"Which means that I'm not gonna like whatever it is that you need to tell me?", chansade han istället för att svara mig.
"Harry, please", bad jag i hopp om att han skulle låta det gå.
"Fine, as long as you promise to tell me some time".
"I will, I promise".
Jag satt mittemot Harry på en av stolarna runt hans köksbord och bara såg på honom, precis som han såg på mig. I flera minuter hade vi suttit just så och bara sett på varandra och under den tiden hade ingen av oss rört den framdukade frukosten på bordet framför oss. Allt detta på grund av att jag dumt nog yttrat orden "I can't hold this in anymore", vilket jag ångrat i princip när jag sa det. Alla mina chanser att skjuta upp det till en obestämd framtid var nu förstörda, jag hade inte längre någonting att välja på. Det positiva i det hela var dock att jag skulle skjutsa Harry till flygplatsen om bara någon timme, sedan skulle vi spendera yttligare ett par dagar ifrån varandra och därmed skulle både han och jag få tid att tänka över samtalet han fortfarande inte hade någon aning om vad det handlade om.
"I...", försökte jag för säkert tredje gången på kort tid, men precis som de tidigare försöken kom det inget mer efter det.
"You don't have to tell me today if you really don't want to", sa Harry som förmodligen såg hur svårt jag hade det. Jag tänkte snabbt över hans förslag, men kom snart fram till att det inte skulle vara enklare nästa gång, så det var lika bra att få det gjort. Jag skakade därför lite på huvudet och började sedan berätta efter en kort tid.
"The reason why we met.. It's not as random as you think it is", började jag med svag, mesig röst. "That night at the club.. Cristopher -my manager- told me that you would be there and that I needed to get your attetion. He thought it would be good for my career. But that is not why I'm still seeing you, you have to believe that. My mission was to get your attention, get you to like me and be seen with you in public, the rest was up to me. I know this may sound cruel, but Harry, I do love you, I really do, and I hope this doesn't need to change too much between us", fortsatte jag med min osäkra, nästan skakiga röst. Harry såg väldigt överraskad ut, och det inte på ett trevligt sätt.
"So you.. used me?", frågade han med en äcklad betoning på used. När han sa det på det viset lät det mycket hårdare än jag tidigare bedömt det som, men det var ju egentligen sanningen och därför bubblade skuldkänslorna upp inom mig igen.
"I wouldn't put it like that...", sa jag skamset med gråten i halsen.
"Then how would you put it?", frågade Harry sammanbitet samtidigt som han våldsamt reste sig från sin stol.
"Harry, please don't hate me for this", bad jag istället för att svara på hans fråga, vilket jag uppenbarligen inte kunde göra utan att få det att låta som en patetisk bortförklaring.
"You used me", upprepade han innan han gick iväg till diskbänken och ställde sig med ryggen mot mig.
"No, Cristopher used you", räddade jag i samma stund som tanken slog mig. Hade det inte varit för Cristopher hade jag aldrig ens kommit på tanken att göra något så elakt, så på sätt och vis kunde man säga att det var hans fel.
"But you are the one who actually fooled me and pretended to love me", sa han för att lägga fram faktan. "Of course, it all makses sense now. You never liked me those first couple of weeks, you never liked those 'stay at home'-weekends, you just wanted to be seen with me in public".
"Harry, it's not like that!", försvarade jag mig, kanske lite för aggresivt.
"But it is!", protesterade han irriterat. "I should have seen it.. You liked me for my fame, not my personality..", hans röst gick ner i en mörkare ton vid slutet av meningen vilket fick mitt hjärta att krossas i små, små bitar. Han var verkligen sårad av det jag gjort och han skulle aldrig klara att se förbi det faktum att jag ljög för honom precis som han aldrig skulle förstå att jag verkligen älskade den Harry jag lärt känna. Detta var just vad jag oroat mig för. Han skulle aldrig se mig i ögonen på samma sätt som han gjort förut.
