"Zayn, there's something I need to tell you.." började Ellie aningens nervöst och vände blicken från tv:n för att se på mig.
"What is it honey?" frågade jag oroat.
"Uhm, it's.." sa hon tveksamt, sedan kom det inget mer.
"It's what...?" frågade jag nervöst.
"I don't think I can call you my boyfriend anymore..." sa hon försiktigt och jag kände genast hur hela min värld rasade samman framför ögonen på mig. ".. I was thinking my babys daddy would be more appropriate.."
Det tog en stund innan jag förstod vad hon menade, men när poletten väl trillade ner fylldes jag av en euforisk lycka vilket mitt enorma leende avsjölade för Ellie. Mina tankar fladdrade genast iväg och det faktum att allting var nästintill så perfekt det kunde bli fick mig att le om möjligt ännu större.
"We're gonna have a baby?" frågade jag för att försäkra att jag hade hört helt rätt. Ellie nickade. "And you are sure about that?"
"Yes Zayn, I'm sure about that" bekräftade hon med ett leende som matchade mitt.
"That is just perfect" sa jag glatt och drog in henne i en hård, lång kram.
"So you are okay with it?" frågade hon efter ett tag med en aningens oroad röst.
"I'm more than okay with it, why wouldn't I be?" frågade jag förvånat. Det lät som att hon trodde att jag skulle packa ihop mina saker och flytta någon annanstans.
"I don't know, most guys feel trapped when their girlfriends gets pregnant at such a young age, so they just wants to get out of the relationship" svarade hon osäkert.
"Well, we both know that I'm not as most guys, so you don't have to worry about that" försäkrade jag och kysste hennes panna. "We're gonna have our own little family, it's gonna be absolutely amazing"
"Yeah, about that..." började hon tvivelaktigt innan hon efter en stund fortsatte. "I think I need and want my mom to help us through this, she know a thing or two"
"Yeah, of course, that may be a good idea" svarade jag samtidigt som jag funderade på hur vi skulle få det att fungera. "Do.. Do you want us to move back to London?" frågade jag undrande. Det var väl kanske inte vad jag helst ville göra, men för att detta skulle fungera var jag tvungen att tänka på någon annan än mig själv. Ellie skulle förmodligen känna sig mycket tryggare om avståndet mellan oss och hennes familj minskade.
"Only if you are one hundred percent okay with that. If that means that I lose you, we can stay here" försäkrade hon. Jag log åt hur söt hon var och skakade sedan på huvudet.
"It's been half a year since we moved, I think people get the point. Of course we can move back to London if that's what you want" svarade jag och drog fingret över hennes panna för att få bort en hårslinga som hängde framför ögonen på henne. Hennes ansikte sken genast upp i ett stort leende och hon satte sig lite upp för att kyssa mig. Med ett leende besvarade jag kyssen samtidigt som jag drog upp henne i knät för att få ännu mer närhet. Just för stunden kändes livet helt perfekt och jag undrade lite varför jag blivit så lyckligt lottad..
♥~~ Louis ~~♥
Innan turnén fortsatte skulle vi tillbaka till London en vecka för att.. ja, bara för att, helt enkelt. Det fanns några människor vi skulle prata med och extra säkerhetsvakter skulle anställas för att det som hänt inte skulle kunna inträffa igen. Vi hade även funderat på om vi skulle säga någonting om vad som hade hänt under vår vistelse hos Zayn, men eftersom att vi var rädda att de skulle göra samma sak med oss som de föreslagit att vi skulle göra mot Zayn var vi inte helt säkra på om det var en så bra ide. Jag ville i alla fall inte åka in på något läskigt ställe för att bli behandlad för tvångstankar som inte existerade, även om jag långsamt började förstå att det var just vad vi gjort mot Zayn. Vi hade aldrig riktigt gett honom någon chans.
