Unstoppable - Del 31
Milena
När jag såg Harry stå och tungkyssas med min syster drabbades jag av någon sorts chock, och kunde först inte göra annat än att stirra. På något sätt kändes det som att jag borde ha sett det komma, eftersom att vi var så lika borde jag ha förstått att det var en möjlighet att något sånt här skulle intrfäffa, men ändå blev jag grymt förvånad. Kanske mest för att Emilia lät honom göra det, hon borde ha stoppat honom så fort hon insåg att Harry trodde det var jag. Varför hade hon inte gjort det? För hon måste väl ha fattat?
"I am so sorry Milena! I really thought it was you!" sa Harry snabbt och sköt bort Emilia. Hon backade även lite själv och lutade sig mot ena väggen.
"I am so sorry Milena! I really thought it was you!" sa Harry snabbt och sköt bort Emilia. Hon backade även lite själv och lutade sig mot ena väggen.
"Yeah, I got that.." sa jag en aning sårat, med blicken hela tiden fäst vid Emilia. Harry tvekade lite, men tog sedan ett par snabba steg mot mig, och la armarna om mig i en hård kram.
"I'm so sorry.." viskade han mot mitt hår. Jag nickade försiktigt för att visa att jag hade tagit in det han sagt, och la sedan armarna vid hans rygg för att besvara kramen. Det var ju faktiskt inte Harry jag var besviken på - för jag visste att han hade svårt att skilja oss åt - det var Emilia. Att hon lät min pojkvän kyssa henne, med tunga och allt, äcklade mig verkligen..
"I'm so sorry.." viskade han mot mitt hår. Jag nickade försiktigt för att visa att jag hade tagit in det han sagt, och la sedan armarna vid hans rygg för att besvara kramen. Det var ju faktiskt inte Harry jag var besviken på - för jag visste att han hade svårt att skilja oss åt - det var Emilia. Att hon lät min pojkvän kyssa henne, med tunga och allt, äcklade mig verkligen..
"We should get going, we don't want the other lads to worry about us." sa jag efter en liten stunds tystnad. Harry släppte genast taget om mig, och såg mig i ögonen en kort stund innan vi började gå ner för trappan. Jag gav honom ett varmt leende för att visa honom att han inte hade gjort någonting fel, och tog sedan ett fast tag om hans hand. Emilia och Liam gick en liten bit bakom oss, med ungefär en meter mellan varandra och total tystnad. "So, what have you been doing this week?" frågade jag, mest för att jag inte gillade tystnaden.
"Written, recorded and trashed a few songs, two photshoots and.. Missed you." när han sa det där sista kunde jag inte låta bli att le, vilket han såklart såg. Mitt leende smittade snabbt av sig till honom, även om han gjorde en mycket bättre version av det.
"I have missed you too!" sa jag snabbt och lutade försiktigt huvudet mot hans axel.
"I have missed you too!" sa jag snabbt och lutade försiktigt huvudet mot hans axel.
"But now you have to tell me; how are things working out for you with work and everything?" frågade han när vi kom ut på den lugna gatan utanför vår lägenhetsbyggnad.
"It's working, but I'm exhausted.." erkände jag. I början tyckte jag att det hade varit en jättebra ide med två jobb, eftersom att inkomsten skulle bli större, men i längden blev det verkligen utmattande. Att jobba både dag och natt vissa dagar var verkligen ingenting min kropp tyckte om. Men det var bara över sommaren det var lite kaotiskt, det skulle nog lösa sig när skolan börjar igen..
"Oh.. I wish I could do anything to help you.."
"Oh.. I wish I could do anything to help you.."
"Let go of that thought immediatley, Harry Styles! You have made my life so, so, so much better, don't you dare think something else!" varnade jag, och fick två skratt som svar, ett från Harry och ett från Liam.
"Yeah, that's another way of seing things." sa Harry finurligt.
"No, Harry, that's the right way of seeing things." rätade jag honom.
"No, Harry, that's the right way of seeing things." rätade jag honom.
"HARRY?!" vår konversation avbröts av två tjejer på andra sidan gatan som hade märkt att Harry var här. Först stod de bara och stirrade åt vårt håll, men ganska snabbt kom de på att det inte skulle göra någon nytta och gick då istället över vägen för att komma till oss.
"Hello ladies!" hälsade Harry vänligt när tjejerna endast var några meter ifrån oss.
"Oh my god, are you really here?!" nästan skrek den ena och kollade på oss med tefatsstora ögon. Harry såg sig omkring på gatan och sedan på sin egen arm.
"Yeah, it looks like that." konstaterade han sedan, vilket såklart fick de båda tjejerna att skratta.
