Strong † Del 36
Tidigare.. (Melanies perspektiv)
"The police called your parents this morning and it has been on the news every half hour since I got here. You're safe now Melanie, those people will never bother you again", lovar Emma och ger mig ett betryggande leende.
"I want to see them", säger jag utan att riktigt tänka mig för. Visst tror jag inte att Emma skulle ljuga för mig om en sådan sak, men jag känner ändå att jag inte kan vara hundra procent säker förrän jag själv sett dem inspärrade.
†Melanie†
[6 månader senare]
"Can I take your orders?", jag ställer mig vid ett av borden som tillhör min zon för dagen och ler för att göra ett så bra intryck som möjligt. Det är otroligt skönt att vara tillbaka på jobbet och att äntligen få in lite rutiner i vardagen igen. De senaste månaderna har jag inte gjort mycket annat än att sitta hemma i mamma och pappas hus och gömt mig för världen utanför dörren. Men efter en hel del tid och ett antal samtal med polisen har jag slutligen vågat mig tillbaka till London och nu bor jag ensam i lägenheten igen. Jack har lämnat staden för länge sen och jag har med hjälp av mina vänner på polisstationen sett till så att han inte får komma i närheten av mig igen utan att förtjäna någon sorts straff. Connor och jag blev snabbt bästa vänner igen efter att ha pratat igenom situationen en gång för alla. Jag bad om ursäkt för mitt hemska beteende och han bad om ursäkt för kyssen och sen kom vi överens om att lägga det hela bakom oss. Dock gick det inte lika snabbt för mig och Louis. Jag kände mig inte redo att ta tillbaka honom i mitt liv bara sådär så vi fortsatte med våran paus och började prata med varandra igen så sent som för en månad sen. Nu är allting nästan tillbaka till det normala och det känns riktigt bra.
"I'll have the sweet tea, please", säger den ena tjejen och lägger ifrån sig den inplastade menyn på bordet. Den andra tjejen biter sig fundersamt i läppen medan hon stirrar på pappers-menyn.
"Yeah, me too", svarar hon tillslut.
"Alright, coming right up", ler jag medan jag rafsar ner deras beställning i blocket jag håller i. Sedan river jag ut sidan jag har skrivit på och går iväg för att lämna den till Maja som idag har ansvaret för köket.
"Two sweet tea", säger jag samtidigt som jag sätter fast lappen på anslagstavlan.
"I got it", svarar hon och tar ner två plastmuggar från skåpet. "It's so great to have you back, Mel. I've really missed seeing your lovely smile around here every day", tillägger hon medan hon fixar med allt som ska göras.
"Yeah, I've missed you too Maja, it's great to be back!", ler jag till svar innan jag fortsätter ut på golvet igen för att ta hand om nästa beställning och så fortsätter dagen tills det vid ungefär halv åtta är dags att gå hem. Maja och jag slutar våra skift samtidigt så vi går tillsammans till personalens omklädningsrum där vi byter om till våra vanliga kläder.
"So what's happening tonight?", frågar Maja nyfiket medan hon drar på sig sina gula jeans.
"I think I'm hanging out with Louis", svarar jag med ett drömmande leende.
"You've barely said anything about Louis lately, update me girlfriend!", nästan befaller hon och ger mig en blick som matchar hennes tonfall. Jag kan inte låta bli att skratta.
"There's not much to tell really, things are definitely getting better. I'd say that we're almost back to where we were before all this", ler jag glatt, kan inte hålla mig.
"That's great!", utbrister hon glatt. "Now keep that boy where he should be, don't let him hurt you again or he'll have to answer to me", tillägger hon i en aningens mer hotfull stämma.
"I'll make sure to tell him that", flinar jag retsamt.
"No please don't! I don't want to... you know.. get on his bad side.." säger hon osammanhängande för att slingra sig ur situationen. Jag skrattar roat.
"Of course I won't, I'm just kidding", jag vet att Maja kan vara tuff när det behövs, och när hon vill vara rolig, men det finns inte en chans att hon skulle vara tuff inför någon hon inte känner om det inte behövs. Jag känner min Maja. Hon är förmodligen min bästa vän här i London.
†Louis†
Jag tänder det sista ljuset på bordet och rusar sedan över till spisen för att vända på kycklingen. De senaste tio minuterna har det varit fullständig kaos i lägenheten när jag försökt laga mat, duka bordet och städa samtidigt. Ikväll vill jag inte spara in på någonting. Jag vill visa Melanie hur seriös jag är med vårat förhållande och jag vill att hon ska veta hur mycket hon betyder för mig. Att jag var så dum att jag sabbade det en gång kommer jag aldrig förlåta mig själv för och jag tänker absolut inte göra om det. Den här kvällen ska bara handla om oss. Inga mobiler, inga datorer, ingen kontakt med omvärlden. Bara jag och Melanie.
Fyra minuter över nio öppnar Melanie dörren och kliver in i lägenheten. Jag håller precis på att lägga kycklingbitarna i salladen och hinner precis få fram allting på bordet innan hon dyker upp i dörröppningen. Hon har på sig en vit stickad tröja som hon har stoppat ner i en söt kjol och jag kan helt enkelt inte låta bli att stirra på henne.
"Wow, you look amazing", säger jag förstummat och går fram till henne för att välkomna henne med en kram.
"Have you made all this?", frågar hon minst lika förstummat och ser på det dukade bordet över min axel.
"Yeah", ler jag stolt. "It's actually quite fun to cook if you do it for someone you love".
"You really are the best", konstaterar hon innan hon lägger händerna om mina kinder för att kyssa mig. Jag placerar mina händer på nedre delen av hennes rygg och besvarar kyssen.
"I love you", andas jag mot hennes läppar.
"I love you too", ler hon.
.. och resten av den kvällen får ni fantisera ihop själva, hah :)
Funderar på att avsluta den här novellen ganska snart, vad tror ni om det? Kommentera! :)