"So should we tell or not?" frågade Harry med en djup suck. Vi alla fyra var livrädda att Craig skulle fortsätta tortera oss om inte berättade för någon om vad vi upptäckt, samtidigt som vi inte tyckte det borde spela så stor roll. Vi hade ju i alla fall accepterat det, kunde han kräva så mycket mer?
"I think we should, we can't hide anything, that won't end up good" sa Niall övertygat. Han och Liam tryckte hela tiden på att vi skulle berätta eftersom att någon av dem förmodligen var Craigs nästa mål, om han ens hade något, det visste vi ju förståss inte.
"Yes, honesty works best" instämde Liam.
"But what if they put us in rebah, just as we did with Zayn? Is it really worth risking our career over it?" frågade jag tveksamt, inte riktigt säker på vad jag ville.
"Risk your career over what? What is going on guys?" frågade Paul som nu stod i dörröppningen och såg på oss. Jag suckade och vände blicken upp mot taket. Varför..?
"It's nothing" försäkrade Harry, vilket varken Liam eller Niall var med på. De började tillsammans berätta om allting som hade hänt oss och när de var klara såg Paul besviket på oss.
"You do realise that you are in the exact same position as you put Zayn in a year ago, don't you?" frågade han med armarna korsade över bröstet.
"Yeah, we do, that's why we were gonna keep it a secret" sa jag och blängde ont på Liam och Niall. De bara ryckte på axlarna, glada att de i alla fall fått ut det.
"That wound't have been any different, you believe what you believe, whether you tell us or not" svarade Paul tröttsamt.
"So what happens now?" frågade Harry, oroad över att någonting skulle hända.
"I suggest that you take a break, think about everything for a while and come back as soon as you're ready" sa han menande, men det hördes på hans röst att han inte alls tyckte det var en bra ide.
"No, we don't need a break, we just need to work it off. We should get back to the tour at the end of the week and just work our butts off. I think that's what we need" sa jag både för att han skulle förstå hur gärna vi bara ville lägga allt bakom oss och för att det var det jag trodde vi skulle må bäst av. Bara jobba och inte ha tid att fundera på någonting.
"Are you sure?" frågade Paul tveksamt.
"Yes, that's what we need" svarade Niall efter att jag med en blick tvingat honom.
"Okay then, I won't bring it up again" sa Paul lättat innan han lämnade rummet.
"Now. Your girl, call her" sa Harry och pekade på Liam. Ingen av oss förstod vad han menade. "She still thinks you're her boyfriend, doesn't she?"
"Yeah, I guess. She still sends me a message every night" svarade Liam oförstående.
"But you never answer, do you?" fortsatte Harry, Liam skakade på huvudet. "And she's crazy, we all knows that. But has she ever said that if she can't have you, no one can?"
"Yes, atleast once a month" svarade Liam, fortfarande osäker på vart Harry ville komma med det han sa.
"And that I see as a reason to kill you. With a bomb, blowing a whole arena into pieces"
"You think Sandra did it?!" frågade Liam chockerat.
"I do" svarade Harry enkelt.
"She may be crazy, but she don't know anything about bombs, I can asure you that" svarade Liam självsäkert, han visste absolut vad han pratade om.
"I didn't say that she personally put the bomb in the buildigt, she could have hired someone to do it for her" sa Harry övertygat.
"You're actually right, that could have happend" sa jag instämmande.
"Maybe, I guess" sa Liam motvilligt.
"So you should talk to her, offer her anything in exchange for the truth. And if she says she did it, the police will have to lock her up. You won't need to see her again"
Aah, så är det, haha ^^
Det är inte jättemycket kvar av den här novellen nu, så jag har börjat fundera lite på nästa, men det är en sak jag behöver hjälp med. Jag vet inte om den ska handla mest om Liam och Harry eller Liam och Louis (och då inte som ett par utan bara två huvudpersoner). Så du kan väl kanske kommentera vilken du tycker? :) Det är inte heller helt säkert att det blir den med flest röster, men jag vill i alla fall veta vad ni tycker :) xx