More than you see ♥ Del 54
Tidigare..
"CRAIG put him down, I MEAN IT!" fräste jag åt honom medan jag sakta gick närmare. "NOW"
"I though you wanted me to convince them?" frågade Craig retsamt.
"Don't use my own words against me, put him down, you can show them some other way" sa jag menande.
"Zayn..." flämtade Harry ansträngt. Jag såg upp på honom bara några sekunder innan hans ögon stängdes och han slutade kämpa emot.
"If you don't put him down now he will die. You don't want to be resposible for that.."
♥~~ Liam ~~♥
Harry tuppade av och föll med en hård smäll ner på golvet. Vad det var som just hänt kunde jag inte förstå, men det var en himla tur att det hade slutat, annars hade Harry förmodligen inte varit vid livet.
"Is he okay?!" ropade Ellie panikslaget från andra sidan rummet. Jag gav henne en ond blick över axeln och gick sedan med långsamma steg mot Harry, Louis och Zayn. Ellie hade inte gjort annat än att bråka med Harry hela dagen, så jag tyckte inte att hon hade någon som helst rätt att bry sig.
"He will be fine, he just passed out" svarade Zayn efter att ha kollat puls och andning. Att Zayn helt plötsligt brydde sig kändes också lite fel, hur jag än vred situationen kom jag fram till att allting var hans fel. Om det nu var hans spöke som hade gjort det bode han ha kunnat haft lite bättre kontroll och om det var något annat.. Ja, vad kunde det vara då?
"What was that all about?" frågade Louis när den värsta chocken hade lagt sig. Zayn suckade djupt och vände huvudet för att kolla på någonting bakom sig.
"Craig got tired of him, Harry kept denying him and he wanted to show him once and for all.. Sorry I couldn't stop him sooner" sa han halvt, det lät inte alls som att han menade den sista meningen, vilket bara irriterade mig mer. Det var hans fel och han brydde sig inte ens. I alla fall inte tillräckligt mycket för att komma med en riktigt ursäkt.
"I'll take him to his room" svarade Louis tomt och lyfte upp Harrys försvarslösa kropp i armarna. Niall var snabbt ur sin stol för att följa efter och jag gav Zayn en mer eller mindre besviken blick innan även jag riktade stegen mot det rum vi fått låna.
"Hey, there was nothing I could do!" sa Zayn allvarligt och grep tag i min arm för att få stopp på mig.
"Right now I don't really know what to believe, but whatever happened I'm sure you had something to do with it" svarade jag tonlöst.
"Liam, how the heck could I possibly have done something like that? I dind't even touch him!" försvarade han sig, men eftersom att jag inte ens visste vad jag skulle tro fanns det inte heller någonting att prata mig ur. Så jag bara ryckte på axlarna, slet åt mig armen och gick iväg genom hallen för att komma till rummet.
"How's he doing?" frågade jag så fort jag rundat hörnet.
"What the hell did just happen?" frågade Harry chockerat och mötte mig med sin trötta blick.
"Zayn claims that it's his ghost, he got tired of you because you wouldn't believe in him and he wanted to show you how real he is. I don't know whether we should believe it or not, but right now I can't come up with anything better" svarade jag dystert och slog mig ner på sängen bredvid Harrys där Niall redan satt. Han såg riktigt orolig och rent ut sagt livrädd ut.
"It was just like a hand, right here..." sa Harry oförstående och satte handen för halsen, precis under hakan. ".. but I couldn't see anything"
"No one did, except for maybe Zayn" svarade Niall försiktigt, ville förmodligen inte att någon av oss skulle bli arga.
"Niall, Liam, you have to stop thinking like that! This Craig-guy can't possibly exist, any less do anything like this! Remember when Zayn first told us? He said that his ghost couldn't affect anything we could see or touch so what are the odds that he can kill someone? I sure as hell don't believe it" sa Louis hårt, för att få fram det klat och tydligt, kunde jag tänka mig.
