"Saga!" nästan skrek jag och ruskade om henne. När jag kom lite närmare drog hon häftigt efter andan och öppnade ögonen riktigt snabbt. Jag ryggade tillbaka lite av överraskningen, men kramade henne snabbt när jag fattade att hon var tillbala. Det måste ha varit blodlukten som väckte henne, jag är ju bara för smart ibland...!
"I bit Zayn!" sa jag upprört när jag kom ihåg varför det var då bråttom att få liv i henne från början.
"Zayn.. Malik?.. Your.. Friend..?!" frågade han chockat och såg på mig med stora ögon. Jag nickade skamset.
"What can I do?" frågade jag snabbt och hon skakade på huvudet.
"He'll either die or become a vampire, believe me, I've trided to stop it. It's impossible." sa hon och jag kände paniken spridas i mig igen. Den här gången var det inte på grund av någon blodlukt, utan för att jag jag kände skuld. Jag hade tagit livet ifrån Zayn hans liv, och nu skulle han antingen fortsätta som ett monster eller inte alls. Fan! Det måste finnas något jag kan göra!
"I'll bring him here anyway!" sa jag och sprang iväg. Någon hade flyttat Zayn av scenen, och sjukpersonalen höll just nu på att ta hand om honom.
"I know what to do!" sa jag och lyfte upp Zayn. Sedan gick jag iväg med honom, och bad snällt sjukhuspersonalen att inte följa efter. Jag visste hur det kändes, och om jag inte kunde rädda honom skulle de känna att det var deras fel. Precis som jag hade gjort när jag fattade att Saga var borta. 
 När jag kom tillbaka till rummet hade Saga flyttat sig från sängen, så jag la ner Zayn där. Saga satt på stolen där Louis hade suttit, och hon såg inte bra ut. Hon såg liktsom missformad ut, som att Xander hade möblerat om alla ben i hennes kropp. 
"Are you okay?" frågade jag allvarligt, men hon viftade bort frågan. 
"Save Zayn now." sa hon och jag vände mig motvilligt mot Zayn igen. Ja, vad skulle jag göra då..?
"What makes you a vampire?" frågade jag Saga, och hon såg ut att tänka efter innan hon svarade. 
"Poison.."
"I have to get it out!" sa jag och satte mig ner på sängen brevid Zayn. Men hur skulle jag göra..?
"Stupid kid...!" mumlade Saga och puttade undan mig. Istället tog hon min plats, och började suga ut blod från Zayns arm. Först fattade jag inte varför, men sen kom jag på att giftet antagligen skulle följa med om man tog bort lite av blodet. 

Saga
Det gjorde ont i stort sett överallt, och jag hade mer än gärna bara lagt mig på golvet och dött. Men det funkar inte så, och även om det gjorde det så måste jag visa mig stark inför Niall, så var det bara. Det skulle visserligen inte gå sedan, men tills dess så måste jag göra allt jag kan. Ja, jag vet hur man ska fixa sådant här. Varken Niall eller jag skulle gilla det, men det fanns inget annat att göra. Inte vad jag visste i alla fall, men Niall verkade vara den smarta här, så han kanske hade något bättre.. Det får vi ta när det kommer, nu måste vi fokusera på Zayn. Eller, jag måste, Niall kan gå tillbaka. Han måste gå tillbaka.
"Now we just have to wait. Get back to your consert, I got this." sa jag allvarligt, men Niall bara skakade på huvudet. Envisa, jobbiga ungvampyr!
"I can't! It was the worst thing I've ever lived through!" sa han snabbt och jag suckade. Han fattade verkligen inte.
"You have to get used to it! And besides, what do you think people will think if you just disappear again?" frågade jag och reste mig från min plats brevid Zayn. Det gjorde väldigt ont, men såklart så kunde jag inte visa det.
"I'm staying here." sa han lugnt, och jag drog in ett djupt andetag innan jag sprang mot honom, och tryckte upp honom mot väggen.
"No, you're not." sa jag och gav honom min mördarblick. Det var såhär jag brukade jaga, men jag tänkte absolut inte skada Niall, nejnej, jag tänkte bara banka lite vett i honom.
"Fine, I'm going!" sa han och försvann. Jag satte mig nöjt på den där stolen igen och suckade. Fan, det här var inte kul alltså. Jag hade alltid velat vara lite mänsklig, ja, jag hade till och med önskat att jag kunde känna smärta, men nu ångrar jag verkligen varenda tanke åt det hållet. Det här var inte lätt alltså. Det var ingenting som i filmer, när vampyrer kunde bli halvt ihjälslagna och sedan gå från platsen. Inte alls.
 Jag satt och halvgnälde lite hela tiden, men det blev inte bättre för det.. Jag kanske måste börja utan Niall i alla fall.. Ja, det jag var tvungen att göra var att knäcka benen, det vill säga bryta dem så att de kan läka ihop rätt igen sedan. Det skulle vara hemskt. Jag provade lite att knäcka ett ben i armen, men det var omöjligt.
"Damn!" utbrast jag rös hela jag.
"Shit, are you okay?!" det var Zayn...

---

Det var inte jättemånga som kommenterade, men jag kände mig snäll, så jag skrev ihop ett litet kapitel i alla fall ^^ Kommentera? :)