Rim och Madelaine åkte hem till Sverige dagen efter Julia och Liams bröllop, och fortsatte sedan sina liv precis som de varit innan de träffade sina idoler i början av sommaren. De pratade aldrig med varandra igen, och brydde sig inte heller om att hålla kontakten med någon de andra. De visste att de skulle krävas mer att få träffa dem igen än det var värt, så det gav helt enkelt upp.. 

 Emma stannade kvar i London i ungefär en vecka efter att Julia och Liam åkt på smekmånad, men sedan var även hon tvungen att åke hem igen. Hon och Harry kom överens om att de skulle försöka hålla ett distansförhållande vid liv, och även om pressen inte gjorde det så lätt för dem så klarade dem det. Första dagen på sommarlovet året därpå packade Emma ihop sina saker och flög över till London igen. När hon kom fram visade det sig att känslorna hon och Harry delade hade bleknat under det gångna året, men de började om där de hölls, och var snart tajtare än de någonsin varit.. 

 När Liam och Julia kom hem till lägenheten i London igen gick de på en gång tillbaka till sitt vanliga liv, fast som man och hustru. Julia startade upp den gamla resturangen under killarnas lägenheter igen, och där jobbar hon nu heltid som chef och servitris. Resturangen behövde rustas upp lite, men så mycket pengar som dem drog in så var snart alla renoveringslån avbetalda. 

 My gick på en specialskola där hon snart lärde sig prata både engelska, svenska och tyska flytande, och innan hon ens hade börjat lekis kunde hon både läsa och skriva. 

 One Direction fortsatte jobba stenhårt, och släppte snart sitt andra album. Även det klättrade till toppen av listorna, och deras fans blev bara fler och fler hela tiden. Snart var det som "Beatles-hysterin" i repris, fast den här gången med One Direction i spotlight.

 I juli, ungefär ett år efter att allt började, föddes Julias och Liams son Jack. Liam spenderade mycket tid med sin son, som för att göra upp för alla år han inte fanns där för My. När Jack sedan skulle börja i skolan visade sig det att han hade fått sångrösten av sin pappa, och redan vid tidig ålder började Liam ha sånglektioner med sin son. Och det var starten för det nya stjärnskottet Jack Payne... 

---

 Det, mina damer och herrar (antagligen inga herrar, men damer och damer låter fel), var sista gången ni såg "Things Happens" som rubrik. Så länge ni inte kollar på de gamla delarna igen, men ni förstår vad jag menar... Så, nu ska jag bara sova några timmar, sen ska jag upp och skriva prologen till nästa novell :) 

 När planet hade landat i Thailand gick vi på en gång bort till bandet där våra väskor skulle komma, och sedan drog vi med oss dem ut. Eftersom att jag fortfarande hade min stora, vita klänning på mig var det rätt många som stirrade, men det var bara kul. Här stirrade inte folk på mig som "Julia, Liams flickvän", utan som någon galen brud som flyger med klänning. 

"Why are people staring?" frågade jag och spelade oförstående. Liam skrattade lite åt mig, och flyttade lite hår som hängde för mitt ansikte. 
"I don't know.. Isn't it normal to walk around in weddingclothes here?" frågade han, och spelade med mig. 
"Strange..!" 
"You're crazy!" sa han och skrattade lite åt mig igen. 
"..And you love me for it!" la jag till, och han fortsatte skratta samtidigt som han log. 

"I do." 

