More than you see ♥ Del 47
Tidigare..
"No, that's a great opportunity, no one gets invited into their gang!" viskade Amanda till mig. Jag ryckte ointresserat på axlarna; jag ville inte vara med i deras gäng.
"I want to get to know you, you seem different and I like that" svarade jag enkelt. Amanda försökte få mig att förstå vilket misstag jag gjort, men jag kunde se på henne att hon log i smyg, förmodligen glad över att jag valt henne över de andra tjejerna.
Mattelektionen flög snabbt förbi och jag gjorde inte ens ett försök att öppna boken. Istället ägnade jag timmen åt att bekanta mig med Amanda, som var mycket trevligare än folk verkade förstå. De var förmodligen alldeles för fixerade vid att alla var tvungna att klä sig likadant, och eftersom att Amandas klädstil skiljde sig lite från de andras antog jag att de inte ville ha någonting med henne att göra. Det måste ha varit någonting liknande, för hon var verkligen supertrevlig så fort man pratat med henne en stund, även fast det märktes att hon vanligtvis inte pratade med eleverna på skolan.
"I'm Amber and I will make you feel at home here. Don't you worry about nothing, we will skip next class and show you the school" sa den självsäkra tjejen, som enligt Amanda tillhörde 'det coola gänget', och la sin högra arm över mina axlar. En av hennes vänner tog med hennes böcker från bänken och sedan ledde de mig ut ur klassrummet. Kvar stod Amanda och bara kollade efter mig, förmodligen orolig att jag skulle lämna henne, men det hade jag inga planer på.
"Isn't there some break we can use to see the school? I really don't want to miss any classes the first thing I do, and I promised to stick to Amanda today, maybe we can take this tomorrow?" frågade jag så vänligt som möjligt för att avböja hennes erbjudande utan att skaffa mig några ovänner.
"Oh honey, that wasn't really an offer, it was just information" svarade hon utan att ens bry sig om att jag inte ville.
"Yeah, you just don't say 'no' to Amber, geez, what is wrong with London-people.." muttrade tjejen som tagit Ambers böcker. Jag förstod genast att hon inte sa det till mig eftersom att hon sa det så pass lågt och att hennes vänner fnissade efteråt.
"I'm spending the day with Amanda, if you're not okay with that then maybe we shouldn't be friends" sa jag bestämt och slet mig ur Ambers tidigare så hårda grepp. Hon såg missnöjt på mig i väntan på att någon av hennes vänner skulle kommentera hur korkad jag var.
"You don't decide whether you want to be friends with Amber or not. If she takes you in; you're in" kommenterade den rödhåriga och himlade med ögonen.
"You can't make me" sa jag och skakade på huvudet innan jag vände mig om för att gå därifrån.
"Then take your disgusting, British accent and move back to London.." snäste en av de brunhåriga tjejerna. Jag bara skrattade tyst för mig själv medan jag gick tillbaka till mattesalen för att möta Amanda igen. Så patetiska som de där tjejerna var kunde jag inte förstå varför folk ville umgås med dem.
"Hey" hälsade jag när jag såg Amanda. Hon stod fortfarande vid sin bänk och plockade ihop böckerna.
"You shouldn't have done that, you got a great chance your first day here, not everyone is that lucky" svarade hon besvärat.
"Once again; I don't want to be apart of their stupid gang, they're just a bunch of losers. And now I don't think I have to worry about them anymore, they basically told me to take my accent and shove it up somewhere" svarade jag med ett skratt.
"What?!" utbrast Amanda förvånat.
"Yeah, but it's okay, I guess they just don't like different" sa jag med en axelryckning, kunde nog inte bry mig mindre.
"Yeah, tell me about it.." muttrade Amanda till svar.
"So you and me for the rest of the day?" frågade jag glatt, ville börja med en dag för att se om det skulle fungera innan jag lovade någonting annat.
"Yeah, great" svarade hon med ett leende.
Vi spenderade som vi sagt resten av dagen tillsammans och när jag sedan kom tillbaka till huset kunde jag stolt informera Zayn om att jag hittat en ny vän. Jag berättade också om Amber och hennes gäng, och även om han blev så arg att han ville följa med mig till skolan dagen efter lyckades jag övertala honom om att jag inte brydde mig, att jag inte kunde bry mig mindre till och med. Det tog mig hela kvällen, men det var det värt, jag tyckte inte att Zayn skulle behöva oroa sig om någonting som inte direkt störde mig, det var bara onödigt.
Dagarna som följde såg i stort sett likadana ut: jag åkte till skolan, umgicks med Amanda ett par timmar, åkte hem och spenderade resten av dagen med Zayn. Eleverna på skolan var i början nyfikna på mig, men när de fått reda på att Amber hatade mig och att jag umgicks med Amanda började de istället ta avstånd till mig. Folk tittade, skrattade och viskade när vi gick förbi i korridorerna, och även om det inte riktigt störde mig blev jag irriterad för att de var så hänsynslösa som de var. Om de var så de hade varit mot Amanda tidigare var det ett under att hon inte bytt skola innan jag kom.
En dag när jag och Amanda kom till skolan, det var väl ett par veckor efter att jag hade börjat, fick jag nog av deras viskande och gick fram till en grupp killar för att fråga vad det var som var så kul.
