Love, Games, Success ♥ Del 34
Tidigare..
"That is probably a good idea", sa Harry medan vi gick mot utgången. Det kändes underbart att vara tillbaka i London och Harrys trygga famn, ändå saknade jag enkelheten och familjen hemma, redan efter några timmar. Nu när jag visste att jag hade en pappa hemma som väntade på mig skulle det vara om möjligt ännu svårare att vara hemifrån..
Vi satt riktigt nära varandra i Harrys insuttna soffa och bara mös, glada att vara tillsammans igen efter att ha spenderat en hel vecka i olika länder. På tv:n visades en film vi kommit överens om att se men ingen av oss var särskilt insatta i den. Istället satt vi och pratade om vad både jag och Harry haft för oss under veckan som gått.
"And I've written a new song too, with chords and all", berättade jag stolt. Harry skrockade roat vid min sida.
"You've written a song, met your dad for the first time, gone camping with your family and Agnes, gone to the cinema.. Geez, I thought I had been productive", sa han som en förklaring på sitt mer än konstiga läte.
"I don't meet them as often anymore so I wanna do as much as I can while I'm there", förklarade jag med en enkel axelryckning. "I mean, I'm sure you know exactly what I'm talking about", flinade jag sedan, vilket besvarades med en halvt om halvt övertygande nick.
"Yeah, I guess", pressade han fram med ett leende. Jag funderade på om det kanske inte alls var så det funkade och om jag isåfall sagt något jag inte borde ha gjort, men kom sedan fram till att Harry skulle ha informerat mig om jag sagt något opassande. "Speaking of..", tillade han efter en stunds förvirrande tystnad. Samtalet verkade ha tagit en plötsligt vändning och jag var inte säker på att jag gillade den. Det lät som att det var dåliga nyheter på gång.
"What...?", frågade jag nyfiket, jag fick verkligen anstränga mig för att inte visa honom hur nervositeten började spridas inom mig.
"You know about the movie, right?", frågade han för att se till så att jag var på samma sida.
"This is us", sa jag som svar på hans fråga och fick snart en bekräftande nick.
"We're going to America for some interviews and surprising, so I'm gonna have to leave you here", berättade han och även om han lät aningens dyster kunder jag inte låta bli att le, för deras skull.
"Why are you saying that as it's a bad thing?", frågade jag oförstående. "I know I think it's absolutely fantastic that you get to do everything you get to do!".
"Nono, I'm not saying it's a bad thing, I love that we get the opportunity to live on our music", sa han, plötsligt väldigt entusiastisk. "It just doesn't feel great leaving you right when you got back".
"You said our relationship whouldn't affect your carrer, remember that?", frågade jag och fick efter en stunds betänketid en kort nick. "Now is your time to prove that".
"Yeeah, I guess you're right", sa han enkelt innan han placerade en fjäderlätt kyss på mina läppar. "So what will you be up to while I'm out having fun?", retsamheten i hans röst var tydlig.
"Cristopher is probably not too happy with me right now so I probably have a lot of work ahead of me", flinade jag roat. Att se Cristopher arg var visserligen skrämmande, men lite roligt var det ändå .
"Oh, good luck with that", skrattade Harry.
♥Liam♥
Under den långa flygresan över atlanten satt Harry och pratade om Jennifer varenda vaken minut. När vi efter en hel evighet tillslut landade på Amerikansk mark hade vi fått reda på att hon bland annat skrivit en ny låt, träffat sin pappa för första gången någonsin och varit iväg och campat med vänner och familj under den tid hon spenderat i Sverige, vilket i och försig var jätteroligt att höra, men det var kanske inte direkt det enda jag ville höra om under de dryga nio timmarna som resan tog.
För att våra planer inte skulle gå åt skogen hade vi varit väldigt noggranna med att hålla vår visit i U.S.A så hemlig som möjligt. På flygplatsen i London hade vi gått förklädda som säkerhetsvakter allihop och när vi landat i New York hade vi dragit på oss våra one pieces och dragit upp dragkedjan hela vägen. Det var visserligen inte den bästa idén vi någonsin kommit på, men med hjälp från ett flertal neutralt klädda säkerhetsvakter lyckades vi ta oss till bilen och sedan åka till hotellet utan att väcka allt för mycket uppmärksamhet.
Redan kvällen efter vår ankomst begav vi oss mot en av de många biograferna i staden. Vi hade i en veckas tid haft kontakt med ägarna så allt vi skulle göra var planerat in i minsta detalj. Alla som hade någonting med filmvisningen i salong ett klockan fem var med på det och jag kunde tänka mig att vi alla såg fram emot det precis lika mycket.
