När jag såg Harry stå och tungkyssas med min syster drabbades jag av någon sorts chock, och kunde först inte göra annat än att stirra. På något sätt kändes det som att jag borde ha sett det komma, eftersom att vi var så lika borde jag ha förstått att det var en möjlighet att något sånt här skulle intrfäffa, men ändå blev jag grymt förvånad. Kanske mest för att Emilia lät honom göra det, hon borde ha stoppat honom så fort hon insåg att Harry trodde det var jag. Varför hade hon inte gjort det? För hon måste väl ha fattat?
"I am so sorry Milena! I really thought it was you!" sa Harry snabbt och sköt bort Emilia. Hon backade även lite själv och lutade sig mot ena väggen.

"Yeah, I got that.." sa jag en aning sårat, med blicken hela tiden fäst vid Emilia. Harry tvekade lite, men tog sedan ett par snabba steg mot mig, och la armarna om mig i en hård kram.
"I'm so sorry.." viskade han mot mitt hår. Jag nickade försiktigt för att visa att jag hade tagit in det han sagt, och la sedan armarna vid hans rygg för att besvara kramen. Det var ju faktiskt inte Harry jag var besviken på - för jag visste att han hade svårt att skilja oss åt - det var Emilia. Att hon lät min pojkvän kyssa henne, med tunga och allt, äcklade mig verkligen..

"We should get going, we don't want the other lads to worry about us." sa jag efter en liten stunds tystnad. Harry släppte genast taget om mig, och såg mig i ögonen en kort stund innan vi började gå ner för trappan. Jag gav honom ett varmt leende för att visa honom att han inte hade gjort någonting fel, och tog sedan ett fast tag om hans hand. Emilia och Liam gick en liten bit bakom oss, med ungefär en meter mellan varandra och total tystnad. "So, what have you been doing this week?" frågade jag, mest för att jag inte gillade tystnaden.

"Written, recorded and trashed a few songs, two photshoots and.. Missed you." när han sa det där sista kunde jag inte låta bli att le, vilket han såklart såg. Mitt leende smittade snabbt av sig till honom, även om han gjorde en mycket bättre version av det.
"I have missed you too!" sa jag snabbt och lutade försiktigt huvudet mot hans axel.

"But now you have to tell me; how are things working out for you with work and everything?" frågade han när vi kom ut på den lugna gatan utanför vår lägenhetsbyggnad.

"It's working, but I'm exhausted.." erkände jag. I början tyckte jag att det hade varit en jättebra ide med två jobb, eftersom att inkomsten skulle bli större, men i längden blev det verkligen utmattande. Att jobba både dag och natt vissa dagar var verkligen ingenting min kropp tyckte om. Men det var bara över sommaren det var lite kaotiskt, det skulle nog lösa sig när skolan börjar igen..
"Oh.. I wish I could do anything to help you.."

"Let go of that thought immediatley, Harry Styles! You have made my life so, so, so much better, don't you dare think something else!" varnade jag, och fick två skratt som svar, ett från Harry och ett från Liam.

"Yeah, that's another way of seing things." sa Harry finurligt.
"No, Harry, that's the right way of seeing things." rätade jag honom.

"HARRY?!" vår konversation avbröts av två tjejer på andra sidan gatan som hade märkt att Harry var här. Först stod de bara och stirrade åt vårt håll, men ganska snabbt kom de på att det inte skulle göra någon nytta och gick då istället över vägen för att komma till oss.

"Hello ladies!" hälsade Harry vänligt när tjejerna endast var några meter ifrån oss.

"Oh my god, are you really here?!" nästan skrek den ena och kollade på oss med tefatsstora ögon. Harry såg sig omkring på gatan och sedan på sin egen arm.
"Yeah, it looks like that." konstaterade han sedan, vilket såklart fick de båda tjejerna att skratta.
"And who are you?" frågade den andra en aning spydigt och såg på mig. Mitt leende försvann direkt, och jag kände hur mitt mod sjönk rejält. Det  var en sak jag inte hade ränkat med; att folk skulle tycka illa om mig. Eftersom att vi ännu inte gått ut med vårt förhållande hade jag inte behövt stå ut med något sådant innan, men jag borde ha fattat att de bara var en tidsfråga. Klart folk skulle tycka illa om mig om jag var tillsammans med Harry..

"That's Milena." svarade Harry, det var ganska tydligt att även han var besvärad av situationen.

"Milena who?" frågade samma tjej.

"Milena Stewart, hey, I'm really sorry but I need to go now." sa Harry och puttade snabbt iväg mig mot bilen. Jag hoppade lydigt in på passagerarsidan och knäppte fast bältet medan Harry hoppade in bakom ratten och Emilia och Liam i baksätet. Vi lämnade de två tjejerna ståendes på gatan utan någon som helst förklaring eller ursäkt.

 När Harry efter den ganska korta resan parkerade bilen utanför deras lägenheter satt vi tysta kvar ett tag och bara.. satt där. Jag visste inte riktigt vad tystnaden berodde på, eller varför jag inte sa någonting, men den kändes jobbig och spänd.
"I'm really sorry about that.." sa Harry efter en liten stund.
"About.. What?" frågade jag, ärligt oförstående.

"That I couldn't introduce you as my girlfriend.. I think I need to do that in a more professional way."

"No, it's okay, I understand!" försäkrade jag, för det kunde jag förstå. Hade han berättat för de där tjejerna att jag var hans flickvän skulle de säkert ha spritt det till alla intresserade, och så skulle de tro att Harry ville dölja det för dem. Jag kan inte tänka mig att den sagan skulle ha slutat bra.

"Are you sure?" frågade han osäkert.
"Yes!" lovade jag. "This isn't a ordinary relationship, and I'm okay with that!"

"Oh, what have I done to deserve a girl like you!?" frågade Harry glatt och sträckte sig över till min sida av bilen för att kyssa mig. Jag besvarade kyssen trots den obekväma ställningen, och fortsatte tills Liam harklade sig i baksätet.
"We should go in." sa han bara och öppnade dörren för att gå lämna bilen. Jag gav Harry en generad blick och öppnade sedan dörren för att likt som Liam lämna bilen.

"Actually.." sa han och stoppade mig genom att ta tag i min arm. "I want to do something with you first."

"What?" frågade jag nyfiket, och stängde dörren igen. Han gav mig ett retsamt flin, men verkade inte vilja säga någonting.

"You'll see, if you want to come with me. It'll take us three hours to get there, about two hours there, and three hours back." berättade han, och jag visste på en gång att jag absolut inte kunde säga nej, jag var alldeles för nyfiken. "Your sister can get acquainted with the other lads during the time."