Miranda
Jag hade sett vad han tänkte göra långt innan han gjorde det, och ända sedan dess hade jag försökt stoppa honom. Men det verkade som en omöjlig uppgift. Han var fast besluten om att träffa mig igen, och det fanns inget jag kunde göra åt det. Fan Louis!
När han sedan ropade till sig killarna stod jag och hoppade av panik - om inte någon av dem stoppade honom skulle han också dö, och det tänkte jag bara inte gå med på. Inte en chans.
- If i can't bring her here... I have to go there.. Sa han och jag skrek rakt ut, han kunde inte!!
- Step into his body!! Skrek lilla Sara, och utan att ens tänka innan gjorde jag som hon sa. Jag han precis ta plats innan kniven träffade honom i magen, och jag blev rätt förvånad när det gjorde ont på mig. Riktigt ont. Som om det var mig han hade knivhuggit.. Jag klagade lite, men passade mig boga för att inte röra mig en millimeter. Sara stod nöjt och såg på, och i ansiktet hade hon världens största léende. Vad nu? Efter bara några sekunder föll Louis till golvet, och jag kunde inte göra annat än att följa med.
- Remember me.. Sa Sara med sitt enorma léende och vinkade lite till mig - som om det här betydde hejdå. Men jag fattade inte. Louis hade just dödat sig själv, och Sara stog där och flinade som ett fån. Vad i hela friden skulle det vara bra för?
Helt plötsligt blev allting vitt, och efter en liten stund stod jag äntligen i den häftiga spökcentral jag hade längat efter sedan jag första gången såg Claes försvinna ut i ingenstans. Men den var inte lika cool som jag hade förväntat mig. Här var kallt och fuktigt, och det såg väldigt dött ut. Komiskt, med tanke på att alla här antagligen var döda, men.. Det var ingen här? Alls?
- Miranda white. You just saved the life of someone, and therefore you will get a reward. You will soon be back in the ghostzone, and you will notice when you get waht you deserv. Sa någon med mörk röst och jag rös lite. Även för ett spöke var det här en läskig plats..
Boom, sen var jag tillbaka på köksgolvet igen. Louis låg fortfarade på golvet, och de andra killarna satt runt honom. Alla grät, och det tog inte lång tid förrns de fick igång mig också. Hur kunde han?!
- No! No! No! Skrek jag, och Louis drog häftigt efter andan. De andra backade förvånat, och Louis satte sig upp igen.
- Are you out of your mind?! Utbrast Harry när han inståg att Louis var kontaktbar igen.
- Yeah. Svarade Louis tjurigt och la armarna i kors över bröstet.
- Why didn't it work?! Frågade han när ingen svarade, och killarna blev ännu mer förvånade än de tidigare varit.
- You're alive even though you took your life, and you're complaining of that it didn't work?! Frågade Liam och han nickade.
- All I wanted to do was see her, but I din't even get that.. Sa han föragrat och Niall satte sig brevid honom på golvet.
- Do you even understand what you have done? Frågade han vänligt och Louis nickade. Han måste vara dum i huvudet på något sätt, så gör man bara inte!!
- I will never forgive you... Sa jag besviket och alla blickar vändes mot mig. Vad i hela friden?

---

Sorry för kort, men jag orkar inte hålla ögonen upp längre, och jag tyckte att ni skulle få en del till idag. Så ni kan sova inatt alltså (om ni inte redan gör det) xD
Men annars är allt som vanligt, kommentera! :) <3
Och så kan ni ju läsa den här också! Ny novell! - our1dstory.bloggplatsen.se ! :)