More than you see ♥ Del 52
Tidigare..
"What the heck..?" utbrast förvånat när vi kom ut och såg att bordet liktsom träsoffan hade rasat ihop.
"They were probably quite old, nothing to worry about" sa Harry osäkert, det lät som att han försökte lugna sig själv likaväl som oss.
"Yeah, it was probably the wind" sa Louis instämmande, inte heller han lät helt övertygad.
"Of course, what else cou-" började Liam självsäkert men blev snart avbruten av ett öronbedövande ljud som den här gången kom inifrån. Jag slöt ögonen och försökte lugna mig själv genom att bara andas en stund innan jag gick efter killarna in mot köket. Alla köksluckor stod nu öppna och allt från kastruller till plastburkar låg utspridda över hela golvet. Någonting var helt klart fel..
I flera timmar fortsatte oförklarliga saker inträffa och det dröjde inte alls länge innan jag var så rädd att jag var färdig att lägga mig ner på golvet och dö. Allt var bara så overkligt, som en enda lång mardröm som fortsatte ända tills Ellie vid halv två kom hem från skolan.
"Zayn?" ropade hon in i huset, förmodligen för att se om han var hemma. Både jag och de andra killarna visste att han ännu inte kommit tillbaka från vad det än var han var tvungen att fixa men istället för att säga någonting satt vi tysta kvar vid köksbordet och stirrade på varandra, rädda för att öppna munnen. "Where's Zayn?" frågade hon när hon nått köket och sett att vi satt där utan honom. Inte heller då svarade vi. "Ignoring me is not very nice, I thought he told you to be nice" försökte hon i hopp om att få svar. "What is wrong with you all? Have you seen a horror movie or something?"
"This house is a freaking horror movie" muttrade Liam tillslut. Ellie höjde ena ögonbrynet och såg förvånat på oss en efter en med sin dömande blick.
"First of all the table outside broke into pieces, then the kitchen had it's own earthquake leaving everything possible on the floor, then the tv came to life in the livingroom and when we got back to the kitchen everything was back to normal. Care to explain that?" frågade Louis med ostadig röst. Ellie såg ut att tänka efter en stund innan ett stort leende spreds på hennes läppar.
"I think someone might be rather unhappy with the four of you staying here" svarade hon kryptiskt, som om vi skulle förstå vad hon menade med det.
"And what is that supposed to mean?" frågade Harry oförstående.
"Not bad for an asshole like you.." sa hon först för sig själv innan hon vände sig mot oss igen. "Guys, this is our privat moron Craig. Craig, this is.. a bunch of idiots. Play nice with each other" sa hon med ett falskt leende innan hon vände sig om för att lämna köket igen.
"You don't expect us to believe that, do you? When Zayn first told us about this nonsense he said that this ghost couldn't affect anything of our world, you will have to come up with something better" sa Louis hårt, nästan onödigt hårt.
"I don't know why I will tell you this but.. Craig took the energy from my sister and a bunch of other ghosts so now he's one of the most powerful, which means that he soon will be able to do whatever he want. For now it's just partytricks, but as long as you don't want you head chopped off when he knows how to do that you better change your damn attitude" sa hon irriterat efter att ha släppt ner sin väska på golvet och satt händerna i sidorna.
"God, do you hear yourself?" frågade Harry stöddigt. "You have been haning out with Zayn for too long, this can't be good for you honey"
"Shut up Styles, don't forget that I can have your butts thrown out of here the second Zayn walks through that door!" väste hon sammanbitet.
"Why don't you just let me believe whatever the hell I want to believe?" frågade Harry irriterat. Jag kände på mig att detta snabbt skulle utvecklas till något mer än ett samtal om ingen stoppade det, så jag bestämde mig för att göra ett försök. Om Ellie bestämde sig för att kasta ut oss skulle vi hamna på Zayns dåliga sida och då hade vi inte ha en chans i världen att få honom tillbaka.
"Harry, just let it go, it doesn't matter" sa jag med en djup suck, som för att bevisa att jag inte orkade lyssna på dem längre.
"Good choice Horan. Listen to your friend" sa Ellie och pekade på Harry innan hon tog upp sin väskan från golvet och fortsatte in i sitt rum. "Come on Amanda, don't worry about them, they're just acting like that to me" ropade hon sedan när hon hade kommit in i rummet. Först förstod vi inte alls vad hon pratade om, flera gånger hade vi hört att hennes "syster" hette Rebecca, men allting klarnade när en söt, blond tjej visade sig i dörröppningen.
