More than you see ♥ Del 48
Tidigare..
"I don't want to discuss it here, the walls seems to have ears, but how about after school? We could go to my place or to a cafe or something?" föreslog jag. Även om jag inte känt Amanda i så mycket mer än en månad tyckte jag att jag kunde lita på henne till hundra procent och därför kände jag att jag kunde berätta allt för henne. Jag var helt säker på att hon inte skulle förstå, men hon förtjänade en chans i alla fall.
"I actually think I have something I need to tell you too.. We could take the bus to city after school if you want to?"
"That would be great, it'd give me a chance to get to know the place too"
Klockan fyra stod vi vid bussplatsen utanför skolan och väntade på bussen som skulle ta oss till stan. Flera gånger hade jag funderat på att ta den bussen och hitta på någonting efter skolan, men jag hade aldrig vågat eftersom att jag skulle bli tvungen att hålla kolla på mig själv då. De få gånger jag varit i centrum hade jag haft Zayn med mig och han verkade konstigt nog ha koll på varenda gautkorsning. Helt ärligt kändes det lite läskigt att åka utan Zayn, men jag litade på att Amanda visste vad hon höll på med, även om hon inte verkade som någon som vanligtvis vistades ute bland folk.
"I think we have to get off here" sa Amanda efter en stund och sträckte sig över mig för att trycka på knappen som signalerade att vi ville av. Jag tyckte mig höra en gnutta tveksamhet i hennes röst så jag stoppade henne innan hon hann trycka.
"You think or you know?" frågade jag oroligt, livrädd att vi skulle komma bort oss och att jag skulle få ringa efter Zayn. Inte för att han kunde köra, men han fick väl ta bussen eller något.
"I know" skrattade Amanda till svar och skyndade sig att trycka på knappen för att vi inte skulle missa stationen. Bussföraren bromsade hastigt in och han gav oss en ond blick genom backspegeln. Istället för att besvara hans bittra min log jag mot honom innan jag efter Amanda gick av bussen.
"Now what?" frågade jag när vi stod på fast mark igen och bussen hade åkt sin väg. Hon kollade först åt vänster och sedan åt höger innan hon började följa vägen som ledde frammåt. "And you're sure about this?" frågade jag nervöst.
"I've lived here since I was five, when I was eleven my mom let me out here alone, I think I know what I'm doing" svarade hon, även denna gång med ett skratt. Det faktum att hon skrattade år min oro gjorde mig lite lugnare, men jag var ändå noga med att memorera vad det stod på skyltarna vi passerade ifall vi skulle tappa bort oss...
Men det gjorde vi inte, bara ett tiotal minuter senare satt vi på ett urmysigt café med varsin kopp varm choklad framför oss.
"I like it here, people are so nice to each other. I use to come here alone and there's almost always someone who comes to sit with me or invites me to their table. It's the complete oposite of school" sa Amanda efter att ha vinkat till en av tjejerna som plockade disk av ett annat bord. Jag följde hennes blick och betraktade den söta, blonda tjejen. Hon såg inte ut att vara så mycket äldre än oss så förmodligen hade hon just slutat skolan.
"What was it that you wanted to tell me?" frågade jag när flickan hade försvunnit in i något rum bakom det vi var i.
"No, you first, I'm not even sure I can say anything" sa hon skamset och vände bort huvudet för att försöka dölja att hennes kinder skiftade till rött.
"Come on, you can tell me anything. Whatever it is it can barely sound more stupid than what I went to rehab for" lovade jag, ganska säker på att jag hade rätt. Så länge hon inte tatt livet av någon kunde jag inte komma på någonting som var knäppare än att se spöken, vilket i och försig inte lät över huvudtaget trovärdigt.
"Well, let me decide that after you're done" sa hon envist och drog lite på ena mungipan.
"Fine. If you promise to hear me out and give me a chance to explain before you decide that I'm too crazy to be your friend" sa jag allvarligt, vilket hon på en gång gick med på. Så jag började berätta, från början til slut utan att göra en enda paus eller kortaste uppehåll, ville hinna få ut hela storyn innan hon bestämde sig för att sätta en "galen"-stämpel i pannan på mig för att varna allmänheten.
"Wow" var hennes enda kommentar när jag tillslut var klar. I samma stund dök Rebecca upp bakom ryggen på henne och gav mig en stöttande blick medan nervositeten bara växte inom mig i väntan på att Amanda skulle fortsätta prata. "Well.. It's not totally impossible, I guess.." sa hon neutralt, som om att hon varken trodde på mig eller tyckte att jag var galen. Det var bra, då hade jag i alla fall någonting att jobba på till skillnad från mamma och pappa som bara blankt sagt nej.
