Jag är så glad att Nellie är ute ur mitt liv nu. Hon var aldrig den jag trodde att hon var och att hon inte ville ha något annat än vänskap från mig visade sig vara helt fel, jag var bara för blind för att upptäcka detta tidigare. Det var faktiskt hon själv som erkände allting när jag tillslut ringde upp henne dagen efter att jag kommit hem från sjukhuset. Till en början var hon rysligt förbannad för att jag ignorerat henne och blockerat hennes nummer, men så fort jag fått tid att förklara vad som hänt lugnade hon ner sig. Sedan var det hennes tur att förklara. Hon berättade att kvällen på hotellrummet fick henne att inse hur hon egentligen känner för mig och att vänskap inte längre var tillräckligt. Hon påstod även att känslan var ömsesidig, vilket kan vara något av det dummaste jag hört. Vi var båda kraftigt påverkade den kvällen och jag hoppades att hon skulle inse hur omöjligt hennes förslag var när hon sa det eftersom att jag redan har en flickvän som jag tycker innerligt mycket om, men det hela slutade med att hon skällde ut mig för att jag lett in henne på fel spår och jag avslutade samtalet med att klargöra att jag inte ville ha någon mer kontakt med henne. Melanie hade också önskat att jag skulle sluta umgås med Nellie, så självklart gjorde jag det delvis för hennes skull.

 

†Nellie†

 Fiona sitter på mitt golv och ser på mig med en blick jag inte riktigt kan tolka. Jag har minst fyra gånger berättat för henne exakt hur det slutade mellan mig och Louis, men hon har fortfarande lika svårt att förstå hur jag kunde vara så dum att jag sumpade min första och troligtvis enda chans med en så pass underbar -och dessutom känd- person som Louis. Förargat tar jag upp närmsta föremål, en tjock bok som vi har fått låna av skolan, och kastar den mot väggen så hårt jag kan. Fiona slänger sig åt sidan för att inte bli träffad av den tunga boken. 

"Maybe it just wasn't meant to be", tillägger hon försiktigt efter mitt utbrott. 

"Wasn't meant to be?!", citerar jag surt och ger henne en blick som matchar mitt tonfall. "I had him, Fiona. We became really good friends and I even slept with him, then he woke up and remembered that he has a girlfriend, and suddenly I'm not good enough anymore. It worked really well between us, the only thing keeping us from each other is that damn Melanie!". 

"Wait, Louis already has a girlfriend?!", utbrister Fiona förvånat. "Why have I not heard about this before?".

"I have told you", säger jag självsäkert och gör en liten rörelse med handen för att vifta bort hennes fråga. 

"Actually, I don't think you have", konstaterar hon lika självsäkert och skakar på huvudet för att göra påståendet ännu mer övertygande. "I think I would have remembered if you told me that the guy you were after aldready has a girlfriend". 

"I wasn't really after him though...". 

"Quit lying to yourself Nellie, it's no use. You know that all you wanted from him was a relationship and so do I. It was never really about the friendship, now whas it?". 

"Well....". 

"No it wasn't". 

 

†Melanie†

 Att få vakna upp på morgonen bredvid Louis bara överkropp och mötas av hans leende ögon är någonting jag verkligen har saknat, trots att jag inte reflekterat över det på evigheter. Jag antar att jag helt enkelt vande mig vid att vakna upp alldeles ensam och att jag förträngde alla härliga minnen med Louis för att ens ha en chans att fortsätta vara arg på honom. 

"Good morning beautiful", säger Louis med sin hesa morgonröst och pussar mig på näsryggen. Mitt ansikte spricker genast upp i ett stort leende och i femton hela sekunder är jag världens lyckligaste; sedan får jag syn på klockradion bakom Louis huvud. 08:37. Mitt skift på caféet börjar klockan nio, och min chef tycker väldigt illa om de som kommer för sent. Lyckligtvis har det aldrig hänt mig tidigare, och jag vill gärna ha det så i fortsättningen också. 

"Oh my god, I'm late!", utropar jag för tvivlat och flyger ur sängen. 

"What?", Louis vänder sig förvånat och följer mig med blicken. 

"I'm working today! My shift start at nine o'clock!", flämtar jag stressat medan jag försöker trä på mig gårdagens kjol och strumporna samtidigt. Jag tänkte inte på att jag borde ha tagit med mig ett ombyte när jag var hemma och duschade igår, så för att inte gå till jobbet klädd som om jag just kommit från en fest tar jag en av Louis alldeles för stora hoodies som jag snabbt drar på mig. 

"You're working on a Saturday?", frågar han och tar sig upp så pass långt att han kan stödja sig mot armbågarna. 