 När vi äntligen kom fram till hotellet vi skulle bo på var det nästan mitt i natten, och trötta som vi var så bytte vi snabbt om till sovkläder och kröp ihop i den enorma sängen som stod mot en av väggarna i rummet. Jag kröp så nära Liam jag kunde, och han la gladerligen sin arm under min nacke. Eftersom att det inte var någon skön ställning flyttade jag huvudet så att jag istället lutade det mot hans bröst. 
"Goodnight my wife..." viskade han tyst mot mitt hår. Jag vände på mig så att jag låg på mage i den sköna sängen och såg honom i ögonen. 
"Are we sleeping already?" frågade jag och spelade ledsen. Han bara skrattade åt mig. 
"I don't know.. What did you have in mind?" frågade han då, och ett busigt leende prydde mina läppar. Sedan flyttade jag mig så att jag satt över honom, och drog långsamt mina händer upp och ner över hans bröst. Han gav mig en nöjd blick, så jag fortsatte. Långsammare och långsammare, längre och längre ner. När jag tillslut nuddade kanten på hans pyjamasbyxor klättrade jag av honom så att jag kunde ta av dem, och när han bara hade kalsonger på sig vände han snabbt om så att han låg över mig, men utan att lägga någon vikt på mig. Han böjde sig ner för att kyssa mina läppar, men jag stoppade honom innan de möttes. Sedan satte jag mig tvärt upp och ryckte åt mig mobilen jag hade lagt på sängbordet bredvid sängen. Liam såg riktigt förvånad ut. 
"I have too tweet!" sa jag busigt, och han suckade lite och sjönk ihop i sängen igen. "Here, give me your hand!" sa jag och sträckte ut min hand efter hans. Han gav mig den, och satte sig upp för att se vad jag gjorde. Jag tog en bild av våra händer med ringarna på, och skrev någon rad innan jag tryckte på "tweet". Sedan harklade jag mig en gång innan jag började läsa vad jag skrivit. "He stole my heart.. And I stole his lastname.. /Julia Payne."

"That sounds really good! Why aren't we married already?" frågade han oförstående. 

"Honey, we are...!" sa jag och slängde ner telefonen på golvet innan jag fortsatte där jag hade avbrutit oss.. 

 Ett tag senare låg vi där bredvid varandra i sängen, nakna och svettiga.. Liam släppte taget om mig en liten stund för att andas, och då passade jag på att ta upp täcket som hade åkt ner på golvet. Så fort jag hade lagt det över oss drog han in mig i sin famn igen och andades mot min nacke. 

"Do you want to sleep now mrs.Payne?" frågade han, och jag skrattade lite innan jag nickade. 
"Yeah, now I'm satisfied.." sa jag mitt i en gäsp. 

"Okay, goodnight then wife." sa han och kysste mig i nacken. 

"Goodnight husband." svarade jag och vände mig om för att kyssa hans läppar igen. Sedan vände jag tillbaka, och lät Liam ha sin arm om mig medan jag långsamt försvann bort i drömmarnas värld.. 

 

 Första natten med Julia hade verkligen varit som en dröm.. Nej, det har varit mycket bättre än en dröm! Jag hade aldrigt tänkt mig att jag skulle hitta en tjej som var perfekt för mig, men det visade sig att hon hade varit framför näsan på mig hela tiden. Jag hade bara varit för dum för att se henne.. 
"Are you awake?" viskade Julia bredvid mig, och jag slog snabbt upp ögonen för att se på henne. 
"I'm not sure, it feels like I'm dreaming.." sa jag, och hon skrattade lite åt mig. 
"Welcome to your new life.. In heaven!" nästan skrek hon och studsade ur sängen.. 

 

 Den dagen gjorde vi ingenting annat än att bara mysa och vara nära varandra. Vi kollade på ett par filmer, låg och solade på balkongen ett tag och lagade mat lite senare på kvällen. Trots att vi inte gjorde någonting blev det aldrig tråkigt, nejdå, tvärt om, jag njöt av varenda sekund jag fick spendera ensam med Julia.. 

 De följande dagarna såg i stort sett likadana ut, och snart var de två veckorna av smekmånad slut. Jag hade gärna stannat ett tag till, men verkligheten behövde mig, och vi var tvugna att åka tillbaka. Imorgon. En kväll och en natt kvar, sedan går planet hem.. 

"I'll really miss this place.." sa jag drömmande och drog fingret över balkongräcket. 
"Yeah.. Maybe we should stay for a while.." föreslog Julia, men både hon och jag visste att det inte var möjligt. 

