Unstoppable - Del 37
Efter att ha varit på polisstationen i närmare en timme - varav fyrtionfem minuter spenderades i väntan på att rätt polis skulle komma - fick jag äntligen komma ut i vårvädret igen. Solen hade nästan lyckats tränga sig igenom det tjocka lagret av gråa moln, och vinden hade avtagit en hel del. Den klara förbättringen fyllde mig med en positiv känsla, och jag tror till och med att jag kände en gnutta hopp brinna inom mig. Så fort jag kom till sjukhuset skulle allting bli bra, och snart skulle det vara som vanligt igen.
"Go to that car and wait in the backseat, mr.Tomlinson, I'll be there in a minute." sa mr.Hampton och pekade på en av bilarna som stod parkerade på den för tillfället folktomma parkeringen. Jag gjorde lydigt som han sa, och gick med bestämda steg mot bilen som var märkt med nummer tolv. Jag kom inte på min själv att undra varför mr.Hampton sett så frånvarande ut förens jag hade stäng igen dörren om mig, men då var det för sent att göra någonting åt den saken. Dörrarna i baksätet hade barnlås, det vill säga: de gick inte att öppna innifrån. Alltså skulle jag vara fast här tills någon kom och släppte ut mig, och Gud vet när det kan vara.
"Go to that car and wait in the backseat, mr.Tomlinson, I'll be there in a minute." sa mr.Hampton och pekade på en av bilarna som stod parkerade på den för tillfället folktomma parkeringen. Jag gjorde lydigt som han sa, och gick med bestämda steg mot bilen som var märkt med nummer tolv. Jag kom inte på min själv att undra varför mr.Hampton sett så frånvarande ut förens jag hade stäng igen dörren om mig, men då var det för sent att göra någonting åt den saken. Dörrarna i baksätet hade barnlås, det vill säga: de gick inte att öppna innifrån. Alltså skulle jag vara fast här tills någon kom och släppte ut mig, och Gud vet när det kan vara.
"Why, why, why?" frågade jag mig själv, men kunde inte komma på något vettigt svar, så jag var bara tyst. Istället valde jag att spendera tiden med att försöka lista ut vad mr.Hampton reagerat på, och kom snabbt fram till att det kunde vara i stort sett vad som helst. Han var en rätt gammal man, kanske var det så att kroppen sa emot. Han hade varit på olyckplatsen tidigare idag, han kanske hade jobbat mer än han klarade av. Han såg mer ut att vara den sortens polis som sitter och svarar i telefon och äter munkar, han var rätt stor och såg inte ut att ha den fysiken en polisman behöver. Eller så kanske han behövde gå på toaletten, men då tycker jag nästan att han borde vara tillbaka nu. Nej, det fanns allt för många alternativ, det där skulle jag inte bli något klokare på. Istället letade jag fram min mobil och satte på den. Jag hade varit tvungen att stänga av den inne på polishuset, men här fanns ingenting som talade om att jag inte fick ha den på.
Det tog sin lilla tid, men snart lös skärmen i alla möjliga färger, och sedan började händelserna trilla in - en efter en. Sms, missat samtal, facebook, twitter, sms, sms, twitter... Jag började kolla smsen, men det var ingenting viktigt, så jag gick direkt vidare till samtalen. Mamma, Paul och dolt nummer. De får ringa igen om de ville någonting speciellt. Twitter och facebook var ingenting jag ville ta itu med just nu, då batteritiden i min mobil inte var den bästa. Så jag la ner mobilen i fickan igen, och lutade mig tillbaka i sätet i hopp om att tiden skulle gå snabbre..
Emilia
När jag kom tillbaka till lägenheten kokade jag av ilska, vilket jag såklart tog ut på dörren. Det ekade i hela trapphuset när jag smällde igen den, och jag roade mig med att fundera på vem av våra grannar som skulle reagera starkast ett tag. Det skulle antagligen vara tanten som bodde över oss, hon hade noll tolerans, och det var hon inte rädd att visa. Det skulle inte förvåna mig om hon knackade på här när som helst och bad mig dra åt helvete. Hon brukade ringa och klaga när Milena och jag spelade i vardagsrummet, hur hon hade fått tag i nummret vet jag inte, hon visste väl knappast hur internet fungerar.