"This is gonna be awesome", viskade Niall förväntansfullt när vi gick in bakvägen och där möttes upp utav de som ägde stället.
"I'm glad you could make it guys", sa han med ett lysande leende innan han gick iväg för att visa oss precis vart det var vi skulle hålla till. Än var det ungefär en och en halv timma kvar tills filmen skulle börja, men vi hade kommit överens om att vi inte kunde komma senare eftersom att risken att någon skulle upptäcka oss var större då. Men att vänta skulle inte vara några större problem eftersom att rummet vi befann oss i var utrustade med både soffor och snacks av olika slag. Niall tog genast en stor näve popcorn innan han slog sig ner i den svarta soffan.
"I can live with this", sa han belåtet medan han försökte hitta den bekvämaste delen av soffan, vilket verkade vara det högra hörnet för det var där han fastnade.
"Weren't we supposed to do an interview here?", frågade Zayn innan även han slog sig ner. Jag nickade och drog upp min vänstra tröjärm någon decimeter för att ta reda på vad klockan var.
"We are supposed to meet someone in this room in about half an hour", svarade jag eftertänksamt. Harry bekräftade det jag sagt med en svag nick och sedan slog vi oss ner på de platser som var lediga.
"Ten minutes boys! Are you ready?", tjejen som stuckit in huvudet genom den minimala glipan mellan dörren och dörrkarmen lät så uppe i varv att hon knappt kunde hålla rösten i styr när hon informerade oss om att det snart var dags. Vi var mer än halvvägs in i filmen vid det här tillfället och precis när vi skulle komma in skulle vi få veta när det var dags.
"More than ready!", bekräftade Louis entusiastiskt. Hon stod kvar vid dörren en stund innan hon gav oss ett sista leende och gick därifrån.
"This is gonna be so much fun!", viskade Harry tyst, allt för att inte riskera att bli hörd och därmed förstöra hela grejen.
De tio minuterna var förbi innan vi ens hunnit lägga märke till dem och snart blev vi tillsagda att försiktigt smyga ut i salongen. Vi kom ut genom en liten dörr längst bak i salongen, alltså inte samma som alla sprungit ut och in genom den senaste timmen, och tack vare att det var så mörkt där inne var det ingen som såg oss. Så tyst som möjligt radade vi upp oss längst med väggen ett par meter bakom raden längst bak och där fick vi stå i någon minut innan filmen plötsligt stannade. Jag lyfte mikrofonen jag precis blivit tilldelad och tog ett djupt andetag innan jag började prata.
"We're really greatful that everyone of you are here to see the movie, and for making all this possible for us", jag uttalade orden långsamt och omsorgsfullt. Samtliga personer i salongen verkade tro att detta var en del av filmen eftersom att alla fortfarande satt och stirrade på den stora skärmen.
"We thought that it wouldn't be enough to just thank you all by writing it on twitter or saying it in the movie", fortsatte Niall och vid det här laget började de bli lite fundersamma.
"You deserve so much more than that", tillade Harry.
"And that's why we're doing this", sa Louis och i precis samma stund tändes en stor spotlight som var riktad mot oss.
"We just want to thank all of you for being here today and for the past three years. We love every single one of you", avslutade Zayn. Fansen i biosalongen var riktigt snabbtänkta så efter bara ett fåtal sekunder bröt ett öronbedövande skrik ut när de fick syn på oss. Jag kunde inte hindra ett gigantiskt leende från att spridas på mina läppar, detta var verkligen en av de tydliga fördelarna med vårt jobb.
Två veckor i skolan avklarade nu då! Känns jättebra om jag får säga det själv, jag är sååå nöjd med min nya klass och linjen i sig verkar jättebra! :D Det är tänkt så att om man är i skolan från 07:50 till 15:20 varje dag så ska man klara av det vi har att göra, alltså inga läxor! Asså jag är så nöjd♥
Nu får ni väl ha en så bra fredag och helg! :)♥
Dani
Är det inte 7 timmar mellan London och New York !! Förlåt , vet är väldigt petig har själv åkt flygplan från London till New York
Svar:
Stina Johansson
Berättelser om One Direction
Jättebraa!:D
Svar:
Stina Johansson
Wilma
Awsome del!:D Får hoppas på att This is us visas i min lilla stad;)
Svar:
Stina Johansson
onedfanfic.webblogg.se
länkbyte? :)
Svar:
Stina Johansson
Trackback