Jag hade just kommit ut ur duschen när jag hörde att en bil körde in på vår gård, så jag virade handduken hårt runt min kropp och tassade fram till fönstret för att för att se om det kunde vara dem. Jag ställde mig i en gömd position bakom ena gardinen, och kikade försiktigt fram över kanten. Vid den punkten stod det endast två killar utanför bilen, men de andra var snart där också. De såg inte ut att vara jätteförtjusta i vad de möttes av, även om det var ganska tydligt att de försökte dölja det. Mannen som var med dem - antagligen Paul, en snubbe pappa kände - verkade gå igenom någonting med dem, men jag hörde inte vad eftersom att fönstret framför mig var stängt. Jag övervägde snabbt om jag skulle öppna det, men kom fram till att det inte var värt det. Ifall någon av dem kom på mig skulle jag behöva en vettig anledning, och någon sådan hade jag inte. 

"Zoey, they're here!" ropade mamma samtidigt som hon bankade lite på min dörr. Jag förberedde en spydig kommentar att komma med, men innan jag ens hunnit öppna munnen hade mamma reda rusat ner för trappan. Jag svalde kommentaren igen, och öppnade uppgivet garderobsdörren. Jag drog sedan ut första, bästa plagg mina ögon landade på, och satte på mig kläderna utan att tänka över valet. När det var klart gick jag fram till den avlånga spegeln som stod lutad mot en av väggarna i mitt rum för att se hur jag såg ut. Förfärligt, kunde jag konstatera. Mitt hår stod åt alla möjliga håll, mjukisbyxorna jag valt hade ett stort hål över ena knät och mitt ansikte var rödfärgat av det varma vattnet jag duschat i. Jag drog snabbt en borste genom håret och bytte byxor, sen ansåg jag mig själv vara presentabel, så jag slog mig ner på sängkanten i väntan på att någonting skulle hända. Mamma hade för ett tag sedan släppt in killarna i huset, och nu stod hon och pratade med dem om någonting. Jag kunde inte höra exakt vad det var, men jag hörde ensaka skratt någon gång emellanåt, så antagligen försökte hon sig på att vara rolig. Det fungerade sällan särskilt bra, vilket jag ansåg vara ännu en anledning till att sitta här och gömma mig. 

"Zoey, get down there already! What are you doing up here?" frågade pappa efter att ha smällt upp dörren som en oinbjuden gäst. Jag suckade lite och mötte min egen blick genom spegeln. Ja, vad gjorde jag här uppe?

 Så fort mamma fick syn på mig i trappan sprack hennes ansikte upp i ett stort leende, och hon presenterade mig genast som hennes dotter Zoey. Killarna såg ut att granska mig noggrant, men jag gjorde mitt bästa för att låtsas om att jag inte såg det. 

"That's an option too. But don't you think her parets checked if this was okay with her befor they said yes?" frågade Zayn genast, vilket tydde på att han tyckte jag hade fel.