När jag hade tagit av mig mina slitna skor gick jag direkt in i köket för att se om det fanns någonting att äta. Men kylen var som vanligt tom, och i skafferiet fanns endast ett flingpaket och en konservburk ravioli. Jag rynkade instinktivt på näsan och smällde igen den dörren också. Vi hade grymma problem med att få ihop ekonomin, och det var oftast mataffären vi skippade att besöka. Hyran kändes viktigare, även om vi visste att killarna skulle hjälpa oss med summan som eventuellt saknades. Jag tyckte att det kändes fel att lita på dem, kanske för att jag visste att de inte gillade mig, och när som helst kunde bryta kontakten. Då skulle vi stå där utan bostad, och det var inte kul, det hade vi upplevt. Och på tal om ingenting, jag var riktigt nyfiken på vad Harry och Milena hade för sig. Det var länge sedan jag sett Milena så uppspelt som hon var när hon berättade att Harry skulle ta henne någonstans, och jag var verkligen glad för hennes skull. Visst tyckte jag att det var lite konstigt att de där killarna kunde älska en av oss, och hata den andra. Vi var praktiskt taget likadana.. Nåja, det är väl tur att en av oss får ett underbart liv..
Niall
Det gick ganska snabbt att få Harry på andra tankar, och snart verkade han helt ha glömt bort det faktum att Louis inte var här. Vid ett tillfälle råkade jag påminna honom genom att själv fråga vart han var, men en läkare räddade situationen genom att komma in och tala om att Milenas operation gick som den skulle. Vi hade tillslut fått någon att berätta vad som hade hänt henne och hur hon mådde, och sen dess hade de med jämna mellanrum kommit in i rummet för att informera oss om hur operationen gick. När vi var ensama i rummet pratade vi om det mesta tänkbara, men passade oss noga för att nämna någonting om hur framtiden skulle se ut. Som det såg ut nu skulle Milena vara en del av den, men någonting kunde gå väldigt fel, väldigt snabbt, så vi tyckte att det var lika bra att lämna ute det samtalsämnet.
"I thought you were going to spend the day with Emilia, what happend to her?" frågade Harry helt oväntat, och både jag och Zayn gav ifrån oss ett spontant skratt.
"We just don't get along with that girl.." sa Liam med ett busigt flin i hela ansiktet.
"I don't know what it is, but there's something about her I can't stand." erkände Zayn, även han med ett flin.
"I don't know what it is, but there's something about her I can't stand." erkände Zayn, även han med ett flin.
"She seems to be.. a bit different." sa Harry roat. Men hans matta leende förstann ganska snabbt, och ett mer allvarligt uttryck intog hans ansikte. "Milena is more my style.."
"She will be fine, Harry, everything the doctors have said points in that direction." sa Liam och la en tröstande hand över Harrys hela smalben. Det var första gången Milena riktigt kom på tal, så jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig.
"You don't know that, something could happend." sa Harry, som helt verkade vara inställt på det negativa spåret.
"Yeah, something could happend, but the chance that she'll be okay is bigger." Liam stod fast vid vad han sagt innan, medan Zayn och jag bara satt tysta och såg på. Mitt i allt började min mobil ringa, och jag bokstavligt talat flög upp från stolen för att gå utanför dörren och svara. Jag hade helt för mig att jag hade stängt av ljudet, men jag hade tydligen fel..
"Hello?" svarade jag en aning anfått, varför vet jag inte.
"Have you been running?" frågade Louis i andra änden, vilket såklart fick mig att skratta.
"No, but the phone scared the hell out of me, I though I tured the sound off, but apparently not.."
"Hello?" svarade jag en aning anfått, varför vet jag inte.
"Have you been running?" frågade Louis i andra änden, vilket såklart fick mig att skratta.
"No, but the phone scared the hell out of me, I though I tured the sound off, but apparently not.."
"Of course.." sa han, som om det var något man kunde vänta sig från mig. "How are things going with Harry and.. Milena?"
"Harry's awake, and.. Milena is in surgery."
"Oh! Do we know how they are?"
"Yeah, we do, but not you since your're not here.. When are you coming?"
"I know that, Niall. Do you care to tell me...?"
"Hm.. Harry has a broken leg and.. a bad concussion, they had a word for it, but I don't remember it.. Ehm, Milenas heart stopped beating, and she had some inner bleeding. I think that's all I know."
"Geez.. How did all this happend? Everything were so good...."
"I guess life's not a dance on roses after all.. But when are you comming?"
"In a minute, which room should I go to?"
"How should I know?" i samma sekund som jag sa det kom jag på svaret, och vände mig om för att kolla vilket nummer det stod på dörren. "seventyfour"
"I hear that you're still you.." suckade Louis.
"And why do you say that as if it were a bad thing...?"
"And why do you say that as if it were a bad thing...?"
