Love, Games, Success ♥ Del 3
Tidigare..
"Look, what we're saying is that maybe you could take it easy for a while, or find a girl that you really like, for all of our sakes" sköt Niall in. Jag lät blicken vandra mellan deras ansikten. Menade de allvar? Satt de och talade om för mig hur många tjejer jag fick och inte fick träffa?
♥Jennifer♥
En djup suck trycktes ur mina lungor när jag lutade mig tillbaka i den bekväma soffan. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte om att vara för mig själv eller om tomheten efter Agnes klingande skratt bara tyngde ner mig. Radion spelade en uttjatad melodi ute i köket och fåglarna som satt på balkongräcket sjöng för allt vad de orkade. Jag vände huvudet mot fönstret och såg ut över hustaken nedanför. Agnes plan skulle gå om bara någon halvtimma, sedan skulle det dröja innan vi fick träffas igen.
Den första veckan hade verkligen susat förbi och nu när Agnes var påväg hem igen skulle jag bli tvungen att börja jobba, vilket jag hade blandade känslor om. Jag var jättetaggad till att börja med den nya singeln så fort Cristopher kom till London vid veckans slut och jag hoppades verkligen att fler killar och tjejer skulle upptäcka min musik. Men så var det ju det här med Harry också. Agnes och jag hade forskat lite om killen som alla pratade om och vi hade ganska snart kommit fram till att han inte skulle bli lätt att hålla kvar vid. Att fånga hans uppmärksamhet verkade inte vara allt för svårt om man visste vad man höll på med, men det fanns smygfoton på honom och säkert trettio tjejer som alla var tagna vid olika tillfällen, vilket troligtvis tydde på att han gick runt ganska mycket. Nu visste jag bättre än att döma någon från bilder som lika väl kunde vara photoshoppade men jag ville i alla fall förbereda mig för vad som skulle komma.
Jag drogs hastigt ur mina tankar när mobilen på soffbordet bredvid mig började vibrera. Jag funderade snabbt på om jag skulle låta samtalet gå till röstbrevlådan men tyckte inte att det var någon mening med det så jag sträckte mig efter telefonen och hann läsa Cristopher privat på skärmen innan jag la den mot örat.
"Hallå?" svarade jag ointresserat. Cristopher suckade åt mig.
"På samma goda humör som vanligt hör jag" skrattade han sedan.
"Jag är helt ensam i London och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra, är det så konstigt att jag inte är på strålande humör?" frågade jag trött. Veckan med Agnes hade inte innefattat mycket sömn, därför var ögonlocken väldigt tunga även om klockan bara var tio på morgonen.
"Inkorrekt. I London bor det cirka tretton miljoner människor och du är bara en av dem. Harry är en annan. Du sa att du inte hade något att göra va?" Cristopher bytte samtalsämne från ett till ett annat innan jag ens hunnit reagera på det första. Han gjorde mig förvirrad.
"Uhm, inte för tillfället, nej" bekräftade jag tillslut i alla fall.
"Bra, då har jag kvällen planerad för dig" började han metodiskt. Jag väntade på en fortsättning medan jag betraktade insidan av mina ögonlock. "Ikväll kommer Harry befinna sig på en klubb som ligger inom gångavstånd till lägenheten. Jag vill att du går dit och försöker fånga hans intresse. Ge honom ditt nummer om det är möjligt" jag vaknade upp från min nästan-sömn och spärrade upp ögonen.
"Idag?!" frågade jag hetsigt.
"Ikväll" rättade Cristopher. Jag suckade uppgivet och rusade ur vardagsrummet för att uppsöka en spegel. Jag hade haft mitt hår uppsatt i en slarvig knut i nästan två dagar, det skulle ta mer än en eftermiddag att få reda på det.
"Det kommer ta mer än ett par timmar att få ordning på mitt fågelbo till hår!" utbrast jag efter att ha kollat läget inne i badrummet. Jag var chanslös.
"Hitta på något bara, jag litar på dig nu" sa han hyfsat ointresserat.
"Men.. Åååh..." suckade jag besvärat.
"Jag ska inte störa dig längre, ha en bra kväll" jag kunde riktigt höra flinet på hans läppar och innan jag hann säga något slugt tillbaka la han på luren. Jag la ner mobilen på handfatet och granskade röran på mitt huvud. Att ens få ut tofsen verkade som en omöjlig uppgift, men det var väl bara att sätta igång om något skulle bli gjort.
*
Klockan var nästan fem i åtta när jag äntligen hade fått ordning på allt. Håret -som jag efter en dusch med massa balsam lyckats kamma ut- hängde i stora lockar över min rygg, på kroppen bar jag en vit blus som jag hade stoppat ner i en guld-grittrig kjol och fötterna pryddes av ett par vita Jeffery Campbells. Lite smink hade jag på mig, men jag var noga med att det inte blev för mycket.
"Det här kommer gå bra" sa jag till min egen spegelbild samtidigt som jag drog händerna över blusen och kjolen för att släta ut vecken. "Det här kommer gå hur bra som helst.." det lät inte övertygande någon stans. Nu när allt var så nära kändes det bara fel. Jag skulle tvinga fram fejkade känslor för en person jag kanske skulle träffa om någon timme eller så och allt detta för att sälja min musik. Det här var inte klokt, vad hade jag gett mig in på..?!
"Excuse me, can I sit here?" frågade jag en ung kvinna som hade lagt sin handväska på en av barstolarna. Det verkade vara den enda som ingen satt på.
