Unstoppable - Del 43
"Oh, Harry, are you still here?" frågade Patric förvånat när han äntligen kom ut ur rummet. Sedan såg han sig om med en aningens oroad blick. "And where's Liam?"
"Uhm.. We had a bit of a fight, he's.. somewhere else - I don't know where." svarade jag snabbt, utan att släppa Patric med bicken, rädd att han kanske skulle försvinna om jag gjorde det.
"Uhm.. We had a bit of a fight, he's.. somewhere else - I don't know where." svarade jag snabbt, utan att släppa Patric med bicken, rädd att han kanske skulle försvinna om jag gjorde det.
"Well, that's kind of harsh, leaving you here all alone.. Do you want me to take you to your room?" frågade han vänligt, med ett leende jag inte riktigt kunde tolka.
"No, what I want you to do is tell me how Milena is." svarade jag bestämt, något som Patric verkade finna störande. "Is she okay?" frågade jag sedan, bara för att skynda på honom lite
"No, what I want you to do is tell me how Milena is." svarade jag bestämt, något som Patric verkade finna störande. "Is she okay?" frågade jag sedan, bara för att skynda på honom lite
"Yeah, Milena's fine, we had to put her out, and hopfully she'll remember you when she wakes up agai-"
"And what if she don't? Remember me, I mean."
"Then I guess you have to get to know her again.." svarade Patric dystert. Det var något med hans röst som sa att han trodde det alternativet var möjligt. "Do you want me to take you to your room now? Your leg must be on fire about now."
"I like the pain, it makes me forget the real pain in this situation.. But I think I want to get to my room anyway.." sa jag frånvarande, och Patric började genast köra iväg mig mot hissen. Jag tyckte att jag såg Milenas ansiktsdrag hos ungefär varannan människa vi mötte eller passerade i korridoren, vilket såklart lockade fram tårarna igen. Tänk om hon skulle vakna upp och fortfarande inte komma ihåg vem jag är, då skulle jag aldrig mer få njuta av hennes underbara sällskap eller mjuka kyssar. Varje gång hon såg mig skulle hon skrika rätt ut eller springa ifrån mig så fort hon kunde. Jag vet inte om jag skulle stå ut med det faktiskt, att leva i en värld där den tjej jag älskar mest avskyr mig. Jag skulle bli tvungen att flytta, långt härifrån..
Emilia
När Ida var på fötter igen hade Louis försvunnit för länge sen, och det var såklart någon hon skulle klaga på ett tag. Det konstiga var bara att hon inte klagade på mig, som sagt åt honom att sticka, utan sig själv, för att hon var så korkad att svimma. Jag sa naturligtvis ingenting om det, eftersom att jag var rädd att jag inte skulle klara av att svara på varför, och så skulle jag förlora en vän.
"Where do you think he went?" frågade Ida uppspelt, som om det här var någon sorts skattjakt. Den som hittar Louis först får en kram!
"Ida, we're not here to find Louis, remember? We're gonna find Milena." sa jag, med betoning på 'Milena' så att hon skulle förstå.
"Right..! I almost forgot." sa hon en aning skamset, och la sedan på ett skratt. Vad var det med det här tjejen? Kunde man verkligen vara så beroende av ett par killar som sjöng?
"Right..! I almost forgot." sa hon en aning skamset, och la sedan på ett skratt. Vad var det med det här tjejen? Kunde man verkligen vara så beroende av ett par killar som sjöng?
"Whatever.." jag himlade med ögonen. "Come on, we don't know how much time we have!" sa jag sedan, och började dra med mig Ida genom korridorerna. Jag hade planerat att fråga ut den första läkare som såg någolunda pålitlig ut, men det fanns inte så många här omkring. De flesta såg bara allmänt förvirrade ut, eller bara stressade.
När vi hade tagit oss igenom alla korridorer och än en gång kom till den plats vi startade från mötte vi en läkare som körde runt på en rullstol. Han såg någorlunda sansad ut, så jag tog tillfället i akt och gick fram och pratade med honom.
"Hey you! Do you know where Milena is?" frågade jag högt, som för att få hans uppmärksamhet. Det fick jag också. Han vände sig genast om och uttrycket som fyllde hans ansikte var obeskrivligt underhållande.
"Hey you! Do you know where Milena is?" frågade jag högt, som för att få hans uppmärksamhet. Det fick jag också. Han vände sig genast om och uttrycket som fyllde hans ansikte var obeskrivligt underhållande.
"What?!" utbrast han förvånat och skyndade sig fram till mig. "You're supposed to be in bed, sleeping!" sa han sedan, och tog ett fast tag om mina axlar. Jag förstod genast vad det var han hade reagerat på, och var ganska säker på att han skulle ta mig till Milenas rum om jag bara höll tyst.
"But that's her sister, Emilia." sa Ida oförstående och pekade på mig. Åh varför?! Dumma svenskar...
"But that's her sister, Emilia." sa Ida oförstående och pekade på mig. Åh varför?! Dumma svenskar...
Ja, lite kortare än vanligt, I know.. Men jag orkar verkligen inte mer, jag var ju som sagt på liseberg igår, och det bokstavligt talat tog kål på mig. Jag hade ont i halsen redan innan, och nu tror jag att jag har fått någon förkylning eller något: jag har bara legat i sängen typ hela dagen, jag fryser och dör av värmeslag på en gång, och mitt huvud hänger inte riktigt med. Halsen har jag inte ens vågat testa.. xD
Men jag måste i alla fall få berätta kort om när jag skulle åka atmosfear xD Först ställde vi oss i kön, ca 25 minuter. Sen var det precis vår tur när de ropar ut i högtalarna att det är något tekniskt fel på den, och alla måste lämna kön. Så det gjorde vi... Sen efter några timmar hade de fixat den, så vi ställde oss i kön igen, den här gången 70 minuter :O Sen blev det nästan lite bråk i kön, och ett helt gäng snygga killar stod bakom oss- väldigt nära xD Och när det var vår tur att åka typ dog jag, fast ändå är jag här, på något mysko sätt? o.O
Jaja, skriv en kommentar om du känner för det :)
belmiss
synd att ni fick vänta så länge på att få åka atmosfear :( Hoppas du blir bättre snart !<33 Gryymt kapitell! Även om det var kort;))
Svar:
Stina Johansson
Melissa
Jag bor i Göteborg och besöker Liseberg ... ofta (;D) och har Aldrig vågat åka Atmosfear hittills. Inte min grej... Höjden... Blir rädd bara jag tänker på det o; Jättebra kapitel även om det var lite kort! (= Hoppas du mår bättre snart, höhö ♥
Svar:
Stina Johansson
Emma
Jätte bra skrivet! Sorry om jag inte kommenterat så mycket, ska försöka ändra på det :)
Puss xx
Svar:
Stina Johansson
jenni
Jätte bra!!!! Vill bara ha mer mer mer!!! Du är bäst på att skriva noveller!!...
Svar:
Stina Johansson
amanda
Jätte bra, det skämmigt att fråga men jag undra om det kunde skriva lite mera sex sener?????? :-/
Svar:
Stina Johansson
Trackback