"I wish." svarade jag, och såklart började hon sjunga den låten. Jag kan inte säga att hon sjöng så vidare bra, men det var supergulligt ändå. Hon sjöng hela refrängen, och en liten bit på en av versen efter, men sedan avbröt hon sig själv för att gäspa. 
"The sun want me to sleep now.." sa hon och gav mig en trött blick. Jag skrattade lite åt hennes ordval, och ledde sedan in henne till rummet och sängen. Hon kröp snabbt upp på den och la sig på den sida hon brukade sova på. Jag drog av mig t-shirten och la mig bredvid henne. 
"Goodnight husband." sa hon och gäspade igen. 
"Are we sleeping already?" jag snodde repliken hon gav mig första natten, och hon skrattade lite åt mig innan hon nickade. 

"I'm tired." sa hon och kröp ihop vid min sida. Jag la som vanligt armen om henne, och stängde ögonen för att försöka sova.

"Hey you!" sa hon och satte sig tvärt upp. Jag ryckte till lite av överraskningen och gav henne sedan en förvånad blick. 
"Yes...?" frågade jag nyfiket. 
"I kind of.. No, now I'm nervous..!" sa hon, och gjorde mig därmed ännu mer nyfiken. Jag satte mig upp brevid henne, och såg henne allvarligt i ögonen. 

"Say it..!" nästan beföll jag. 

"How much do you love me?" frågade hon helt seriöst, och jag gav henne min förvånade blick igen. 

"What kind of question is that?" frågade jag förvirrat. Det borde hon nästan veta med tanke på att vi just har gift oss. 
"Answer."

"I love you more than anyone...!" lovade jag, och fick ett leende som svar. 

"And you will always love me, whatever happens in the future?"

"Of course!" 

"Even if I... Got pregnant again or something?"

"Of course! I will never leave you again, never!" 

"Good, 'cause I kind of am..." sa hon tyst. 
"You're kind of what?" frågade jag, ärligt oförstående. 
"Pregnant. Liam, I'm pregnant!"....

---

SLUUUUUT!! :) Vad tycker ni? Och nu tycker jag faktiskt att ni får ta och kommentera lite här! Var anonyma och ni så vill det, bara ni säger nånting. Vad tyckte du om novellen? Bra/dålig/tråkig/rörig/seeeg? Vad som helst! Och framför allt, vad tyckte du om slutet? Säg inte att ni ska hata mig igen...? Haha x) 

Så, nu kommer jag skriva en epilog som kommer upp senare ikväll/tidigt imorgon bitti. Efter det ska jag se om det är någon som vill göra länkbyte med mig, och sen kommer prologen till nästa upp imorgon kväll eller på onsdag (beroende på när epilogen blir klar) :) 

 

 

(har tagit bort omröstningen)

När jag hörde vad det var han ville säga mig slog mitt hjärta ungefär sju slag för mycket, och jag vände förvånat upp blicken för att se på honom. Han log med hela ansiktet, men någonting i hans ögon avslöjade att han egentligen var nervös. Så jag såg ingen anledning att vänta, och tänkte snabbt igenom följderna innan jag öppnade munnen för att svara.
"Hm... Of course I want to!" sa jag glatt, och hans leende blev om möjligt ännu större när han lyfte upp mig från golvet för att krama mig. Sedan tryckte han sina läppar mot mina, och de andra som satt helt chockade i soffan aww:ade.
"I love you!" sa han och kysste mig igen innan han släppte ner mig på golvet.. Var det ens lagligt att vara såhär glad...? 

