I flera veckors tid hade vi nu fått stå ut med att Harry och Louis antingen tjafsade om småsaker eller totalt ignorerade varandra. Anledningen till detta var i deras öron hur enkel som helst, men för oss andra lät det bara som en incident helt ovärd att bråka så länge om. Det faktum att ingen ens visste om någonting ens skett den där kvällen gjorde bara saken ännu värre. Det var inte heller bara mellan Louis och Harry läget var lite stelt. Harry hade knappt pratat med Jennifer sen vi kom tillbaka till Storbritannien och Louis och Eleanor tog paus från varandra som resultat efter en lång, intensiv diskussion om vad som var rätt och fel. Som åskådare i det hela började jag -precis som Niall och Zayn- bli riktigt trött på ständigt behöva välja om jag ville tillhöra det samtal som Harry var delaktig i eller det andra där Louis var med. Det var knappt så vi satt tillsammans och åt längre, oftast var vi uppdelade i två olika grupper för att det ens skulle vara möjligt att föra en konversation. 

  Den dagen då vi satt i bilen på väg till studion var ett bra exempel på en sådan situation där alla samtalsämnen som togs upp sågades av antingen Harry eller Louis på grund av att de inte längre hade förmågan att komma överens om någonting.