"And who are you?" frågade den andra en aning spydigt och såg på mig. Mitt leende försvann direkt, och jag kände hur mitt mod sjönk rejält. Det var en sak jag inte hade ränkat med; att folk skulle tycka illa om mig. Eftersom att vi ännu inte gått ut med vårt förhållande hade jag inte behövt stå ut med något sådant innan, men jag borde ha fattat att de bara var en tidsfråga. Klart folk skulle tycka illa om mig om jag var tillsammans med Harry..
"Yeah, it looks like that." konstaterade han sedan, vilket såklart fick de båda tjejerna att skratta.
"And who are you?" frågade den andra en aning spydigt och såg på mig. Mitt leende försvann direkt, och jag kände hur mitt mod sjönk rejält. Det var en sak jag inte hade ränkat med; att folk skulle tycka illa om mig. Eftersom att vi ännu inte gått ut med vårt förhållande hade jag inte behövt stå ut med något sådant innan, men jag borde ha fattat att de bara var en tidsfråga. Klart folk skulle tycka illa om mig om jag var tillsammans med Harry..
"That's Milena." svarade Harry, det var ganska tydligt att även han var besvärad av situationen.
"Milena who?" frågade samma tjej.
"Milena Stewart, hey, I'm really sorry but I need to go now." sa Harry och puttade snabbt iväg mig mot bilen. Jag hoppade lydigt in på passagerarsidan och knäppte fast bältet medan Harry hoppade in bakom ratten och Emilia och Liam i baksätet. Vi lämnade de två tjejerna ståendes på gatan utan någon som helst förklaring eller ursäkt.
När Harry efter den ganska korta resan parkerade bilen utanför deras lägenheter satt vi tysta kvar ett tag och bara.. satt där. Jag visste inte riktigt vad tystnaden berodde på, eller varför jag inte sa någonting, men den kändes jobbig och spänd.
"I'm really sorry about that.." sa Harry efter en liten stund.
"About.. What?" frågade jag, ärligt oförstående.
"I'm really sorry about that.." sa Harry efter en liten stund.
"About.. What?" frågade jag, ärligt oförstående.
"That I couldn't introduce you as my girlfriend.. I think I need to do that in a more professional way."
"No, it's okay, I understand!" försäkrade jag, för det kunde jag förstå. Hade han berättat för de där tjejerna att jag var hans flickvän skulle de säkert ha spritt det till alla intresserade, och så skulle de tro att Harry ville dölja det för dem. Jag kan inte tänka mig att den sagan skulle ha slutat bra.
"Are you sure?" frågade han osäkert.
"Yes!" lovade jag. "This isn't a ordinary relationship, and I'm okay with that!"
"Yes!" lovade jag. "This isn't a ordinary relationship, and I'm okay with that!"
"Oh, what have I done to deserve a girl like you!?" frågade Harry glatt och sträckte sig över till min sida av bilen för att kyssa mig. Jag besvarade kyssen trots den obekväma ställningen, och fortsatte tills Liam harklade sig i baksätet.
"We should go in." sa han bara och öppnade dörren för att gå lämna bilen. Jag gav Harry en generad blick och öppnade sedan dörren för att likt som Liam lämna bilen.
"We should go in." sa han bara och öppnade dörren för att gå lämna bilen. Jag gav Harry en generad blick och öppnade sedan dörren för att likt som Liam lämna bilen.
"Actually.." sa han och stoppade mig genom att ta tag i min arm. "I want to do something with you first."
"What?" frågade jag nyfiket, och stängde dörren igen. Han gav mig ett retsamt flin, men verkade inte vilja säga någonting.
"You'll see, if you want to come with me. It'll take us three hours to get there, about two hours there, and three hours back." berättade han, och jag visste på en gång att jag absolut inte kunde säga nej, jag var alldeles för nyfiken. "Your sister can get acquainted with the other lads during the time."
"Okay! I'll just tell her." sa jag med ett stort leende i ansiktet, och öppnade dörren för att gå ut och prata med Emilia. Hon hade lämnat bilen ungefär samtidigt som Liam, så hon visste ingenting än.
"Emilia!" sa jag för at fånga hennes uppmärksamhet. Hon vände sig genast om för att se vad det var jag ville, och blev väl lite lagom förvånad när hon såg mitt stora leende.
"What is going on?"
"Emilia!" sa jag för at fånga hennes uppmärksamhet. Hon vände sig genast om för att se vad det var jag ville, och blev väl lite lagom förvånad när hon såg mitt stora leende.
"What is going on?"
"Harry want to take me somewhere - I don't know where though - but we'll be gone for a couple of hours, will you be okay here with the lads?" det var menat som en fråga, men själv tyckte jag att det lät som att hon inte hade någonting att välja på - vilket hon egentligen inte hade. Ville hon inte vara med killarna skulle hon få gå hem, för jag skulle med Harry, det hade jag redan bestämt mig för.