Tre månader senare... Emma
 Eftersom att Julia och My redan hade flyttat in till Liam fick jag, Madelaine och Rim åka hem själva vid slutet av sommaren. Det var riktigt hårt att säga hejdå till alla på flygplatsen i London, men med tanken på att vi snart skulle få ses igen i huvudet gick det att sätta sig på planet. Avskedet på Arlana var däremot mycket lättare, eftersom att Rim och Madelaine inte pratade med varandra sedan Niall hade varit otrogen med dem, så snart var vi påväg hem för att fortsätta våra vanliga liv i olika delar av Sverige. Jag insåg inte hur mycket jag hade saknat det förrens jag satt där vid skolbänken igen bredvid min bästa vän som även hon hette Emma, men ändå kunde jag inte låta bli att längta tillbaka. Längta tillbaka till alla roliga, helt meningslösa konversationer och längta tillbaka till Harry... Emma hade inte riktigt trott på mig när jag berättade att jag var tillsammans med Harry, och att min kompis Julia faktiskt var Julia Nordgren som vi hade avgudat sedan vi fick reda på att hon var tillsammans med Liam.. 

 

 Igår kom äntligen det sms jag hade väntat på i stort sett sedan jag satte mig på planet i London, och mitt leende blev bara större och större ju längre ner jag läste. Där stod det tid, datum och plats för Liam och Julias bröllop... 

 

 Vi hade bara bjudit in de personer som betydde allra mest för oss, eftersom att ingen av oss ville ha något gigantiskt, prinsessliknande bröllop. När vi räknade ihop alla kom vi nästan upp till femtio, och det var ungefär så många som fick plats i gläntan där vi hade campat i sommras. Femtiotvå stolar stod sppställda i två breda rader, och folket som satt på dem skulle se ut över sjön. Längst bak mot skogen stod två husvagnar uppställda, en där Julia och tjejerna skulle göra sig iordning, och en där jag och resten av killarna skulle göra oss iordning. Själva "altaret" var precis innan sandstranden började, och en lång gång täckt med vita rosenblad gick mellan husvagnarna och altaret. Det var egentligen inget altare, utan bara en liten upphöjd platå som vi skulle stå på. 

 Nu var det exakt fyra timmar kvar tills ceremonin skulle börja, och jag hade just anlänt till gläntan med killarna och mina föräldrar som sällskap. De skulle hjälpa mig att fixa iordning det vi inte hade hunnit göra i förrgår, vilket var att sätta upp lite blommor och sådant som inte klarar av att stå ute för länge. Julia de andra tjejerna hade kommit bara en liten stund innan oss, och sedan hade de gått in i en av husvagnarna för att göra sig iordning. Det fanns tydligen någon tradition som sa att jag inte fick träffa min brud innan ceremonin började, och om jag ska vara ärlig så gillade jag inte den traditionen. Jag hade ju inte fått träffa henne igår heller, då killarna hade dragit iväg mig på en svensexa som sedan varade nästan hela natten. Men, men, snart får jag ju träffa henne i stort sett varje dag i hela mitt liv, så det kanske inte gör så mycket. 

 När allting var så bra som det kunde bli var det fortfarande två timmar kvar tills det började, så jag tog med mig killarna in i vår husvagn så att vi kunde göra oss iordning. Mina föräldrar skulle ta hand om alla gäster som eventuellt kom när vi var inne och gjorde oss iordning, så vi behövde inte stressa. 
"Put this on now Liam, and try stop thinking of everything. Time will pass by much faster if you doesn't think about it." sa Zayn allvarligt och räckte mig kläderna jag skulle ha på mig. Det var en vit skjorta med en enkel kostym över som jag skulle ha uppknäppt, och ett par svarta byxor. Killarna hade med glädje hjälpt mig välja ut den perfekta utstyrseln, och enligt dem kunde det inte bli bättre. Hoppas bara att Julia tycker det samma... Nej, sluta tänk nu!

"Hurry up, we need to do something about that hair too!" sa Louis och viftade in mig i andra delen av husvagnen, där man kunde stänga in sig, så att jag kunde byta om ifred. När jag var klar gick jag tillbaka ut igen, och killarna började genast fixa till små osynliga "fel". 
"Looking good!" sa Niall och höll upp sina två tummar. Jag log lite, och sedan gav sig Harry och Louis på mitt hår. När de efter ungefär en kvart var klara stod det åt alla möjliga håll, och det såg knappast ut som att de hade gjort något speciellt med det. Jag kunde inte förstå vad det var som tog sådan tid. Men, men. Det var väl bra att de höll mig sysselsatt. 

