Det Niall sa fick mig att tänka till, och ganska snart kom jag fram till att han hade rätt. Allt jag visste om Milena var att hon hade en tvillingsyster, stränga föräldrar och bodde någonstans på Harrington road - eftersom att byggnaderna såg likadana ut där visste jag inte exakt vart. Kanske några små detaljer till det, men inte mycket mer. Jag visste till exempel inte om hon ägnade sig åt någon sport, om det gick bra för henne i skolan, eller vad hon hade för stora intressen. Det förvånade mig en aning att jag inte redan hade frågat ut henne på alla de där detaljerna, jag brukade vara väldigt nyfiken när jag träffar nya personer.

 Redan senare den kvällen satte jag mig ner i min lugna lägenhet och med mobilen i handen, fast besluten om att jag skulle få tag på Milena. Svarade hon inte den här gången tänkte jag inte bara låta det glida iväg, då tänker jag sätta mig i bilen och åka iväg till hennes lägenhet för att prata med henne. Den här gången tänkte jag inte låta henne komma undan, om det inte är det hon vill, för då är det lätt att säga upp bekantskapen. Det sista är ingenting jag vill, men hellre det än att hon går runt och låtsas ha känslor för mig.

 Jag slog numret som jag numera hade memorerat i huvudet, och la sedan telefonen mot örat. Jag hade förväntat mig en hel rad av de bekanta signalerna, men till min stora förvåning svarade hon redan efter tre stycken.
"Hello Harry!" svarade hon med sin glada stämma. Det lät som att hon var utomhus, vilket verkade rätt korkat med tanke på att det spöregnade. 

"Hello sunshine!" hälsade jag med en röst som matchade hennes. "Do you have time to talk, or are you doing something?" jag bestämde mig för att gå rakt på sak, men först ville jag kolla så att hon inte hade något emot att prata med mig. Det brukade vara en vanlig ursäkt; att man har annat att göra. 

"No, I have time. I'm just hanging out with my sister, but we're not doing anything important." 

"So you're friends with your sister again, that's great! Maybe I shouldn't interrupt yo-..?" jag hann inte ens säga klar meningen innan hon började prata igen. 
"You're not interrupting, not at all! I like talkig to you!" sa hon, fortfarande väldigt glad. 
"I don't want to destroy anything between you guys.." jag gav henne en till ärlig chans att dra sig ur, men hon verkade inte vilja, för hon sa emot det också. 
"You're not, I want to talk to you, I miss you! So.. Talk!" det lät nästan som att hon beföll mig, vilket såklart fick mig att skratta. 
"Okay then, I thought of something.." började jag, och gjorde verkligen mitt bästa för att inte få det att låta som någonting negativt. Enligt mig lyckades jag bra med det, men man vet aldrig hur det låter i andra änden av telefonen. 
"Ooh, exciting! Go on..!" 

"I don't know that much about you, I find that a bit worrying. Not that I don't trust you, 'cause I do, it's just that.. You're my girlfriend, I feel like I should know something about you." 

"Oh." hon lät förvånad, vilket gjorde att jag bara ville ta tillbaka det jag just sagt. Jag borde ha gjort det smidigare, bara släng in någon fråga emellanåt. Varför kan jag inte tänka innan jag göra någonting? "Okay, what do you want to know?"
"No, sorry, I shouldn't have said that, you tell me something when you want me to know it" jag visste att det var för sent att ändra mitt misstag, men jag kunde in alla fall visa att jag ångrade mig. 
"It's okay, I understand that you want to know more about me, and I should have told you something.. We can meet in town tomorrow, and then we can learn everything about each other there is to know." sa hon med ett skratt. Jag vet inte riktigt vad skrattet berodde på, men det var trevligt att höra, så jag brydde mig inte om att ta reda på det. 

"Meeting you sounds great, but.. You know, we won't be alone if we meet in town." 
"Oh, right, I'm dating a celebrity, almost forgot that." hon skrattade igen. "But it doesn't matter, we'll meet someplace else." 

