More than you see ♥ Del 53
Tidigare..
Jag rynkade näsan och ryckte på axlarna, inte helt säker på att jag ville tillbaka någon gång den närmaste månaden. Riktigt så länge skulle de väl knappast låta oss vänta, men för tillfället kände jag mig inte säker någonstans. Den som försökt spränga oss i bitar kunde lika gärna ha följt efter bilen till Zayns hus och satt nu och väntade på rätt tillfälle att försöka igen.
"They will call us when they think it's okay for us to come back, and I think we should listen to them this time. They probably knows best" sa Harry självsäkert, som att han inte tänkte acceptera något annat svar.
"Fine"
♥~~ Zayn ~~♥
"Can't we just let it go? Maybe we we're just paranoid, we don't even know if it really happened. The wind could have crashed the table, we we're obviously hallucinating in the kitchen and TVs are nothing to trust. Let's just lay low for a couple of days and see what happens" när jag hörde Harrys mer än tveksamma förklaring kunde jag inte låta bli att le som en tok. Craig hade försökt sig på att övertyga dem när jag varit borta och nu visste det inte riktigt vad de skulle tro och inte tro. För att de inte trodde på Harrys tama förklaring var rätt uppenbart.
"Hey, is Ellie home yet?" frågade jag opåverkat när jag hade runtat hörnet och kommit in i köket. Alla fyra stirrade förvånat på mig ett tag innan Louis tillslut fick tillbaka talförmågan.
"When did you get back?" frågade han oförstående med ena ögonbrynet högre än det andra.
"Just now, is there a problem?" svarade jag oskyldigt. Bussen hade stannat vid bussplatsen en kvart tidigare och jag hade befunnit mig i huset i nästan fem minuter, men det visste ju inte dem och jag tyckte inte det var någonting de behövde veta. Jag var tvungen att vänta tills de valde att berätta för mig, annars skulle de förmodligen tro att det var jag som hade ställt till med allting för att lura dem.
"Oh, we didn't hear the door. So.. What did you do all day?" frågade Harry tveksamt, det lät inte riktigt som att han trodde på att jag ens lämnat tomten.
"I sat under that tree in the garden, you know the one with pink flowers, it helps me think" ljög jag på skämt, bara för att se hur mycket de trodde att jag låg bakom vad det nu var som hade hänt. Deras reaktioner avslöjade dem; för en stund trodde de på allvar att jag menade det jag sa. "No! I was in town to take my drivers license test!" skyndade jag mig att tillägga så att de inte skulle få några galna ideer. Dock såg de fortfarande inte helt övertygade ut, så jag gav dem pappret som bevisade att jag klarat provet och som tillsammans med legitimation fungerade som ett tillfälligt körkort.
"Oh, congrats then" sa Liam utmattat, förmodligen uttröttad efter dagens prövningar. Sedan lät han pappret gå runt bordet så att alla skulle få en chans att se det med egna ögon innan jag fick tillbaka det och stoppade det i fickan igen.
"So is Ellie home or not?" frågade jag igen eftersom att jag inte fått något svar första gången jag frågat.
"Yeah, she came from school a couple of minutes ago, she's in her room with som girl" svarade Niall enkelt, han försökte låta ointresserad angående ämnet men han lyckades inte riktigt.
"She texted me when I was on the bus, there was something she needed to tell me, I'll be right back" sa jag ursäktande innan jag vände mig om för att gå till Ellies rum.
"Wait!" ropade Louis snabbt, efter det följde en väsande svordom från Harry. Jag log kort och vände mig sakta om för att ta reda på vad de ville säga.
"Yeah?"
"We know what she's gonna tell you and I think it's better that you hear it from us" fortsatte han trots att Harry sagt åt honom att bara vara tyst. Sedan började han berätta allt de varit med om och helt ärligt blev jag lite förvånad över att Craig inte kommit på något fyndigare. Allt det Louis berättade, förutom delen med att han tömde skåpen, hade vi redan blivit utsatta för, jag hade trott att han skulle komma på något lite fyndigare för att övertala dem. Men det spelade inte så stor roll, huvudsaken var att de i alla fall var osäkra på vad de skulle tro. Dock var de hela tiden noggranna med att peka ut att de inte trodde på vad de sett, vilket inte var något annat än korkat. Om de hade varit bra på att ljuga kanske det hade fungerat, men det var de inte, långt ifrån.
Jag försökte hålla alla ilskna kommentarer för mig själv när Louis hade berättat klart och alla fyra hade gjort sitt bästa för att övertala mig och sig själva att allting bara var ett sjukt skämt. Att hoppa på dem och pressa ut dem skulle knappast hjälpa på något sätt, så jag fick bara lita på att Craig fortsatte ta hand om situationen. Det var nog egentligen det ända sättet att på riktigt övertyga dem om att jag hade haft rätt från första början.