"Hi, I'm Amanda" hälsade hon nervöst och såg på oss en efter en. Den tysta sucken Louis gav ifrån sig tydde på att han trodde hon var ett fan, själv kunde jag inte riktigt avgöra. "I'm not some crazy fan that will post this on instagram or whatever, I promise" fortsatte hon sedan med världens sötaste leende på läpparna. "Okay, this is awkward.. Uhm.. Have a good day" sa hon efter att en liten stund ha stått och väntat på att vi skulle säga någonting.
"Oh, nice to meet you" sa jag precis innan hon hann vända sig om. Hon svarade med ett kort, skinande leende innan hon gick iväg till Ellies rum.
"Don't even bother, the two of you could never be" sa Liam och skakade på huvudet.
"What?" frågade jag oskyldigt, tänkte att jag kanske hade en chans om jag bara inte låtsades om någonting.
"We saw how you looked at her Niall. But she's with Ellie, so please stay away from her" bad Louis, han ville väl förmodligen inte att vi skulle ha någonting med Ellie att göra.
"Wow, take it easy. She was cute, I can't deny that, but that doesn't mean I'm in love with her" försvarade jag mig med, vilket också var sant. Jag trodde inte på kärlek i första ögonkastet, det var personligheten man blev kär i, inte utseendet
"Good. Now, what are we gonna say to Zayn when he gets back?" frågade Harry fundersamt.
"How about the truth?" föreslog jag som om det var självklart, varför skulle vi behöva ljuga? Det ledde sällan till något bra.
"Yeah, let's just tell him everything that happened then we can listen to another lecture about how right he is. No thank you" svarade Harry ironiskt.
"So what should we say? If we don't tell him Ellie probably will" sa Liam med en uppgiven suck.
"We will just have to find explanations for it all, somehow" svarade Louis. Jag satte genast igång tankeverksamheten för att försöka hitta en rimlig förklaring till allt som inträffat under dagen men mina tankar for hela tiden tillbaka till det Ellie sagt; guys, this is our privat moron Craig. Craig, this is.. a bunch of idiots. Play nice with each other.. Hon hade nästan låtit seriös när hon uttalade orden och för att vara helt ärlig skrämde det mig en aning. Tänk om det verkligen var så att det fanns spöken vi inte kunde se, det skulle förklara så mycket och förstöra minst lika mycket. Zayn skulle aldrig förlåta oss om vi så gick ner på knä och bad om det, vi skulle framstå som idioter hela bunten.
"What if they're telling the truth? Maybe there is things none of us can explain, ghosts for example?" sa jag tyst, bara för att få ut tanken och kanske starta en diskussion.
"Please Niall, not you too.." bad Louis med en suck. Jag ryckte oskyldigt på axlarna.
"Do you have a better idea?" frågade jag nyfiket, öppen för idéer.
"Can't we just let it go? Maybe we we're just paranoid, we don't even know if it really happened" föreslog Harry. "The wind could have crached the table, we we're obviously hallucinating in the kitchen and TVs are nothing to trust. Let's just lay low for a couple of days and see what happens"
"Yeah, maybe you're right.. But, shouldn't we try to get back to our tour as soon as possible?" frågade Liam osäkert. Jag rynkade näsan och ryckte på axlarna, inte helt säker på att jag ville tillbaka någon gång den närmaste månaden. Riktigt så länge skulle de väl knappast låta oss vänta, men för tillfället kände jag mig inte säker någonstans. Den som försökt spränga oss i bitar kunde lika gärna ha följt efter bilen till Zayns hus och satt nu och väntade på rätt tillfälle att försöka igen.
"They will call us when they think it's okay for us to come back, and I think we should listen to them this time. They probably knows best" sa Harry självsäkert, som att han inte tänkte acceptera något annat svar.
"Fine"
Dötrist del, jo hej, jag vet..
Känns som att jag har tappat glöden, jag borde försöka få ihop någon sorts planering för resten av novellen, enligt den jag skrev i början ska novellen va slut för ett tag sen, haha ^^ Så.. Är det någonting ni vill ha med så har ni chansen att påverka det nu! (:
Och en sista sak.. iPad - bra eller onödigt? Istället för ny data tänker jag, haha xP