"Do you have any other way to explain what just happened?" frågade Niall tufft.
"At the moment; no. But I will come up with something, there's no way we can let Zayn win just because of this" kontrade Louis minst lika tufft.
"So all this is just a game for you? Louis, I know what I felt, is was a real hand grabbing me! I could have died, one of you is probably next!" sa Harry svagt men ändå irriterat.
"I can take that, I'm not going all voodoo believing in ghosts all of a sudden! Crazy people!" sa Louis argt innan han reste sig från Harrys säng och lämnade rummet. De hårda stegen dunkade genom hallen och när han så småningom nått matrummet började han högljutt disskutera med Zayn. Jag suckade, likaså gjorde både Niall och Harry.
"I don't know what the hell is going on, but honestly I think we need to rethink our opinions. Maybe Zayn is telling the truth" sa jag försiktigt. Jag tyckte inte om tanken, men vi kanske inte hade något annat att välja på än att acceptera att det var så det var.
"I don't know what it was, but it sure as hell was something or someone" sa Harry förvirrat, stackarn visste nog inte riktigt vad han skulle tro.
"We should talk to Zayn again, give him one more chance to tell everything there is to tell" föreslog Niall.
"But what will that be good for? He have done it a hundred times already.." svarade jag dystert. Det var förmodligen en överdrift, men han hade förklarat det tillräckligt många gånger och jag trodde inte att en gång till skulla hjälpa alls. Vi visste allt vi kunde veta om ämnet, sista biten handlade bara om huruvida vi accepterade det eller inte. "Either we accept it or not, there's not much he can do about it"
"Then maybe we should just accept that this is how it is? I mean, there's no other logical explanation" sa Harry fundersamt.
"You're probably right.. But we should talk to Louis first, before we make up our minds" sa Niall tyst. Jag nickade för att visa att jag höll med, Louis skulle inte bli glad om vi beslutade att tro på Zayn utan honom.
"Yeah, we should. Right away" sa Harry och ansträngde sig för att komma upp ur sängen.
"Are you sure? I mean, maybe you should lay down for a couple of more minutes? We can talk to him later" försäkrade jag, men Harry verkade redan fast besluten om att ta sig upp ur sängen. När han klarat av den biten började vi långsamt gå genom hallen för att komma till matrummet där Louis och Zayn fortfarande stod och tjafsade.
"Ey, Louis, knock it off!" sa Niall och gick emellan för att få tyst på dem båda.
"We need to talk to you, alone" fortsatte jag när de hade slutat kasta otrevliga ord på varandra. Zayn fattade genast vinken och gick iväg mot Ellies rum för att låta oss prata i fred.
"We though about it, and we think that we should accept what Zayn is saying and move on" sa Harry förvånansvärt självsäkert med tanke på att han just blivit hotad till livet av vad som möjligtvis var en död människa.
"WHAT?!" utbrast han sårat, som om att han hade litat på att vi inte skulle ända oss även om han förmodligen misstänkte att det skulle hända förr eller senare.
"Think about it Louis, can you find some other reasonable explanation to this?" frågade jag överlägset, det visste jag att han inte kunde.
"You guys are insane! I though we agreed on this; there's no such thing as ghosts!" sa Louis irriterat. I nästa sekund såg han ut att bli träffad av någonting som orsakade att han flög genom rutan i matrummet och landade hårt på altangolvet utanför. Detta hände så snabbt att ingen av oss hann reagera förens han låg där utanför och gnällde över glasbitar i håret.
"What was that good for?" muttrade han irriterat medan han sköt undan de större glasbitarna för att sedan resa sig upp.
"Oh my god, are you okay?!" utbrast Niall oroat och öppnade altandörren ett par meter bort för att gå ut till honom. Harry och jag kunde inte göra någonting annat än att stirra, säkra på att den som puttade honom var samma som tidigare hotat att strypa Harry.
"It wasn't one of you, was it?" frågade Louis chockat när han såg att vi var minst lika förvånade som han själv var.
