Unstoppable - Del 19
"Milena!" ropade en välbekant röst. Jag vände upp blicken för att se om han verkligen var här, och blev mycket förvånad när jag insåg att jag utan att tänka på det var påväg mot parkeringen där Harry stod lutad mot sin bil. Jag kollade snabbt runt på skolgården för att se om han hade snott allas uppmärksamhet den här gången också, men alla verkade vara fullt upptagna med att ta sig hem på snabbast möjliga sätt.
"Hi Harry." hälsade jag vänligt när jag kom fram till honom och hans bil.
"Only if everyone's okay with that." svarade jag för att göra det klart att ingen av dem hade något emot mig. Inte för att jag trodde att Harry skulle säga det direkt till mig, men sa han bara något kunde jag ju alltid skylla på det senare.
"They are looking forward to see you." sa han med ett ännu större leende.
"Okay then."
"Good! Get in the car!" sa han glatt och hoppade in på förarsidan. Jag gick snabbt runt bilen för att sätta mig på sätet bredvid honom, och sedan bar det av mot deras lägenheter igen. Varför gör jag det här egentligen? Jag borde bara gå hem, ta hand om pappas ilska och sedan plugga mig till sömns. Pappa kommer bara bli argare ju längre jag är borta, och betygen kommer inte direkt höja sig själva.. Nej, det här är inte okej.
"Harry." sa jag när vi kommit en bit från skolan. Han slet blicken från vägen för att ge mig en orolig blick. "I think I want to go home." sa jag försiktigt, och gjorde allt jag kunde för att det inte skulle låta som att jag inte ville vara med dem. Det var inte så jag menade.
"Why?" frågade han oförstående.
"Dad might be angry today, but he will be furious tomorrow, and the next day it will be even worse." förklarade jag.
"Oh, you got a point there.." sa han dystert. "But then there's nothing that can make sure that we'll see each other again."
"Do you really want to go home?" frågade han med en liten gnutta hopp i rösten.
"No. But I have to." sa jag ledsamt. "Harry, if you want to see me again, I promise you will."
"Okay.." han lät fortfarande lite besviken när han vände om och styrde bilen mot min gata istället. När jag såg skylten för 'Harrington Road' hoppade det till i magen, och nervositeten slog över mig som en våg. Det var först då jag insåg vad det var jag hade gjort. Nu låg jag illa till.
"Milena, wait." sa Harry när han också klivit ut ur bilen. Jag stannade upp och tog ett djupt andetag, kände på mig att det här skulle bli hårt. "You have to promise me that we'll see each other again." sa han och såg mig djupt i ögonen. Jag nickade snabbt.
"I promise." lovade jag.
"Bye, see you soon." sa jag och av honom en snabb kram innan jag vände mig om för att än en gång försöka gå in.
"You better." sa han med ett flin, och det var det sista jag såg av honom innan jag försvann upp för trappan. Kort där efter fick jag ett sms med texten 'Now you have my number, use it if you want me to come and get you again. I'll be waiting down the street'. Meddelandet fick mig att le stort, och jag skyndade på stegen en aning för att snabbare komma upp till lägenheten. Då slog det mig att jag inte ens visste om mamma och pappa var hemma, de kanske jobbade såhär dags. Men det antar jag att jag märker så fort jag kommer innanför dörren.
När jag kom upp till rätt våning fibblade jag fram nycklarna, och låste snabbt upp dörren. Den gled upp med ett tystare gnäll, och sedan var det bara för mig att stiga in i lägengeten.
"Hello?" ropade jag så fort jag stängt dörren bakom mig. Först fick jag inget svar, så jag satte mig ner på golvet för att knyta av mig skorna, sedan bröt helvetet ut.
Först tyckte jag att den där kon som blogg.se alltid skyller på var söt, men nu känns det som att jag skulle kunna göra vad som helst för att få den att försvinna ur min dator för gott....?! BLÄÄ! När jag var klar med nästan hela delen skulle jag spara för att det jag hade skrivit inte skulle försvinna, men då vad det just det som hände. "Vårt ko har tagit sin in i serverrummet. IGEN"... Haha, det var inte kul.. Nu har jag säkert missat något, men efter missen på förra delen kan det knappast vara något.. *Jag skäms*, skyller på att jag var trött xD
Vad bra! Kommer Milena och Harry bli tillsammans nu eller? :) Hoppas du skriver ett till kapitel idag! ;) xx
Super! Längtar tills nästa kapitel.
suuuuuuuuuuuuper bra!!! Vill ha mer nu!;D <33
Älskaaar deeet !!!
Du har så bra uppdatering att jag inte hinner kommentera... xD
Grymt bra som alltid :)
Skit bra!! Eller hur! Den där kon är typ skit irriterande! 😡 aja... Längtar tills nästa!! :D
SÅ FRUSTRERANDE ÄR DEN FÖRBANNADE KOSSAN. Excuse my... sudden anger. Haha, tyckte också den var söt först! Tänkte "Aw, vad gulligt, en ko!". Bläh! -.-
Nåja, älskade kapitlet! Awwwwie en kyss ♥ Harry var ju för otroligt sööt =) Haha, var typ lika rädd som Milena när hon gick in i lägenheten. Missnöjda föräldrar... Väldigt missnöjda föräldrar.* Skrämmande.
Skitbra kapitel -som alltid- och jag älskar allt du skriver! (= Kram <3
Ja eller hur man ba: vad sött med en ko! Nu vill jag personligen hyra någon att få kon att försvinna! FOR EVER!!!! Men du skriver änglalikt gumman! Verkligen jätte bra!!!! Nu har jag skickat ett mail till dig :) pussisar och kramisar xx
Åh gud jag hatar den där kossan! Kan dom inte variera så att man slipper hata ett och samma djur?
HAHA
vrf just en ko liksom? Första gången det hände mig trodde jag att jag fick virus på min dator elr ngt! Vart riktigt rädd för kossan! haha anyways jättebra kapitel! Meer!! Man blir så himla fast!