"Ladies and gentlemen, mr.Payne is ready..!" sa Louis högtidligt och presenterade mig för en publik som inte existerade. Jag skrattade lite, och sedan satte de snabbt på sig de kläder de skulle ha innan vi gick tillbaka ut igen. Även om det var höst nu så var det riktigt varmt, och solen som var påväg ner borta vid horisonten speglade sig i vattnet. Gläntan hade börjat fyllas med folk, och även om det inte var många minuter kvar fanns det stolar som var tomma. Jag antar att det var folk som i sista minuten hade bestämt sig för att inte komma.. 

 

 Jag gick långsamt över gången med utlagda blommor. När Liam fick syn på mig sprack hans ansikte upp i ett stort leende, och när gästerna såg hans reaktion vände de sig om, en efter en, för att se på mig. Jag log så stort att jag visade tänderna, även om jag visste att jag såg bättre ut när inte gjorde det. Men det gick inte att göra något åt det, jag var alldeles för glad. Med blicken hela tiden fäst vid Liams ögon gick jag med små steg hela vägen bort till den lilla upphöjning vi skulle stå på. När jag kom fram gav jag min brudbukett till Emma, så att jag skulle kunna ta Liams händer. Han såg djupt in i mina ögon, och jag såg djupt in i hans. Det här var killen jag älskade.. 
 Snubben som skulle viga oss började hälsa alla välkomna, och han var hela tiden noga med att tala om varför vi var här, som om någon hade missat det. Då blev jag tvungen att släppa Liam med blicken för att se ut över folket som tagit sig hela vägen hit för att titta på oss. Mamma och pappa satt på första raden på höger sida, och bredvid dem satt mormor och morfar. På raden bakom satt några av mina bästa vänner från Sverige, och bakom dem några jag hade träffat här i London. På vänster sida satt Liams föräldrar på första raden, tillsammans med lite annat folk han antagligen kände. Bakom dem satt de andra killarnas föräldrar, och sedan var det en massa annat folk jag inte kände igen.. Och alla verkade ha tårar i ögonen, jag fattar inte grejen med det.. 
"Do you, Julia Nordgren, take this man, Liam James Payne, to be your husband and love him through sickness and health, until death tear you apart?" tillslut kom vi i alla fall till den delen vi alla väntade på, och nu fick jag äntligen stå och stirra in i Liams ögon igen.. 
"I do." svarade jag snabbt, och sedan upprepade prästen samma meningen igen, fast han bytte plats på namnen och sa "fru" istället för "man". 

"I do." svarade Liam också, och så bytte vi lite ringar. 

"And now you may kiss your bride." sa prästen slutligen. 

"Finnaly!" sa Liam lättat, och böjde sig snabbt fram för att kyssa mina läppar. Nu stod alla upp och klappade händerna, och när Liam kade kysst mig vände vi oss mot dem för att låta dem se på oss för första gången som man och hustru.. 

 

 Efter själva ceremonin väntade festen, och den höll till i en byggnad ute på landet. Den var nyrenoverad, och verkligen superfin. Där serverades först middag, sedan fanns det tid att umgås med folk medan kockarna fixade iordning efterrätten, och så satte sig alla vid bordet igen. Efter det underhöll ett band med musik, och sent på kvällen när minst hälften av alla gäster hade gått hem intog One Direction scenen. Det var en kväll jag sent lär glömma.. 
 När det bara var våra föräldrar och närmaste vänner - Niall, Louis, Harry, Zayn, Emma, Madelaine och Rim - kvar kände vi att det var dags att åka, så vi satte oss i den svarta bilen igen, och lät chauffören skjutsa oss till närmaste flygplats. Vi hade köpt biljetter och packat väskorna för flera dagar sedan, så det var bara att åka dit och vänta. Nu var det dags för den omtalade smekmånaden..

---

Sådärja! Haha, kommentera? :) xx