"My apartment? Around twelve?" 

"But I have schoo-"
"It's saturday tomorrow."
"Twelve'll be super!" 

"Nice! See you then." 
"Yeah, bye!" 

"Bye!" sa jag, och la sedan på luren. När tystnaden spred sig i lägenheten igen reste jag mig ur soffan och tassade iväg bort mot badrummet för att göra mig klar för natten. Det var inte särskilt sent, men jag hade inget bättre för mig, så jag tyckte det var lika bra att gå och lägga sig.

 När jag låg där i sängen spelade jag upp samtalet mellan mig och Milena i huvudet för att se om jag hade sagt någonting opassnade, men jag kom inte fram till någonting, och det slutade med att jag låg och fantiserade om morgondagen. Det var inte jättelänge sedan jag såg Milena sist, men jag saknade henne en hel del ändå.. 

 

 Både Emilia och jag visste att stan på ett eller annat sätt skulle väcka oss innan tolv, så vi brydde oss inte om att sätta på något alarm kvällen innan. Och så blev det; redan vid halv tio rusade en bil förbi på gatan utanför och skvätte ner oss med vatten från gårdagens regnskur. Visst längtade jag efter att få ta en dusch, men det där var något av det ofräschaste som hänt oss de senaste dagarna.. Usch.. 
"So, you're gonna spend the day with Harry, right?" frågade Emilia när vi tillsammans vek ihop filten vi hade sovit på. Jag nickade snabbt, osäker på vart hon ville komma med det. 

"Then I'm gonna spend the day with Sara." berättade hon, och räckte över filten till mig. Antagligen ville hon att jag skulle lägga ner den i väskan, men det hade jag inga planer på att göra eftersom att den var skitig, så jag hängde den bara över handtaget man kunde dra upp ur väskan. 

"Okay, then we'll just meet here around.. Seven?" föreslog jag. 

"Sure, see you!" sa hon och kramade mig innan hon gick iväg. Jag skulle inte vara hos Harry förens om två och en halv timma, så jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på under tiden. Kanske skulle jag försöka göra det lite mer hemtrevligt här, för som det verkar nu lär vi bli kvar ett tag.. 

 

 Det tog mig ganska precis två timmar att göra det trevligt i gränden - så trevligt man nu kunde göra det i en mörk gränd et bit från London city. Den resterande halvtimman bestämde jag mig för att änga åt promenaden till Harrys lägenhet, med en liten bits omväg. Jag visste att det knappast kunde ta en halvtimma att ta sig dit, men jag klarade inte av den mörka gränden längre, jag kände att jag var tvungen att göra någonting. En promenad verkade som det enda vettiga alternativet just nu, eftersom att vi varken hade pengar att slösa eller saker med oss att syssla med. Det borde vi ha tänkt på.. Men det gjorde vi inte, och det är för sent att ändra på nu. 

 När det bara var drygt tio minuter kvar tills klockan var tolv stod jag på gatan jag visste att Harry bodde på. Nu gällde det bara att hitta rätt hus. Jag bestämde mig för att ändvända mig av samma teknik som förra gången, det vill säga att kolla på tavlorna innanför dörren för att se vilka som bodde där. Den här gången tog det inte lika lång tid, och jag hittade rätt redan efter fjärde försöket. Jag gick snabbt upp till rätt våning, och knackade på dörren med namnskylten 'Styles Harry'. I samma sekund som det var för sent kom jag på att jag borde ha fräschat upp mig själv på något sätt, jag hade inte tänkt på att jag antagligen inte luktade så tevligt efter två dagar på gatan.. Men jag hann inte vända och göra något åt saken, för just då öppnade Harry dörren. 
"Hello sunshi-" han avbröt sig själv när han såg på mig, med en riktigt förvånad blick. Upps, var det så illa? "What happend to you?"