"No, it wasn't" svarade Niall som börjat hjälpa honom att plocka bort glasbitarna som satt fast på hans kläder. Louis händer var randiga av blod och detta hade lämnat avtryck på trägolvet han landat på.
"Oh god..." muttrade han förtvivlat och satte fingertopparna mot tinningarna. Jag tror det var där någonstans han insåg att Zayns teorier kanske inte var så felaktiga som vi alltid trott..
♥~~ Zayn ~~♥
Den femtonde augusti hade killarna packat sina väskor för att åka vidare. Jag hade inte brytt mig om att fråga vart de skulle, men jag var ändå ganska säker på att de ville tillbaka till London innan de fortsatte någon annan stans. De hade försökt få mig att åka tillbaka med dem, men jag hade såklart vägrat. Efter nästan ett år hade de tillslut accepterat att det jag sa om Craig verkligen stämde och av någon anledning trodde de att jag skulle återuppta min plats i bandet bara för det. Men det skulle jag inte klara av att göra på en mycket lång tid, de hade utsatt mig för så mycket under det år som gått och det tog lite mer än så för att jag skulle kunna lägga allting bakom mig. Visst vad jag på god väg eftersom att de tillslut slutat säga emot, men det var fortfarande en lång väg kvar.
När killarna hade åkt satte jag mig i soffan med Ellie för att kolla på tv. Det var något segt matprogram som visades, men det spelade ingen roll, vi njöt av tystnaden och varandras sällskap, det var det som var huvudsaken.
"Zayn, there's something I need to tell you.." började Ellie aningens nervöst och vände blicken från tv:n för att se på mig.
"What is it honey?" frågade jag oroat, ville absolut inte höra att någonting var fel just när allt var lugnt mellan mig och killarna.
"Uhm, it's.." sa hon tveksamt, sedan kom det inget mer.
"It's what...?" frågade jag nervöst.
"I don't think I can call you my boyfriend anymore..." sa hon försiktigt och jag kände genast hur hela min värld rasade samman framför ögonen på mig. ".. I was thinking my babys daddy would be more appropriate.."
Hehe, jippie xD
Och nuuuu ska jag sätta mig och plugga till det sjätte provet den här vecken.. Hade muntliga nationella i svenska och engelska i måndags, nationella so del A i tisdags, del B igår, muntliga matte idag och imorgon är det spanska. Och plus det har jag lyckats skriva en nästan lagon lång del varannan dag, helt plötsligt känner jag mig som superwoman xD
Elinur
De sista omg <3 Ajj luuuuuv it! ;) Mer :D
Hur många prov..?!!? Shit, Att du klarar av de XD <3
Svar:
Stina Johansson
Agnes
Du är bäst. :)
Svar:
Stina Johansson
Ida
Totalt bäst!! aaw, little baby zayn!! låter jobbigt med alla prov hoppas de går bättre för dig snart och minre prov!! haha kram xx
Svar:
Stina Johansson
Jojo
Denna del var verkligen bäst!!! Killarna tror på Zayn och Ellie är gravid!!! Gud vad jag hatar prov, längtar inte till nationella... Lycka till, och du, du är en superwomen!! ;) Kram, längtar till nästa del!!<3
Svar:
Stina Johansson
Angelica
Ooh, allt blir så spännande!!! Grymt bra jobbat!! Superwomen får väl bli ditt nya mellannamn! ;)
Svar:
Stina Johansson
Anonym
Den här delen är helt klart min favorit hittills! Älskar verkligen slutet och ser fram emot att få läsa hur det går för dom med ett barn i bliden!
Svar:
Stina Johansson
Frida
Va?! Nej, hon får INTE GÖRA SLUT!! De är ju perfekta för varandra!! Jättebra kapitel!! :)
När kommer nästa?! Längtar! <3x
Svar:
Stina Johansson
Jenny
Åååååhhh, så himla bra!! Snälla meer :D
Svar:
Stina Johansson
Trackback