"You don't need to drive me to the airport", sa Harry bakom sammanbitna tänder. Jag vände genast blicken från bordet i ett försök att fånga hans, men han vägrade se på mig.
"I don't mind driving you", sa jag uppriktigt. Faktum var att jag faktiskt tyckte det var en bra ide. Det skulle ge oss en sista chans att prata utan att någon av oss skulle ha chansen att bara gå därifrån.
"Let me rephrase - I don't want you to drive me to the airport", sa han då istället, fortfarande med ryggen vänd mot mig. "I'll call a cab".
"Harry, please don't shut me out", bad jag innan jag varsamt reste mig från min plats och sköt in stolen efter mig. Sedan gick jag med små, försiktiga steg över den fransiga mattan på köksgolvet för att komma till bänken där han stod. "Talk to me, I wanna work this out".
"Work this out?!" nästan röt han samtidigt som han slog ner näven i den oskyldiga träskivan. "This whole relationship is a lie, and you wanna work it out?!", fräste han otrevligt, som om det jag just sagt var ett stort skämt, vilket det verkligen inte var. Jag ville att vi skulle ta oss igenom detta, tillsammans. Men för att något sådant ska fungera krävs det två villiga partners.
"Please Harry".
"Okay, you wanna work this out?!", frågade han aggresivt. Jag kände på mig att metoden han hade tänkt sig inte var något jag skulle gilla, så istället för att svara honom vände jag återigen upp blicken i ett försök att möta hans. "Fine, we'll work it out. But, before we do anything you should know that while you were in Sweden I slept with Eleanor. Still wanna work things out?", han lät riktigt irriterad nu, han riktigt spottade fram orden.
"You did what?!", frågade jag i en blandning av chock, avsky och avsmak i rösten. Jag kunde inte för allt jag hade förstå hur han kunde göra något så fruktansvärt mot både sin flickvän och sin bästa vän. Louis skulle lida av detta precis lika mycket som jag, hur i hela friden tänkte han sig att det var en bra ide att ligga med sin bästa väns flickvän?!
"I didn't mean for it to happen, but it did and after being told all this I'm not quite sure I regret it", sa han i en nu lite lugnare men ändå vass ton.
"Oh take that back mister! I know you probably don't care about me anymore, but how could you do such a thing to your best friend!? Do you even understand how wrong that is?!", sa jag i en typisk 'arg flickvän'-ton, även om jag knappast kunde klassa mig själv som hans flickvän längre. Jag vet inte hur han menat det, men jag tog hela 'jag har legat med min bästa väns flickvän' som 'det är slut mellan oss'.
"Well, what are you gonna do about it?", frågade han överlägset innan han lämnade köket och försvann iväg in i lägenheten.
"I'm not gonna do a damn thing about it, but you better get your sorry ass over to the US and tell Louis, it's the only right thing to do", fräste jag medan jag gick efter honom genom vardagsrummet och bort till hans sovrum.
"Since when do you care about the right thing to do? You fucking used me!", sa han upprört.
"Harry!", väste jag varnande när jag tyckte att samtalet började spåra ur.
"You don't need to be here anymore..".
"Why don't we just work this out?", frågade jag motvilligt. Hur mycket jag än ville släppa allt och bara gå ut genom dörren visste jag att det var den enkla utvägen och att den inte skulle göra mig så speciellt mycket gladare. Innerst inne älskade jag Harry och jag ville fortsätta träffa honom.
"Because we're not married and we don't have to", svarade han än en gång i en överlägsen ton. Jag gav honom en allvarlig blick.
"Don't be such a baby", suckade jag uppgivet. Sekunderna efter det kände jag en ilande smärta över min vänstra kind och efter yttligare några sekunder vågade jag erkänna för mig själv att Harry nyss slagit till mig. Det var droppen..
Jag vet inte, var det den reaktionen ni hade förväntat er? Hehe.. ^^ ♥