatte peka ut det jag gjort fel vilket fick mig att må ännu sämre.
"Please Eleanor, I'm a guy, you basically need to show me your thoughts if you want me to understand", sa jag i ett försök att vara lättsamt vilket bara lät fel och ansträngt. Hon kravlade sig upp i sittande ställning och såg på mig med trötta ögon.
"I rented a movie and made dinner because there was something I wanted to tell you. Happy news, I thought. But instead you left me so now I'm all alone and I have no idea what to do", förklarade hon och ju mer tårarna steg i hennes ögon desto ledsnare blev jag.
"Can I make it up to you somehow?", jag fick anstränga mig för att inte själv bryta ihop och börja gråta.
"I don't know. That depends on whether I can trust you or not", sa hon med låg röst.
"Of course you can. I will never leave your side ever again as long as you stay faithful to me", jag flyttade mig från den hårda stolen till kanten av hennes säng och det var först då jag upptäckte skärsåren på hennes handleder. Genast tog jag båda hennes händer i mina och såg henne djupt i ögonen, trots att hon försökte undvika min blick. "Why?", frågade jag med sprucken röst.
"You have no idea what I've been through these couple of weeks Louis, don't judge me", varnade hon och drog åt sig händerna.
"Will you please tell me what is going on?", att jag kände mig otillräcklig var en klar underdrift.
"I'm pregnant Louis", sa hon med dov röst. "We're pregnant".
Jag har funderat jättelänge på vare sig jag borde lägga upp det här inlägget eller inte, men nu orkar jag inte längre. Det får bli som det blir. Tycker ni inte om det kan jag trösta er med att detta var den sista delen av den här novellen, och för er som inte tycker om det kan jag trösta er med att nästa novell är på gång och troligtvis kommer börja publiceras på måndag. Jag har valt en av er som kommer vara med från början och en som kommer komma in lite senare, och ni måste förstå att jag gjorde det så rättvist som möjligt. När jag hade läst det alla skrivit valde jag ut några av er som passade in i storyn, skrev ner namnen på lappar som jag vek ihop och lät min syster välja. Hoppas alla som inte blev valda stannar för att läsa nästa novell i alla fall! :)
Det var meningen att förra delen skulle vara 'epilog' för Harry&Jennifer och den här delen för Eleanor&Louis -och jag visste inte hur jag skulle få in det här, men angående drogerna som de hittade på Jennifer så var det meningen att ett gäng korkade directioners 'hyrde in' en falsk polis som la dit drogerna och sedan hittade dem direkt, om ni förstår vad jag menar. ^^ Det blir alltså inget mer av den här novellen, hoppas ni är okej med det! Om inte får ni väl klaga lite ;D
(Jag är väldigt osäker på den här delen, så var ärliga men inte allt för hårda, okej?)