"Well.." började jag och satte mig på stolen brevid sängen.
"You don't have to say anything, I know you didn't mean it.." sa han, men det gick jag inte på. Jag kunde ju inte bita honom och slippa undan min förklaring, nej nej.
"I have to say something.." började jag, men det tog stopp på en gång. "To start with I didn't mean it.." fortsatte jag, men så mycket mer kom det inte.
"Niall, you're one of my best friends, I know that you didn't mean it." sa han och log mot mig. Han såg trött ut, eller sjuk på något sätt, och jag visste att det var helt och hållet mitt fel. Men jag hade inget mer att säga, så det fick duga där.
"So, you don't hate me?" frågade jag bara för att vara säker på saken.
"No! I could never hate you!" sa han och rufsade om mitt hår. "No one can hate Niall Horan, he's too sweet." sa han sedan och jag log generat. Det verkade inte som att har var för arg, och han var ju fortfarande människa, så det var nog inte så farligt som jag hade väntat mig..

Saga
Jag kunde gå utan att visa mina svårigheter för de andra, men det var svårt. Och det gjorde ont. Niall måste fixa det snart.. Ja, Niall. Det fanns ingen annan som kunde.
"Do you think they're talking?" frågade Harry, jag nickade snabbt. Det hörde jag ju faktiskt.
"I hear them." bekräftade jag och de nickade gillande.
"What are they saying?" det var såklart Louis som var nyfiken.
"I won't tell you, I think it's private." sa jag dramatiskt och skrattade lite efter det. Ingen av dem såg nöjda ut, men jag kunde ju inte direkt göra något. Det var ju ingen ide att gå ut om vi ändå skulle veta vad dem sa, det förstörde ju hela grejen.
 De satt och pratade i drygt en kvart, sen kom de på att vi satt och väntade utanför. Någon öppnade dörren, och till våran förvåning var det Zayn som var uppe och gick.
"Oh, do you feel better?" frågade Liam och Zayn nickade.
"Just as good as this morning! If not better.. Feels like I have slept for a year!" sa han och hoppade lite på stället. Nu hade han antagligen en del energi att göra av med..
"Guys, can you take him out for a walk? I need to talk to Niall." sa jag och flinade lite åt Zayn.
"Come on Zayn..! Good boy!" ropade Louis som om det var en hund han snackade med. Bara han orkade...
 När killarna hade gått tog jag med Niall in i vårat rum och satte mig på sängen. Först var jag tvungen att tala om för honom att jag inte var bra, alls, det skulle väl egentligen vara den svåra biten..
"I..." började jag, men min hjärna kunte inte sätta ihop någon vettig mening som jag kunde fortsätta med.
"You don't feel good?" chansade Niall och jag skakade på huvudet. Han satte sig brevid mig och la en arm över mina axlar. "I wish there was something I could do.." han tänkte visst göra det här ganska enkelt för mig.
"Actually there is.." sa jag och han såg på mig med en blick som sa åt mig att fortsätta. "Break my bones so they can heal in right way." sa jag, men han skakade snabbt på huvudet innan han reste sig upp och gick iväg till andra sidan rummet.
"No way!" sa han bestämt och jag suckade. Han tänkte visst inte göra det enkelt för mig  i alla fall..
"Either that or I have to live with this pain for the reste of my life. And that probably a very long time." sa jag och han kom tillbara till sängen.
"How could I even do that? I love you, I can't hurt you!" sa han bestämt.
"You have to try! Please?" bad jag, han nickade sakta.  
"How do I do?" frågad han och jag bet mig i läppen. 
"Just break the bones, and don't stop, even if I tell you to." förklarade jag, han såg livrädd ut. 
"Okay." sa han med tom röst och började med att knäcka av benet i armen som var fel. Jag skrek av smärta och såg tårarna rinna över Nialls kinder. Det var ingen lätt uppgift jag gav honom.. 
 Helvetet fortsatte ett bra tag, och nu var jag och Niall ungefär lika svettiga. Jag på grund av den fruktansvärda smärtan, och han för att... Ja, vem vet? Han kanske inte bara gillade det, eller något. Det spelar inte så stor roll..  

Några dagar senare/ Xander
Den lilla pojken Saga prompt skulle ha kvar hade blivit alldeles för bra för att få fortsätta, jag måste komma på ett sätt att avsluta honom, på en gång! Han kunde inte få fortsätta när det fanns risk att han skulle bli bättre än mig, det gick bara inte. Jag jag var bara tvungen få tag i honom under något tillfälle som han inte är med Saga, men det kunde bli ett problem. De två hade praktiskt taget suttit ihop de senaste dagarna, så jag skulle antagligen bli tvingen att komma på något bättre. Något diskret, för han var speciell. Saga hade tränat honom alldeles för bra och om han verkligen ville kunde han nog vända sig emot mig och faktiskt ta dö på mig. Det tänkte jag inte gå med på...