"Yeah, we're open every day of the week", informerar jag honom om medan jag försöker får ordning på håret och sminket samtidigt. "Will you drive me?", det är inte för långt att gå till caféet från Louis lägenhet, men det går så mycket fortare att ta bilen och jag vill inte riskera någonting. 

"Yeah, of course", säger han och hasar sig sedan ur sängen för att dra på sig en tröja över de gråa pyjamasbyxorna. "Can I go like this?". 

"Yeah, of course, whatever. Can we go now?". 

"Aren't you gonna eat breakfast first?", frågar han med det ena ögonbrynet högre än det andra. 

"Uhm.. My shift starts in ten minutes, so no. I'll eat something at my break, it'll be fine", lovar jag och lyfter sedan upp handväskan från golvet innan jag rör mig mot dörren. 

 

 Jag skyndar mig in genom personaldörren exakt en minut i nio och byter sedan om till arbetskläderna på blixtfart för att inte bli för sen. När jag rusar bort mot golvet för att torka borden och ta upp beställningar drar Maya mig åt sidan. 
"What happened to you?", frågar hon undrande och studerar mitt hår och sminkresterna från igår som jag varit för lat för att tvätta bort. 

"I... Slept at Louis and almost got late to work", förklarar jag enkelt och placerar en envis hårslinga bakom örat. 

"Yeah, I can tell... You look like a mess, you can't do the floor today. I'll switch with you, stay in the kitchen, alright?", föreslår hon vänligt och blöter fingret för att torka bort någonting som troligtvis är mascara från min kind. 

"What, no", protesterar jag. Att vara i köket är något av det tråkigaste som finns att göra på jobbet. Man träffar knappt någon och gör samma sak gång efter gång hela dagen. 

"Trust me, I'm doing you a favour, girlfriend", säger hon och jag vet inte om jag ska vara tacksam eller ta det som en förolämpning. Innerst inne vet jag att hon bara vill mitt bästa. "We'll fix this at our lunchbreak and then you can take the floor after that, alright?". 

"Sounds fair, thanks babe", säger jag och räcker över servitrisförklädet till henne innan jag försvinner in i köket. "See you at lunch".

 

 På lunchen hjälper Maya mig att tvätta bort mitt gamla smink och ersätta det med nytt, fräscht medan jag borstar håret och sätter upp det i en slarvig knut högt på huvudet. Vi är båda klara efter ganska precis tio minuter och kan då ta en snabb lunch innan vi återgår till arbetet. Jag knyter på mig förklädet och puffar till håret en sista gång innan jag klistrar på ett skinande leende och går ut på golvet för att börja ta beställningar. Jag börjar med ett äldre par som sitter vid ett bord inom min zon och nästa gång jag kommer ut dras min uppmärksamhet till ett bord som egentligen tillhör Nadias zon men som jag inte kan hålla mig ifrån. 

"Hello lads, long time no seen", säger jag glatt när jag kommer fram. 

"Hey Mel, we've missed you around here lately, how are you?", frågar Harry med sin alltid så glada och gulliga röst. 

"I'm alright now, but I didn't stay away because I thought it was fun, so to speak", flinar jag snett. 

"We're so sorry about everything that happened to you Mel", säger Niall uppriktigt och ger mig en sådan blick som man endast kan se hos sina bästa vänner. 

"I wasn't your fault", säger jag som för att vifta bort ämnet. 

"But that doesn't mean we can't feel sorry for you", tillägger Zayn. 

"Thanks guys, but I'm alright now", ler jag. "What can I get you?".

"How about some sweet company?", föreslår Louis och försöker dra ner mig i sitt knä. 

"Louis, I'm working!", väser jag mellan tänderna men kan inte hålla mig för skratt. 

"Then how about a kiss?", jag böjer mig ner för att ge honom en snabb kyss och rätar sedan på ryggen igen, rädd att chefen redan står och blänger på mig för att jag stannat vid ett och samma bord för länge. "Now you have to order something before I get fired", skrattar jag. 

"I'll have some tea and a sandwich, please", säger Harry vändligt och de andra fyller på med sina beställningar. 

"And you're hanging out with us tonight, just so you don't make any plans", tillägger Harry när alla är klara. 

"Alright, coming right up", säger jag som om jag inte hört vad han sa och lämnar sedan bordet. I köket har Maya precis blivit klar med det äldre parets beställningar, så jag lämnar lappen hos henne och tar med mig brickan ut för att servera dem. När jag är på väg ut på golvet igen möter jag chefens arga blick och han skakar på huvudet, antagligen för att jag stannat vid ett bord som inte ens tillhör min zon alldeles för länge. Jag muttrar fram en ursäkt när jag passerar honom och skakar sedan av mig rädslan vid dörren innan jag kommer ut bland kunderna igen. Chefen kan vara snäll är han behöver någonting, men för det mesta är han bara läskigt obehaglig.