›På andra sidan gatan‹ ♣ Del 2
›26 December‹
Jag vaknar upp med en tung huvudvärk och ett par ännu tyngre ögonlock. Det blev på tok för sent igår och jag vill inget heller än att sova vidare, men solens envisa strålar gör det omöjligt för mig att somna om. Istället ligger jag blixtstilla och bara stirrar upp i taket i hopp om att den värsta tröttheten ska gå upp i rök. Jag måste medge att jag inte har allt för stora förväntningar, men så händer det i alla fall. Poff. Så fort jag får syn på min laptop som ligger vid sidan av sängen har alla spår av trötthet runnit av mig och det enda jag kan tänka på är Harrys mejl. Jag har inte haft på datorn sen jag gick hemifrån igår, han måste ha hunnit skriva ett svar.
Och mycket riktigt, där finns ett nytt melj från Harry.
Halloj Liz!
Great minds think alike, brukar man inte säga så? Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på att jag vill träffa dig den senaste veckan, men jag har inte vågat säga någonting då jag var rädd att du skulle ta det på fel sätt. Jag har såklart alltid hoppats på att du inte ska tro att jag är någon gammal snuskgubbe som gömmer mig bakom denna 20åriga Harry, men jag skulle inte klandra dig för att vara försiktig! Man vet aldrig.
Men tillbaka till ämnet.. Jag skulle jättegärna vilja träffa dig Liz! Och jag antar att din plan är att vi ska ses på nyår, eftersom att ingen av oss har några planer? Jag är 100% på!!
Och du hade rätt (som vanligt), Gemma älskade sin julklapp!
Vi tände ett ljus för din bror igår, all kärlek till er i dessa tuffa tider ♥
Styrkekramar,
Harry
När jag har läst mejlet kan jag inte låta bli att le för mig själv. Dels för att han vill träffa mig och för att han visste exakt vad mina planer var, men också för att han är en så himla fin och omtänksam kille. Trots att jag aldrig har träffat honom är Harry idag en av mina allra bästa vänner, han förstår mig på ett sätt som få personer gör och han vet alltid vad han ska säga för att få mig att må bättre. Han har så många goda egenskaper, och någonting säger mig att han är ännu bättre i verkligheten.
Min huvudvärk gör sig påminnd, så istället för att direkt svara på hans mejl rullar jag ur sängen för att göra mig lite frukost och ta en huvudvärkstablett. I detta nu ångrar jag i princip allt som hände efter det att jag lämnade mammas och pappas hus igår, vilket var en hel del. Jag gick direkt till Jennifers lägenhet i centrum där vi och några andra kompisar skulle ha vår egen lilla julfest. Festen bestod av stora mängder alkohol, hög musik och dansande och pågick långt in på småtimmarna. Igår kändes det som en bra idé för att glömma allt vad julen är, men idag känns det inte det minsta bra.
Hela min kropp känns seg och mitt huvud känns om möjligt ännu värre nu när jag står upp. Det är i dessa stunder som jag mer än någonsin önskar att jag hade en Harry hemma som kunde ta hand om mig. Jag vet inte ens om det är värt den långa promenaden till köket eller om jag bara ska dra för gardinerna och försöka sova vidare. Efter ett halvhjärtat försök att sträcka på ryggen och fortsätta till köket bestämmer jag mig för att det andra alternativet låter betydligt mer lockande och vänder därför om och börjar släpa fötterna tillbaka till sovrummet. Med slappa armar drar jag för gardinerna och dimper ner i sängen för att somna om.
Nästa gång jag vaknar mår jag betydligt bättre och bestämmer mig då för att svara på Harrys mejl. För att försäkra mig om att jag inte har inbillat mig hans svar läser jag det igen innan jag börjar skriva.
Tjenare Harry!
Jag hoppas verkligen att du mår bättre än vad jag gör just nu... Låt oss säga såhär: min kropp tyckte bättre om julen när jag var yngre.. Åååh, det gör till och med ont i huvudet när jag sitter still!
Men nog om det!
Det är lite skrämmande hur väl du känner mig, jag hade faktiskt tänkt föreslå att vi skulle träffas på nyår! Det säkraste alternativet när man ska träffa någon man har lärt känna online är naturligtvis att träffas någonstans där det finns andra människor, men om jag ska vara helt ärlig känner jag inte för att trängas med några andra när jag ska träffa dig första gången. Och jag vill definitivt vara nykter! (Att sitta här med världens bakfylla just nu får mig att vilja vara nykter för resten av mitt liv). Äsch, jag vet inte, vad känner du? Nått allmänt ställe eller mer privat?
Tack Harry, all kärlek till dig och din fina själ ♥
Ha det bäst,
Liz
Jag viker ihop datorn och kravlar mig ur sängen för att göra ett nytt försök med frukosten. På väg till köket går jag förbi badrummet och tar med burken med huvudvärkstabletter i hopp om att det ska dämpa min huvudvärk. Att ligga hemma och dra mig hela dagen var inte direkt vad jag hade tänkt mig, jag vill ju ut på stan och shoppa lite nu när många butiker har rea.
Hela grejen med att gå ut på stan får mig att fundera; jag kan ha sett Harry hur många gånger som helst egentligen - och kanske till och med pratat med honom - utan att veta att det är han. Han kanske står i kassan på något café som jag ofta besöker, han kanske brukar vara inne och äta på den resturang där jag jobbar som servitris eller han kanske rent av bor i trappuppgången bredvid min. Det finns såklart också alltid en risk att Harry inte är den han utger sig för att vara, men efter allt som vi har gått igenom tillsammans tvivlar jag starkt på att han inte är den han säger att han är. Tanken gör mig ändå lite nervös; jag har precis sagt att jag föredrar att träffa honom någonstans där vi är ensamma, tänk om han mot förmodan skulle vara någon gammal, pervers gubbe...
"Det här gör mig bara paranoid...", säger jag till mig själv med en djup suck. "Harry är den Harry han säger att han är, punkt slut."
Jag sätter på julmusiken igen för att kunna tänka på någonting annat medan jag förbereder min frukost. Samtidigt funderar jag på hur jag vill lägga upp min dag. I princip alla mina vänner var på festen igår och alla drack mer än vad jag gjorde, vilket borde betyda att de mår sämre än vad jag gör idag. Ingen av dem kommer vilja följa med mig ut på stan. Den enda jag kan komma på som inte borde ha något emot att följa med är min yngre syster Elise, men jag vill ha med någon som jag kan berätta om Harry för, och det vet jag inte om jag kan göra för henne. Hon bryr sig alldeles för mycket om min säkerhet, och att träffa någon man har lärt känna online utan andra människor i närheten är inte direkt hundra procent säkert. Trots att det är Harry vi pratar om.
Ah jag vet inte, det här kanske inte blev så bra i alla fall xD Men det får bli som det blir...
Inte jättemånga som har hittat tillbaka ännu, men förut när jag tittade var det dubbelt så många idag som det var igår iaf, härligt att se! :)
Kommentera gärna! :)