›På andra sidan gatan‹ ♣ Del 1
›25 December - Christmas Day‹
Jag kastar mig på min nybäddade säng och placerar min ljusbruna laptop i knät. Graciöst låter jag fingrarna svepa över det numera ganska slitna tangentbordet när jag loggar in på mig mejl och när jag ser att jag har fått ett svar från honom skiner hela mitt ansikte upp i ett stort leende.
Det är såhär: det finns en kille som jag har haft mejlkontakt med i ungefär ett års tid. I princip det enda jag vet om honom är att han heter Harry, att han bor i London precis som jag och att han är världens härligaste person. För trots att vi har bott i samma stad all den här tiden så har vi aldrig träffats på riktigt. Jag vet inte varför egentligen, det har aldrig ens kommit på tal. Det har känts så naturligt att bara skicka iväg ett par mejl i veckan och få lika många tillbaka. Jag har aldrig så mycket som funderat på att jag vill träffa honom, fram tills idag.
Jag vet att han -precis som jag- planerar att spendera julen med familj och vänner, men några nyårsplaner har jag inte hört någonting om, vilket jag tolkar som att han inte har några. Än. Jag måste medge att jag är lite rädd för att fråga honom, eller snarare rädd för vad han ska svara, men jag är ändå väldigt sugen på att träffa honom.
Med det där finurliga leendet på läpparna (det där som bara kommer fram när jag har nånting på gång) låter jag fingrarna knappa på tangenterna i en hiskligt fart när jag istället för att svara på det Harry har skrivit börjar berätta om min idé.
Med det där finurliga leendet på läpparna (det där som bara kommer fram när jag har nånting på gång) låter jag fingrarna knappa på tangenterna i en hiskligt fart när jag istället för att svara på det Harry har skrivit börjar berätta om min idé.
Hej Harry!
Hoppas att du har en fantastisk morgon, vart du än i London bor! Hahah, är det inte lite märkligt att jag efter ett års tid fortfarande inte vet om du kan vara min granne? Jag vet att vi inte har pratat om det tidigare, men jag börjar bli sugen på att träffa dig och jag hade hoppats på att du känner likadant? Jag kommer naturligtvis respektera om du vill fortsätta ha det som det är!
Jag vill inte gå in på det för mycket ifall du vill att vi ska fortsätta vara anonyma för varandra (vilket jag som sagt är helt okej med), men jag hoppas på att få höra från dig snart!
Och jag är säker på att din syster kommer älska sin julklapp, du har ingenting att oroa dig för Harry!
Vi hörs snart, god jul!
Kramar från Liz
Jag styr muspekaren till den stora, blåa "skicka"-knappen och trycker lätt på musplattan med högra pekfingret. Det är nästan så att jag kan höra min egna puls när jag gör det, jag är så nervös att han ska tycka att jag är för "på" och att han inte ska vilja träffa mig.
Jag ägnar några långa minuter åt att bara stirra på skärmen i väntan på att ett svar ska trilla in i min mejlbox innan jag riktigt tvingar mig själv att ställa ifrån mig datorn för att göra någonting mer produktivt medan jag väntar. Det finns egentligen hur mycket grejer som helst som jag borde göra idag, men eftersom att jag ska vara hemma hos mamma och pappa om bara tre timmar får jag prioritera det viktigaste. Jag har fortfarande inte slagit in alla julklappar som jag ska ge bort senare idag, det får bli nummer ett på listan. Duscha och locka mitt relativt långa hår är också någonting som jag gärna vill hinna med, bara det tar en hel timma.
Med en suck kliver jag ur sängen igen och tar mig ut till köket där de oinslagna julklapparna ligger. Utanför fönstret finns inte en enda snöflinga och för tillfället är det strålande sol. Det enda som bidrar med lite julstämning är spellistan med jullåtar som radion spelar på repeat, för övrigt känns det inte alls rätt att sätta sig och slå in julklappar. Om det vore upp till mig skulle jag ställa in julen, inte bara i år utan även en lång tid framöver. Jag brukar ha en positiv inställning till det mesta, men just julen har tappat sin betydelse för mig. Självklart finns det en anledning till detta; den nittonde december för tre år sen gick min älskade storebror bort i en bilolycka, sen dess har julen känts helt meningslös för mig.
Istället för att slå in de sista julklapparna för mina tankar mig långt bort och jag blir sittandes vid köksbordet utan att få någonting gjort. Det har gått nästan tjugo minuter när mamma ringer och påminner mig om att jag måste ta med pappas julklapp som hon har gömt i min tättstuga. Jag låter de oinslagna klapparna förbli oinslagna en stund till och går istället in i duschen för att börja göra mig iordning. Jag låter det varma vattnet skölja av alla sorgsna tankar och snart kan jag inte tänka på någonting annat än vad Harry kommer svara..
Sådär ja... :)
Jag kommer att skriva hela novellen på svenska den här gången (även dialogerna) och jag tänker mig inte Harry som känd, men det kan ni väl göra lite som ni själva känner :) Som ni märker börjar den utan någon speciell "start" och det är även så den kommer sluta, och som sagt kommer den att vara väldigt kort. Som jag sa kommer jag lägga upp en del varje dag nu i ca en vecka, och den dagen som delen publiceras är den dagen som det är i novellen. Svårt att förklara... Men som till exempel idag; 25 december i verkligheten - 25 december i novellen. Så en del = en dag, kan man säga. Hoppas ni förstår! :)
Har ni några frågor, funderingar eller åsikter får ni mer än gärna kommentera! :)