Love, Games, Success ♥ Del 15
Tidigare..
"Well, we have to do something", klargjorde Harry.
"Yes, you need to finish todays work", sa Hannah allvarligt. "There's a lot of people in London, I'm one hundred percent sure that someone will help her if she need help"
"So you expect me to just do nothing?", frågade Harry med höjda ögonbryn.
"Exactly", sa hon. "Get to work"
Resten av arbetspasset var Harry inte alls sig själv. Han satt med oss vid bordet, men han svarade inte när vi tilltalade honom och han kollade oabvrutet ner på mobilen. Kanske var han på twitter för att se om någon hade sett något eller så betraktade han bara sin bakgrundsbild i väntan på att Jennifer skulle höra av sig. Vad det än var så kunde jag bara tolka hans oro på ett sätt. Han gillade och brydde sig om Jennifer, vilket inte var direkt vad han hade berättat för oss. I princip varje gång vi tog upp ämnen viftade han bort det eller sa att hon bara tvingade sig på honom.
"I'm so tired..", gnällde Liam med en gäsp när vi äntligen var klara med dagens arbete.
"I'm hungry..", fyllde Niall i. Jag tillät mig själv att känna efter och insåg snart att jag var både trött och hungrig. Vi hade inte brytt oss om att äta något annat än frukost och sovit hade jag bara gjort i några timmar. Perrie hade varit och hälsat på igår och därför hade det blivit extremt sent innan vi tillslut kom i säng.
"I say that we grab something to eat and spend the rest of the day doing absolutely nothing", sa jag när vi gick över parkeringen som tillhörde studion. Paul hade skjutsat tillbaka oss dit eftersom att Harry och Louis hade sina bilar där. Jag, Liam och Niall hade åkt med Louis och vi hade inte kommit på att vi missat att säga till Harry förräns vi kommit fram, därav fick han åka själv.
"That sounds excellent!", sa Niall glatt. "Harry, are you in?"
"I don't know..", svarade han tveksamt. "I feel like I have to do something"
"Weren't you trying to tell her that whatever it is between you is getting too serious?", frågade jag med syfte på konversationen vi hade på samma parkeringplats några timmar tidigare.
"Thanks Zayn, that conversation was between you and me", muttrade Harry lite halvt irriterat.
"Don't turn on us now Harry, we're only trying to help you", sköt Louis in.
"Anyways..", jag viftade bort den lilla irritationen med handen. "If you run in to rescue her when you don't know where she is or what happened you will kind of send mixed signals"
"I don't need to be her boyfriend to worry about her safety, do I?", frågade Harry överlägset. "Since you guys more or less forced us together we became quite good friends in a short amount time, of course I care about her. She's my friend and I want to make sure she's okay"
"That is the most beautiful speech I've ever heard", sa Niall förvånat. Jag vände genast en förvånad blick åt hans håll och kunde inte låta bli att flina lite när jag såg hans drömmande leende.
"Okay, you're right", erkände Louis. "But what do you think we should do then?"
"I don't know..", sa Harry återigen. "She's not answering her phone.."
"Then we wait for her to call you back and when she does we'll all go with you to wherever she is", lovade jag. "-If she wants company at all" tillade jag sedan.
"Fine", sa Harry med en axelryckning. "But in that case we're eating tacos", fortsatte han bestämt. Jag log för mig själv, han var så förutsägbar. När det var Harrys tur att välja maträtt blev det i princip alltid tacos, vilket i och försig var hans favoriträtt.
"Then tacos it is!" sa Liam innan han styrde stegen mot Louis' bil. Niall och jag var påväg mot Harrys bil för att han skulle slippa åka ensam tillbaka också, men innan vi hunnit sätta oss sa han att han föredrog att bara umgås med sig själv och sina tankar en stund. Vi respekterade hans önskan, även om vi blev lite förvånade, och gick istället till Louis' bil vi med.
"We'll stop by the tacobar and meet you at your place in about halv an hour?", föreslog jag innan jag hoppade in. Harry nickade godkännande och sedan åkte vi iväg mot tacobaren. Jag vet inte varför, men jag hade en känsla av att Harry inte alls tänkte åka direkt hem. Han hade varit alldeles för lättövertalad..
Jaa, jag vet, den blev jättekort. Men jag föredrar att skriva ett par korta delar och få en så bra uppdatering som möjligt istället för att skriva längre och låta er vänta. Jag vet inte hur ni känner, men den här gången blir det såhär ^^ Jag är -snart- ute med en kompis båt, så nu ska vi vara tacksamma över att det blir något över huvudtaget xD