"I know it sounds pretty crazy and I understand if you need some time to think about it" sa jag förstående, jag hade lärt mig att det inte var särskilt smart att pressa folk, det fick de snarare att springa i motsatt riktning.
"She's not evil, is she?" frågade hon tveksamt, hon hade väl som de flesta barn varit rädd för spöken en gång i tiden.
"No, not Rebecca" sa jag med ett leende och såg in i hennes bruna ögon som var piggare än vanligt. Kanske höll hon på att repa sig från Craigs anfall.
"Is she here?" frågade Amanda aningens oroat och vände sig om för att se vad det var jag kollade efter.
"Yeah, behind your back" svarade jag glatt.
"Okay, close your eyes" sa Amanda busigt. Jag förstod inte alls varför men gjorde i alla fall som hon sa. "Without looking, tell me how many fingers I have up behind my back" fortsatte hon utmanande efter att ha sett till så att jag inte kunde se någonting.
"Four, and that is one hell of a smart girl" svarade Rebecca med ett skratt, hon lät lycklig och det gjorde mig lycklig.
"Four" svarade jag med ett brett leende på läpparna.
"How about now?" frågade hon igen och Rebecca talade om för mig hur många fingrar hon höll upp bakom sin rygg. Hon fortsatte ett tag till och när jag svarat rätt samtliga gånger övervägde hon i alla fall att tro på mig. Visst skulle hon behöva en del tid att ta in allt, men hon var i alla fall på god väg.
"Now what did you want to tell me?" frågade jag igen, i hopp om att hon skulle vilja berätta efter min mer eller mindre knasiga berättelse.
"You know dose guys who said you were gay?" frågade hon först, jag nickade. "They didn't just get that from out of the blue.. When we started high school people some how found out, and that's why no one wants to be seen with me; they don't want any false accusations.. Uhm, well.. I like girls.. I'm gay"
♥~~ Harry ~~♥
"Harry, dammit, wake up, we're gonne be late!" ropade Louis förargat och drämde till mig med en kudde. Jag satte mig tvärt upp i sängen och såg sömndunket på mina tre vänner som alla såg tillbaka på mig.
"What time is it?" frågade jag förvånat samtidigt som jag gnuggade sömnen ur ögonen.
"Late, get up!" svarade Liam snabbt och drog av mig täcket innan jag fick en chans att stoppa honom.
"Harry?!" utbrast alla tre samtidigt innan de förvånat vände sig om och fortsatte med vad de än sysslat med innan de kom på att jag fortfarande sov.
"So what, by now all of you should know that I like to sleep naked.." muttrade jag åt dem och tog upp täcket från golvet för att linda det runt mig innan jag gick in i badrummet för att göra mig iordning. Idag var det dags för vår andra show på Staples Center arena i Los Angeles, vi hade uppträtt på samma ställe dagen innan och även om alla i publiken inte kommit hade det varit underbart kul. Vi alla såg verkligen fram emot dagens framträdande.
"C'mon Harry, what is taking you so long?" nästan skrek Niall genom badrumsdörren efter kanske tio minuter. Jag suckade, bestämde mig för att jag var färdig och drog på mig kläderna jag lagt på hyllan över handfatet föregående kväll innan jag gick ut till dem.
"Geez, doesn't any of you know me anymore? I do the samt things every morning, and it usually takes this long time. What is the matter today? We're not that late.." kunde jag med säkerhet säga eftersom att jag kolla på klockan innan jag låst in mig i badrummet.
"I don't know.. I just have a feeling that something bad will happen.. Sorry, I should have kept it to myself.." sa Louis aningens skamset, som om han plötsligt ångrat att han kört upp mig och jagat upp de andra.
"So nothing is wrong?" frågade Liam med ett ögonbryn högre än det andra. Louis skakade på huvudet och ryckte på axlarna samtidigt.
"I guess not" svarade han sedan. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom, all stress, för ingenting.
"Well, now I'm done, so we might aswell go early" sa jag med en enkel axelryckning. De andra höll med mig så vi gjorde klart det sista lite snabbt och gick sedan ut till bilen som väntade utanför för att åka iväg till arenan. Vi tyckte alla tre att vi klarade av att köra den korta biten till arenan själva, men av säkerhetsskäl insisterade ledningen på att någon annan skulle köra. Så allt vi behövde göra var att kliva in i bilen, vänta en stund och sedan klivar ut bilen ett par minuter senare.
"Was it really this big yesterday?" frågade Niall förvånat när vi såg den gigantiska arenan framför oss.
"I doubt that they have rebuilt it during the night" kommenterade Louis dumt.
"You get a point" svarade Niall med en nick.