"Bye now, see you soon." sa han bara, och sedan la han på. Jag skrattade lite för mig själv och stoppade ner mobilen i fickan innan jag gick in i rummet igen. Den här gången stängde jag av ljudet på riktigt, och det var jag säker på.
När jag kom innanför dörren hade jag inte hunnit sudda bort leendet, och fick såklart fyra förvånade blickar. Liam gjorde allt för att få min uppmärksamhet, och när jag såg på honom mimade han "Lou?". Jag bara nickade och satte mig ner på stolen jag satt på tidigare.
"And who was that?" frågade Harry nyfiket, han trodde antagligen att det var någon tjej.
"Lou, he's on his was." svarade jag ärligt. Harry såg en aning besviken ut när jag berättade att det 'bara' var Louis, men sedan spreds ett stort leende i hans ansikte igen - det var antagligen först då han tänkte på vad jag sa.
"Great! Are you gonna tell me what he was doing now?" frågade han hoppfullt, men Liam skakade som vanligt på huvudet.
"It's better if he do that himself, if he want to." svarade han enkelt. I samma stund knackade det på dörren, en lång blond tjej klev in i rummet. Jag kollade snabbt på klockan, halv fem, det måste vara någon som ska berätta om operationen..
"And who was that?" frågade Harry nyfiket, han trodde antagligen att det var någon tjej.
"Lou, he's on his was." svarade jag ärligt. Harry såg en aning besviken ut när jag berättade att det 'bara' var Louis, men sedan spreds ett stort leende i hans ansikte igen - det var antagligen först då han tänkte på vad jag sa.
"Great! Are you gonna tell me what he was doing now?" frågade han hoppfullt, men Liam skakade som vanligt på huvudet.
"It's better if he do that himself, if he want to." svarade han enkelt. I samma stund knackade det på dörren, en lång blond tjej klev in i rummet. Jag kollade snabbt på klockan, halv fem, det måste vara någon som ska berätta om operationen..
Jag vet inte om det här blev så mycket bättre, men jag behöver ju heller inte läsa, så jag ska väl kanske inte säga någonting om det. Haha xD Justdet! Jag känner för att bli sjuk typ nu, är det någon som har något tips? ^^ Jag måste redovisa om min frukost imorgon på hemkunskapen, och jag har absolut ingen lust med det, eftersom att min frukost.. knappt existerar. Nej, asså inte så.. Jag har hittat på en bra frukost, men sen måste man veta varför den är bra och så, och det vet jag ine xD "Um, paprika är bra för att den är grön..?" o.O Bläää... xD
SiRl
Haha, lycka till med sjuk delen XD
Men bra som alltid : )
Svar:
Stina Johansson
Melissa
'Paprika är bra för att den är grön'... Vek mig halvt av skratt bara för det -lättroad- men hahahahah ;D Paprika innehåller C-vitamin som är bra för immunförsvaret och någon annan vitamin & något annat som Melissa inte minns! :D Men vem har paprika till frukost? Hahah...
Ang. kapitlet - haha, Niall är för söt :) Stackars Lou o.o Hur kommer det gå för honom egentligen? o; Kommer det inte typ hamna i media att han blev gripen för våld mot tjänsteman eller whatever? Sånt älskar ju media xD. Håller tummarna för att allt gick bra med Milena, inga minnesproblem eller en död Milena! :D För det vill vi ju inte -hotfull blick.- Naj, awesome! Vill du bli sjuk - duscha i svinkallt vatten =D Kanske inte värt det dock... o.o Oj. Lång kommentar. :c
Svar:
Stina Johansson
Anonym
Sjukt bra del <3
Svar:
Stina Johansson
belmiss
Haha Hkk är jättekul sålänge man bara bakar ... Hehe men awesome del ;D Älskade den !<33
Svar:
Stina Johansson
jenni
Super duper bra !!! Längtar till nästa del och fortset som du gör du är så bra på att skriva noveller.
Svar:
Stina Johansson
alva
asbra :D meer :D
Svar:
Stina Johansson
Sanna
Det är något jag stör mig på yttepyttelite, och det är att du blandar då och nutid.
" Eller så kanske han behövde gå på toaletten, men då tycker jag nästan att han borde vara tillbaka nu. "
BEHÖVDE är dåtid
TYCKER är nutid
Men annars var det superbra! :) Hoppas att du inte blir arg på mig, men det finns nog en liten besserwisser inom mig!
Svar:
Stina Johansson
jenni
Vet du vad killarna heter i instagram
Svar:
Stina Johansson
Ida
Sååå bra!!! Fortsätt!!!!
Svar:
Stina Johansson
Trackback