"They hate me!" sa hon snabbt, och Liam som stod en liten bit bort på trottoaren såg förvånat åt vårt håll.
"You can get to know them, please! By the way, you owe me for kissing Harry..!"
"They hate me!" sa hon snabbt, och Liam som stod en liten bit bort på trottoaren såg förvånat åt vårt håll.
"You can get to know them, please! By the way, you owe me for kissing Harry..!"
"When you put it that way..."
"Thank you!" sa jag och gav henne en snabb kram innan jag vände mig om för att sätta mig i bilen med Harry igen. "Oh, take care of her Liam! Love you!" ropade jag till Liam innan jag smällde igen dörren. Harry bara skrattade åt min plötsliga entusiasm.
"Seatbelt on!" uppmanade han innan han startade motorn. Jag gjorde snabbt som han hade sagt åt mig, och så fort han hörde klicket svängde han ut på gatan och körde åt det håll vi nyss kommit ifrån. Jag satt tyst och bara kollade på vägen ända tills jag såg att vi lämnade London, då blev jag riktigt nyfiken.
"Where are we going Harry?" frågade jag desperat, men fick som förra gången bara ett flin som svar.
"I won't tell you, you'll se when we get there." retades han.
"Seatbelt on!" uppmanade han innan han startade motorn. Jag gjorde snabbt som han hade sagt åt mig, och så fort han hörde klicket svängde han ut på gatan och körde åt det håll vi nyss kommit ifrån. Jag satt tyst och bara kollade på vägen ända tills jag såg att vi lämnade London, då blev jag riktigt nyfiken.
"Where are we going Harry?" frågade jag desperat, men fick som förra gången bara ett flin som svar.
"I won't tell you, you'll se when we get there." retades han.
"Fine.." muttrade jag till svar. "But than you have to entertain me, otherwhise I will die or something."
"Twenty questions?" föreslog han, vilket jag gladerligen svarade jag till. Då skulle vi både spendera tid och lära känna varandra lite bättre. "You start."
"Okay! Where are you going!?"
"That doesn't count! You have to ask questions I can answer with 'yes' or 'no'!" sa han med ett skratt. Jag gav honom en av mina fina grimager, men började i alla fall fråga honom en rad av frågor som han svarade på. Det var rätt roligt, för jag tog inte direkt de lättaste frågorna. Hoppas bara att det skulle få tiden att gå snabbare också, för jag ville verkligen veta vart vi skulle, typ nu!
Hahahaha, Sara och jag kollade på klippet idag, och man kan väl säga att vi ångrade typ allt vi sa xD Men nu lägger vi det bakom oss tycker jag ^^ Nån som har en ide om vart Harry ska ta henne? Nej förresten, ha inte det, för då är det säkert samma sak som jag har planerat, och då blir det inge kul xD En sak ni skulle kunna tala om för mig är om ni tycker att sättet jag har texten på är okej, alltså att jag tar så att den gör det rakt i kanterna. Då är det lite olika mellanrum mellan orden, och frågan jag egentlign ville komma till: är det jobbigt att läsa? :)
Kraam ♥♥♥♥
Sara
Jättebra längtar till nästa och jag tycker att texten vart bar som dne är nu:)!<3
Matilda
det kommer aldrig att bli jobbigt att läsa dina noveller!!!!!!!!!!!!!!!!
Svar:
Stina Johansson
belmiss
Nepp det är inte svårt att läsa;D Undra var Harry ska ta henne! Har typ hundra olika ideér i mitt huvud nue;) Men super spännande! Mer<33
Svar:
Stina Johansson
ifrah
What skojar du eller det är så himmla roligt;) att läsa inte ens jobbigt
Svar:
Stina Johansson
alva
grymt bra! :D meer
Svar:
Stina Johansson
Anonym
När kommer du skriva nästa del på bubblor i menyn på din blogg? Och super bra del! OCh jag har verkligen ingen ide vart de ska, min enda chansning är hem till harry, men det ska de säkert inte..så lääängtar till nästa deeeel! :)
Svar:
Stina Johansson
Matilda
Jag tycker att klippet ni gjorde var jätteroligt! Jag hoppas verkligen ni ska göra det nån mer gång :) jag tycker att novellen och texten är jättebra :) kan du inte skriva ett till kapitel idag? Det hade varit asbra eftersom jag är typ är beroende av novellen :D du är en grymt bra författare
Svar:
Stina Johansson
Julia
Jag tycker absolut inte att du ska ändra sättet du skriver på (med raderna asså, inte storyn heller för den delen!) för det skulle typ bara bli as jobbigt mör mig eftersom att jag alltid läser på mobilen. Så är väldigt taksam om du inte ändrar någonting! Älskar din novelllll!!!
Svar:
Stina Johansson
Trackback