Framåt kvällen beställde vi mat från en resturang i närheten och satte oss tillsammans vid bordet för att äta. Det kändes lite konstigt att ha alla samlade i ett och samma rum, det kunde jag inte neka, men eftersom att killarna valt att åka hit ända från Los Angeles borde de ju ha varit något intresserade av att fixa vår vänskap så jag kände mig nästan tvungen att försöka jag med. Särskilt trevligt var det inte heller. Harry, Ellie och Louis gav hela tiden varandra onda blickar, Niall snackade med Amanda varenda sekund av varenda minut och jag och Liam gjorde vårt bästa för att hålla igång ett samtal, även om vi inte hade någonting att prata om.
"So when are you going back to your tour?" frågade jag när Niall äntligen höll tyst en stund. Att Amanda stördes av hans eviga prat var inte svårt att se, ändå fortsatte hon svara honom som om de var bästa vänner. Niall verkade nästan tycka om henne mer, så han visste förmodligen inte allt för mycket om henne.
"As soon as they think it's safe" svarade Louis enkelt, det lät som att de gått igenom den frågan ett par gånger innan.
"I thought you made your own decisions about basically everything, what's changed?" frågade jag nyfiket, ganska säker på att vi inte brukade låta dem bestämma allting när jag var med.
"Oh well, we would have died if they would have listened to us, so we prefer to listen to them now" svarade Harry bitskt.
"Geez, sorry for asking.." muttrade jag lite för mig själv. Jag hade ju inte menat någonting illa, jag ville ju bara få igång ett samtal.
"I can't take this anymore, sorry.. Thanks for dinner Zayn" sa Ellie tröttsamt och gav mig en snabb kyss innan hon tog sin och Amandas tallrik från bordet.
"Thanks for dinner" ekade Amanda blygt och tog hennes och Ellies glas i varsin hand innan hon efter Ellie gick ut i köket.
"Let's see what your friends think about this" sa Craig fientligt och det var knappt så jag hann sucka innan alla skåpluckor for upp igen.
"Isn't there anything better you can come up with?" frågade jag vasst, även om jag kanske inte borde förolämpa honom när jag visste att han försökte övertyga killarna.
"You don't expect us to believe that, do you? They obviously did it!" protesterade Harry och slog ut med handen i riktning mot köket.
"I've had enough of that thing, I'm gonna show him once and for all!" röt Craig otåligt medan han med snabba steg närmade sig Harry.
"No!" ropade jag panikslaget när jag såg att han satte händerna vid Harrys hals. Han såg på mig, flinade elakt och tog sedan i allt han hade för att trycka upp Harry mot väggen ungefär två meter bakom honom. Först förstod han inte vad som hände, men så fort han insåg att han inte kunde komma loss började han skrika för allt vad hans lungor orkade.
"LET ME DOWN FOR GODS SAKE!" skrek han för full hals.
"What the hell is happening?!" utbrast Louis förbannat och flög upp från stolen för att rädda sin vän.
"Craig, for the love of god, PUT HARRY DOWN!" beordrade jag, men inte hjälpte väl det. Han började skratta så att det ekade mellan väggarna och sedan tog han i ännu lite hårdare. Harry, som nu knappt kunde andas, kämpade verkligen för att få ner luft i lungorna. Paniken i hans ögon växte med varje sekund som passerade.
"What do you think about me now? HUH?! What happened to that attitude of yours, did you lose it along with your dignity?!" Craig skrek så salivet flög ur hans mun, men det var naturligtvis ingen annan än jag som kunde höra.
"Let him down Craig, you're gonna kill him" sa jag lugnt och sansat, eftersom att det inte fungerade att skrika åt honom.
"So what?! Maybe that will make me even stronger than I already am" väste han mellan tänderna.
"I don't know what the hell you are doing to him, but you need to stop now, he can't breath!" sa Liam gravallvarligt och tog ett hårt grepp om min arm.
"If I were doing anything I would have stopped a long time ago! It. Is. CRAIG! Is that really so hard to believe?!" frågade jag irriterat, sårad över att de ens tänkte något sådant om mig.
"Than make him stop!" nästan skrek Louis, upprörd över att han inte kunde göra någonting för att rädda Harry.
"CRAIG put him down, I MEAN IT!" fräste jag åt honom medan jag sakta gick närmare. "NOW"
"I though you wanted me to convince them?" frågade Craig retsamt.
"Don't use my own words against me, put him down, you can show them some other way" sa jag menande.
"Zayn..." flämtade Harry ansträngt. Jag såg upp på honom bara några sekunder innan hans ögon stängdes och han slutade kämpa emot.
"If you don't put him down now he will die. You don't want to be resposible for that.."
Jag hinner inte läsa igenom nu, men förhoppningsvis går det att förstå i alla fall :) ♥♥