"Why can't you just tell me, they're my friends!" sa Louis upprört där han stod mellan ett flertal poliser som inte verkade vilja tala om hur det låg till. Vi andra stod tålmodigt bakom en av de stora brandbilarna och väntade på att någonting bra skulle hända. Men som det såg ut nu skulle vi få vänta ett bra tag till, då poliserna verkade hålla hårt på sin tystnadsplikt. 
"We'll have to check with the hospital, when we have made sure that it's your friends we'll tell you exactly what happend." sa mannen som tidigare mött upp oss vid avspärrningarna. Självklart nöjde sig inte Louis med det svaret, utan fortsatte med sitt försök att lirka ur dem lite information. Det fungerade inte jättebra, och man såg tydligt på honom att han började tappa tålamodet. 

"I have already done that for you! They are my friends, okay?! Just tell me if they're alive or not!" nästan skrek Louis, helt klart störd av situationen. 

"We can't do th-" började en annan man i polisdress, men abvbröt sig själv när Louis slog till honom över kinden. De andre poliserna i samlingen reagerade snabbt, och på bara några sekunder hade de fått ner Louis på backen och satt handfängsel runt hans handledet. Jag bara gapade av förvåning; det där hade jag absolut inte förväväntat mig. Det var så inte Louis. 

"We have to do something!" väste Zayn och petade till mig med armbågen. Jag slet mig ur chocktillståndet och nickade sedan för att visa att jag tyckte att han hade rätt. 
"You know that we're right, just tell us if they are alive and where, then we won't bother you even again." lovade jag när jag hade tagit mig runt fordonet, och fick såklart ta emot ett antal förvånade blickar. De trodde naturligtvis att jag stod kvar borta vid avspärrningen, men där fick de för det. 
"Oh, god, you never give up, do you?" frågade den kvinnliga polisen med en suck. 
"Nope." svarade jag ärligt, samtidigt som Niall och Zayn slöt upp vid min sida. 
"Fine. The boy we're unconscious when we found them, and the girl.. We didn't find any pulse." 
"Where are they?!" frågade Louis upprört och försökte slita sig ur polisens grepp. Han låg fortfarande på backen, och en av poliserna satt på huk bredvid honom. 
"Leighton Hosptial, Middlewich Road." sa han vi hade träffat innan, och jag styrde genast stegen tillbaka mot bilen. Niall och Zayn var straxt bakom mig, men.. De lät inte Louis gå. 
"He's coming to, right?" frågade jag och pekade på Louis. Mannen som satt bredvid honom skakade på huvudet, och hjälpte honom sedan upp från backen.

"Vilolence against officer, that's something we see very serious here." 

"But..!" försökte jag, även om jag visste att det inte skulle hjälpa att käfta emot. 
"We have to take him to the station for a little talk, we'll drive him to the hospital later." förklarade han och började putta iväg Louis mot en polisbil som stod vid vägkanten. 
"Don't tell Harry, and.. Say 'hi' from me..." sa Louis ledsamt innan polisen stängde igen dörren om honom. Jag suckade tyst för mig själv och gick sedan med tunga steg mot bilen, där Niall och Zayn redan väntade. 
"They have to take him in for a talk, we have to go there alone." berättade jag när jag hade tagit mig under avspärrningarna. 
"Duh, none of us can drive." påpekade Niall, vilket var helt sant. Det var bara Louis och Harry som hade klarat körkortet. 
"Whatever, I'll drive.." sa jag och hoppade in bakom ratten. Hur svårt kunde det vara? 

 

Harry 

 När jag vaknade upp igen befann jag mig i ett rum som helt saknade färg och stil, inte så svårt att avgöra att jag var på ett sjukhus. En apparat som stod bredvid min säng gav ifrån sig ett regelbundet återkommande pipljud, och från den gick ett antal sladdar som satt placerade på mitt bröst. En nål satt vid handleden på höger arm, och från den gick en genomskinlig sladd till en påse som hängde över apparaten som höll koll på mina hjärtslag. Sen fanns det även en hel del andra sjukhus saker i rummet, men jag verkade inte behöva dem, för de var inte på något sett kopplade till mig. Jag hade lite ont i huvudet, och mådde rätt illa, men annars var det bra. Förutom en sak; jag hade absolut ingen aning om vad det var som hade hänt. Det var rätt uppenbart att det var någonting hyfsat allvarligt, men jag hade ingen aning om vad det kunde vara. Jaja, jag var ju inte död i alla fall, så det skulle nog lösa sig. 
 Jag låg ensam i rummet ett tag och funderade på lite allt möjligt, men ganska snabbt tröttnade jag på det, och tillkallade då en sköterska för att få någon sorts klarhet i det här. Efter det dröjde det inte länge förens en osäker man i tjugofemårsåldern klev in i rummet. Han hälsade artigt, och kollade sedan så att allting fungerade som det skulle. 
"Do you know what happend to me?" frågade jag när han hade gått runt sängen och börjat trycka på knapparna till EKG-appareten. 
"Yes, you were in a caraccident. You have been unconscious for atleast half an hour, that's all we know at the moment." svarade han på lite halvknackig engelska. Han såg nervös ut, som att han ville berätta någonting jag inte ville höra. 
"Am I.. Okay?" frågade jag. Hade jag några livshotande skador tyckte jag att jag hade rätt att veta om det. 
"Yes, you will make a full recovery in the time of one week." sa han snabbt, med hjälp av sina papper. 
"Then what worries you?" frågade jag nyfiket, det var ju uppenbart att det var något. 
"Your friend.." började han, och min panna fylldes av fundersamma veck. Min vän? 
"Louis? Liam? Za- MILENA!" nästan skrek jag och satte mig upp i en häftig rörelse. Det snurrade till i huvudet, och jag kände att någonting var påväg upp genom halsen. Jag böjde mig instinktivt över sängkanten och spydde på golvet, något sjuksköterskan inte var helt bekväm med. Han hoppade snabbt bakåt och gav ifrån sig ett missnöjt grymtande. Sedan la han ifrån sig papprena han hade i handen och gick med snabba steg mot dörren - antagligen för att göra någonting åt situationen. Jag la mig ner i sängen och kollade utmattat upp mot det vitmålade taket. Helt plötsligt kändes inte allting så bra längre; jag mådde skit, och någonting hade hänt med Milena.. 

 

---

 Det blev lite senare än jag hade tänkt mig, men det var bara för att Internet inte fungerade när jag kom hem från skolan. Kan bero på att det åskade rätt mycket igår, eller så vill det bara jävlas med mig, det beror på hur man vill se det xD Hur som helst... Ehm.. Kommentera? :)