Planen vi hade gjort upp för att få det här att gå ihop verkade enligt mig väldigt bra, ända tills vi blev tvugna att testa den. Alarmet på min mobil ringde när det skulle - Milenas mobil dog någon gång under kvällen innan - och vi kom till skolan en stund innan vi började. När vi hade hämtat böckerna vi först skulle behöva satte vi våra mobiler på laddning inne på en av toaletterna, och sedan gick vi på alla lektioner vi förväntades att vara på. Ingen verkade märka att vi hade sovit på gatan natten innan, så vi låtsades inte om det fortsatte som om allting var som vanligt. Så länge fungerade allting som det skulle. 

 När sista lektionen var slut skyndade vi oss ut ur klassrummet för att hinna före alla andra, och sedan gick vi bort mot toaletterna där våra skulle finnas. Men där fanns nu bara en mobil, min saknades. 
"Fuck!" fräste jag efter att ha kollat igenom hela rummet - utam att hitta mobilen. 

"What?" frågade Milena, som tydligen inte märkt något. 
"It's gone, someone have taken my phone.." sa jag sammanbitet, och gjorde allt jag kunde för att hålla ilskan inom mig. 
"Are you kidding me?!" frågade han förvånat. 
"Does it look like I'm kidding? And do you see my phone here somewhere?" frågade jag med en suck. Hon såg sig omkring, och skakade sedan på huvudet. Hon härmade min suck, och drog sedan ut laddaren från vägguttaget för att stoppa ner den i väskan. Min mobil var både gammal och en aning trasig, inte en chans att jag skulle gå runt och fråga folk efter den. Det var bara att klistra på ett leende och gå mot trappan för att ta sig till översta våningen. Där fanns sju små grupprum utplacerade för elever som ville stanna efter skolan och plugga i en lugn miljö. Det var sällan någon där, så att få ett eget rum brukade inte vara ett problem. I vanliga fall. Idag var såklart vartenda rum fullt av elever, och ja, det fanns till och med dem som satt utanför och jobbade. 

"I think we forgot about the test.." muttrade Milena när vi äntligen kom upp för sista trappan. Varför den här skolan inte hade någon hiss kunde jag inte förstå, den var ju nästan högre en den var bred.. 
"What are we gonna do now then?" frågade jag förargat, och slog mig ner på trappsteget högst upp. Även om det var mars var det kallt på kvällarna, så jag vet inte hur många dagar till vi skull klara innan vi blev sjuka. Det kan inte vara många i alla fall.. 
"I guess we have to go somewhere else.." sa Milena och reste på sig igen. En tjej med en fysikbok i knät hyschade åt oss, men bara för det var vi såklart tvugna att prata högljutt hela vägen ner för trappan, bara för att vi kunde. 

 När vi kom ut på skolgården igen började vi automatiskt gå mot gränden vi hade sovit i natten till idag, och stannade inte en enda gång förens vi var framme. Väl där la vi snabbt ihop böckerna i en hög på marken, och satte oss på en av  väskorna för att vänta på att mörkret skulle falla över staden. Vi hade tänkt att vi skulle gå till närmaste bensinstation för att fråga om vi kunde jobba natt där de kommande veckorna, men eftersom att vi inte hade fått tillgång till något av rummen på skolan hade vi inte kunnat sova någonting, och det var inte någonting vi kunde skjuta upp. Det var inte lätt att klara av skolan ens när man var pigg, så jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara om man har missat ett dygns sömn. Det skulle bara göra vårt redan usla liv ännu hemskare. Utan betyg skulle vi aldrig så jobb, och utan jobb skulle vi aldrig få några pengar, vilket skulle leda till att vi aldrig skulle kunna flytta in i någon trevlig lägenhet. Nej, så kan vi inte ha det.. 

 

 Jag var verkligen glad för Harrys skull - det var inte lätt att hitta någon man tyckte om så mycket - men samtidigt tyckte jag att den där Milena betedde sig lite konstigt. Jag hade accepterat henne som en i familjen på en gång, och jag tyckte att hon verkade som en jättebra tjej, men hon svarar nästan aldrig i telefon, och vi vet sällan vart vi har henne. Hon skulle kunna leva något hemligt agentliv utan att vi vet om det, för Harry tar sig aldrig modet att fråga någonting om henne. Okej, jag fattar, han vill inte sabba relationen mellan dem, och allt det där. Men är det verkligen så bra att spela som han gör då? Han är glad så länge de är tillsammans, men vad händer sen då? Vad händer när Milena går utanför dörren till någon av lägenheterna? Ingen vet, och det stör mig en aning..  

 Jag satte de sista tonerna av mitt solo på en av låtarna till den nya skivan, och gick sedan ut ur inspelningsbådet. Jag hade sjugt den biten så många gånger att jag kunde den i sömnen, så orden var knappast någon svårighet att hålla koll på. Det var mest tonarterna och de olika temon jag hade problem att sätta. Men den här gången verkade det som att jag hade lyckats, för när jag kom ut stod alla och applåderade åt mig. Jag blev såklart en aning generad, men försökte att inte visa det, och istället ta åt mig av berömmet. 

"That was great!" sa producenten och av mig tummen upp. Jag log mot honom, och satte mig sedan i soffan där de andra killarna redan satt. "And I think that was about it, we'll record the rest of the song tomorrow." 

"Okay, thank you!" sa Louis glatt och flög upp ur soffan. Jag skrattade lite åt honom, och gick sedan ut efter de andra. Det hade varit fint väder imorse och när vi hade rast vid halv tre, men nu hade mörka moln intagit himlen, och man kände i luften att regnet hotade att komma vilken sekund som helst. På grund av det otrevliga vädret stod det inga fans utanför studion, så vi kunde snabbt ta oss till bilen och börja köra hem. Vi kom inte långt innan regnet började smattra mot rutan, och innan vi visste ordet av såg vi inte vägen framför oss. Då blev Harry tvungen att sänka farten en hel del, så jag tog chansen att fråga honom om Milena. 
"Harry, I thougt of something." sa jag för att fånga hans uppmärksamhet. 
"Mmhm." svarade han, helt konsentrerad på vägen. 
"You don't know anything about Milena, why don't you ask her something?" frågade jag fundersamt, men kom snabbt fram till att mitt ordval kanske inte var det bästa. Det lät som att jag anklagade honom, vilket såklart inte var min mening. 
"What do you mean by that? Of course I know something about her, she's my girlfriend." sa han en aning irriterat. Han vände blicken från vägen en liten stund för att ge mig en arg blick, men blev snart tvugnen att kolla framåt igen. 
"No offence, but can you give us an example?" frågade jag försiktigt. Det lät fortfarande inte trevligt, men sa jag det inte nu skulle jag förmodligen aldrig mer våga, och så skulle det här fortsätta i alla evighet. Jag kunde se att det inte var någonting Harry gillade, så självklart försökte jag ändra på det. 

"Er.. Maybe you're right. She havn't told me that much of her life yet.. But I'm sure it will come."

"Do you have an explanation for why she doesn't answer you calls too?" 

"Actually, I don't. I find it very strage myself.."

---

 Oh, shit, jag slår vad om att ni inte trodde att det skulle komma någon del idag? xD Lessen att det blev lite sent, jag var med Sara hela dagen(och ja Sara, du störde mig en aning xD). Men sak samma, nu är jag klar :) Så, känner ni för att kommentera? :) 

 

 Någon mer än jag som började skolan idag? Det var faktiskt inte riktigt lika illa som jag hade föväntat mig, förutom att vi fick något matte-test, och "läxa" i hemkunskapen.. But, that's life, I guess xD ♥