När vi hade kommit överens om att byggnaden var lika stor som den varit dagen innan gick vi in och såg till så att det mesta var klart. Det var fortfarande ett flertal timmar kvar tills showen skulle börja och det hade redan samlats folk utanför entrén. De som hade bestämt sig för att komma var i alla fall engagerade, det måste ju ha varit ett bra tecken..
"We should come up with a lyric-change!" föreslog Niall muntert när vi hade gått runt arenan två gånger utan att hitta någonting vi kunde hjälpa till med.
"Yeah, we haven't done that yet, have we?" frågade jag, bara för att vara säker på att jag inte missat någonting.
"Uhm.. Not on purpose, no" svarade Louis med ett flin. "I might have sang the wrong lyrics once or twice, but not intentionally"
"Then what should we change?" frågade Liam som också verkade vara med på idén. Alla fyra började genast gå igenom varenda text till varenda sång för att se om det fanns något passande vi kunde ändra.. Hos mig stod det helt still, jag kom inte på någonting..
"Guys, guys, guys!" ropade någon och en blond tjej kom joggandes mot oss. "We have to get out of here, now!" sa hon allvarligt samtidigt som hon drog i min tröja för att få iväg oss.
"What, why? What's going on?" frågade jag förvirrat, ganska säker på att jag pratade för oss alla tre.
"We have receved an angry message that we take quite serious. We have to get everyone out and as far away as possible, now" sa hon, åter igen på fullaste allvar.
"And what is the message about?" frågade Louis oroat.
"Someone threatened to blow up the arena at lunchtime, that's about half an hour from now.."
Jag ska försöka få in resten av One Direction lite mer, jag blev så fast i berättelsen om Ellie och Zayn att jag nästan glömde att novellen handlade om alla fem xD Hm, i alla fall.. Det skulle vara grymt om ni kunde dela den här videon på fb, twitter, tumblr, ah, vad ni nu har.. Vi försöker få Niall att se den http://www.youtube.com/watch?v=TBIq_lHBQag x) Man kan inte kolla på den från iPhones eller iPads, så om ni ska se måste ni vara inne på datan :) (Jag kan vara med i den, men jag säger inte när xD)
♥Idag är det ett helt år sen jag startade den här bloggen♥
Jag vet att många som var här då inte är här idag och jag vet att många som är här idag inte var här då, men det spelar ingen roll för alla som någonsin gått in här, läst och kanske kommenterat har gjort att jag har orkat tvinga mig själv till att skriva även när jag inte har velat. Jag vill bara att ni ska veta hur tacksam jag blir när någon visar att den uppskattar det jag gör för jag har verkligen presentationsånget så när jag lägger upp någonting jag inte får respons på tycker jag att det är urdåligt och så får jag sämre självförtroende än jag redan har.. He-he.. I alla fall, tack så mycket alla fina människor!♥♥
Emilia
Hej jag undrar ifall du skulle vilja göra ett länkbyte med mig(: ifall du är intresserad kan du kommentera på min blogg(:
Jojo
Grattis bloggen!!!! ;) ;) ;) Kram!!!
Svar:
Stina Johansson
Frida
Grattis!!!! :D
Jag bara ÄLSKAR dina noveller!! Har inte varit med sen du startade den, men jag har läst alla och de är absolut bland de BÄSTA jag någonsin läst!! Jättebra kapitel som vanligt, och grattis igen!!! Hoppas du fortsätter minst ett år till! ;)
KRAM xxxxxxxxxxxx
Svar:
Stina Johansson
Anonym
tack själv för att du skriver!!<3
Svar:
Stina Johansson
Agnes
Du har hunnit med mycket på ett år tycker jag, har haft många olika trevliga lässtunder under tiden som har gått. Hittade hit i samma veva som du skrev färdigt Summer Love, det var ett tag sen! :) Hoppas du kommer fortsätta skriva här på bloggen ett bra tag till och jag ser framemot vad som kommer härnäst. Kram! :D
Svar:
Stina Johansson
Ellinor
Så himla duktig är du! Du försenar en berömmelse och älskar verkligen din novell! Och att du lägger ner tid på novellen för att få oss nöjda är så himla snällt! Behöver du aldrig vila lite med alla kapitel? :3 Sjukt bra är din novell och grattis till att de var för ett årsen du börja. Fattar inte vad jag skriver nu men iaf... Så sjukt bra!! :D <333
Svar:
Stina Johansson
Thea
Awwww
Shame on those girls..No words discribe how horrible that was or how sorry I am..<3
Var, hur, när bestämmde ni den videon? Jagg ville ju också vara med! ;)
btw, Väldigt bra kapitel¨
Och du vet Harry's personlighet, är det din uppfattning av honom (den bitchiga sidan som jag upplever att du plockar fram) eller den påhittade som du kör med för att få ihop storyn?
xxx
Svar:
Stina Johansson
Trackback