"What is it that you find so damn funny about me and Amanda? Huh? Mind sharing the fun, I like laughing too, I'm just as much of a person as you are, but you knew that, right?" frågade jag aningens hårt när jag bara stod någon meter ifrån en av killarna. De vände förvånat upp blickarna mot mig och bara stirrade en stund innan någon av dem sa någonting.
"Oh, what's the matter honey? Are you jealous?" frågade han i ett patetiskt dåligt försök att härma min accent.
"Do you think I'm an idiot? Why are you and everyone else looking at us funny as soon as you see us?" frågade jag igen, med en överdriven brittisk accent, bara för att visa att jag var så mycket bättre än honom.
"Don't tell me you didn't know what would happen when you chose to play for the other team.. Are you really that stupid?" frågade han, som om anledningen för dem att behandla oss illa var självklar.
"I don't know what that means in America, but I wouldn't really say that I've picked team. I was willing to hang out with Amber and her friends too, but that wasn't good enough"
"And do you honestly think Amber would want to hang out with you if she knew what kind of a person you were?"
"What is wrong with you people?"
"I would ask the same question to you if I didn't already know"
"You're an idiot, do you know that?"
"I don't mind being an idiot, at least I'm not gay" sa han stöddigt och gav mig en blick jag inte förstod.
"Well, neither am I?" svarade jag dumt, men någonting sa mig att han inte trodde på det jag sa.
"We all know that you are, you don't have to hide it" svarade han med ett elakt leende.
"You don't have to listen to them" sa Amanda besvärat och drog i min arm för att få mig därifrån. Jag ville inte lämna vid den punkten av samtalet, det skulle bara väcka onödiga misstankar, men helt ärligt skulle jag nog behöva en stund att tänk över anklagelsen innan jag kunde gå tillbaka och försvara mig, så jag lät Amanda dra iväg mig.
"Just don't listen to them, they don't know what they're talking about" sa hon när vi hade kommit iväg en bit. "And there's no point to say anything else, because they have made up their minds about you already. Now you can only hide"
"But I don't get it, why? I just moved from London with my boyfriend so that we could stick together, what is wrong with them?" frågade jag irriterat och rynkade ögonbrynen för att visa mitt missnöje. Amanda såg sig osäkert omkring och ryckte sedan på axlarna.
"It's just how they are.. But hey, do you live with your boyfriend when you're in high school?" frågade hon förvånat, det lät som att endast sa det för att byta samtalsämne, men helt ärligt brydde jag mig inte, jag tyckte om att prata om Zayn.
"Yeah!" sa jag glatt, fortfarande överlycklig för att mamma och pappa låtit mig flytta "I don't know if you have heard but.. Hm. Do you like One Direction?" frågade jag istället för att bara ta för givet att hon visste om vad som hade hänt.
"I'm not really a fan, but I heard they broke up..?" sa hon osäkert.
"Oh well.. They didn't really break up, but Zayn left because he didn't feel like he could trust the other guys anymore. Then he got so much hate that he had to move and start over with his life. He chose to Jacksonville, we live just by the ocean" sa jag med ett brett leende och hoppades att hon skulle fatta vinken.
"I don't get it.." sa hon efter att ha funderat på saken en stund.
"I met Zayn about a year ago when we both went to rehab for the same reason. We started to hang out and we were really good together. I just wanted to have him as a friend, but our feelings grew and around Christmas we decided to be boyfriend and girlfriend" berättade jag stolt. Det kändes inte verkligt att vi bara hade känt varandra i nästan ett år, det var som att vi hade varit vänner hela livet. Det var nog därför det inte kändes konstigt att vi bodde tillsammans, vi passade så bra ihop.
"Oh my god, that's so sweet!" utbrast Amanda lyckligt och slog ihop händerna strax under hakan. "But what did you go to rehab for?" frågade hon sedan och hennes lyckliga min förändrades till en lite mer orolig.
"I don't want to discuss it here, the walls seems to have ears, but how about after school? We could go to my place or to a cafe or something?" föreslog jag. Även om jag inte känt Amanda i så mycket mer än en månad tyckte jag att jag kunde lita på henne till hundra procent och därför kände jag att jag kunde berätta allt för henne. Jag var helt säker på att hon inte skulle förstå, men hon förtjänade en chans i alla fall.
"I actually think I have something I need to tell you too.. We could take the bus to city after school if you want to?"
"That would be great, it'd give me a chance to get to know the place too"
Då var det inte mycket av lovet kvar, imorgon är det tillbaka till skolan för min del.. Men det blir bra, ju snabbare vi kommer tillbaka ju snabbare är det ju över, eller hur? x) ❤❤
{jag var tvungen att lägga upp det här från mobilen eftersom att vårt internet inte ville funka, hoppas man inte märker någon skillnad :) xx}
Det va skit bra, vill bara läsa mer älskar din novell :)
Åh, superbra!!! Xxxx
Älskar den, grymt bra! :D <3 <3
Grymt bra del!! Längtar till nästa!! ♥♥ Jag börjar nästa vecka igen, i skolan då (:
P.s om 11 dagar fyller jag år
Lika SUPERDUPERBRA som vanligt!
Kommer de andra av one direction komma in snart igen eller kommer de inte vara med så mycket mer? Jag tycker att det börjar bli lite långtråkig nu när inte alla är med! :)