"Sure thing babe" svarade hon förföriskt. Jag tackade henne, rynkade ögonbrynen i smyg och vände sedan ryggen mot henne.
"Can I have a.. Uhm.. Something strong please" sa jag till bartendern. Han hällde genast upp någonting i ett glas, placerade glaset på en servett och sköt den åt mitt håll.
"May I see your ID please" sa han på väldigt dålig engelska. Min första gissning var att han hade flyttat till London för att försörja sig som bartender på nätterna och leva livet på dagarna. Den andra var att han kommit från något nordiskt land. Jag log mot honom och drog upp körkortet ur väskan.
"Så du är också från Sverige?" frågade han efter att ha granskat det ett tag.
"Jojomensan" svarade jag glatt. Han avfyrade ett bländande léende mot mig.
"Trevligt! Är du här för att göra något speciellt?" frågade han nyfiket. Jag såg mig omkring i baren för att se om han inte hade någon annan att hjälpa men kunde inte se någon. En annan bartenderkille stod en bit bort och flirtade med en latinsk tjej, förövrigt var det faktiskt ganska lugnt.
"Jag ska spela in en skiva. Det gick inte så bra för mig i Sverige så jag tänkte att jag skulle prova här istället" berättade jag efter alldeles för lång tid.
"Jag tyckte väl att jag kände igen dig!" utbrast han och slog ut med armarna åt sidan. Folk såg underligt på honom. "Jennifer någonting, ellerhur? Du vann nästan den där tävlingen i höstas va?"
"Det stämmer" sa jag tyst, ville inte dra åt mig för mycket uppmärksamhet.
"Jag tyckte du skulle vinna, du var mycket bättre än den där tanten" sa han med ett flin jag inte kunde tolka. "Min syster är ett fan av dig, skulle du kunna vänta här så kan jag hämta henne? Hon är bara bakom väggen här"
"Absolut" sa jag falskt. Han log mot mig igen och sprang sedan iväg mot dörren som jag antog ledde till något rum bakom den gigantiska väggen fylld med olika spritflaskor. Så fort han var utom synhåll tog jag min drink från bardisken och gick iväg ut bland alla dansande människor. Jag skulle enkelt försvinna i mängden och om han såg mig igen skulle jag kunna skylla på att någon tog min plats. Svårare än så var det inte.
♥Harry♥
Hon var bokstavligt talat överallt. Gick jag till baren och beställde något satt hon där, gick jag ut på dansgolvet stod hon där och släppte loss och gick jag bort till toaletterna stod hon i den långa kön som långsamt ringlade sig fram till dörren. Jag var inte säker på om hon gjorde det med flit eller om det bara var jag som kollade efter henne för mycket, men jag hade verkligen inget emot det. Hennes långa blonda lockar och den tajta, riktigt korta kjolen drev mig till vansinne. Jag ville bara dra med henne ut, stoppa in henne i en taxi och ta med henne hem där vi skulle roa oss hela natten lång. Jag blev upphätsad av bara tanken på att rycka upp knapparna på den vita blusen.
"Earth to Harry, earth to Harry" ropade Niall plötsligt. Jag vaknade upp ur min tanke-koma och såg tröttsamt på dem. "We're not here for girls, remember?"
"I haven't sa-" försökte jag, men blev snart stoppad av Louis.
"Oh stop it, don't you think we see how you're checking her out?" frågade han.
"Erm, no?" chansade jag.
"You're even dummer than I though" kommenterade Zayn lustigt.
"And she's talking to the bartender in some weird language, they're probably dating already" sköt Liam in. Jag kastade en blick mot den blonda killen bakom bardisken. Det Liam sa stämde; han och den blonda tjejen hade pratat en hel de under kvällen och varje gång jag kommit nära har jag blivit förvånad över hur knasigt språket lät. De var antingen tillsammans eller 'på gång'.. Det fick helt enkelt bli en liten tävling - vem får den blonda tjejen i sin säng inatt...?
Sådärja, nu siktar dem på varandra, fast med helt olika mål. Haha, jag gillar att krångla till det för mig själv xD
Såå.. Har ni en bra sommar än så länge? Njuter ni av friheten eller sommarjobbar ni? :)
Love, Games, Success ♥ Del 2
Tidigare..
"Men varför just London? Kan ni inte göra vad det nu är ni ska göra här i Stockholm?" frågade Oscar oförstående.
"London är större, det är lättare att lyckas där" ljög jag, tyckte det var bäst om så få som möjligt visste om vad som skulle ske. Agnes kunde jag lita på, hon skulle aldrig säga något. Mamma och Oscar kunde lätt försäga sig och det hade inte varit helt bra.
De fem dagarna passerade mycket snabbare än jag önskat och alldeles för snart var det dags att ge sig iväg till flygplatsen för att sedan fortsätta till London. Med mig hade jag en stor resväska fullpackad med mina personliga tillbehör, en lite mindre väska där jag hade proppat ner alla kläder jag kunde tänkas ha användning för och en handväska där jag lagt i det som inte fck plats i de andra väskorna. Det var med ett gigantiskt leende på läpparna, en euforisk känsla i magen och en mer eller mindre hyperaktiv Agnes vid min sida som jag klev in genom flygplatsens dörrar. Resväskorna rullade på lätta hjul bakom mig och handväskan hängde tryggt över min ena axel. En sista gång vände jag mig mot mamma och Oscar som stod kvar på parkerinen och tröstade varandra medan tårarna rann över deras kinder. Både två vinkade åt mig och efter att ha svarat med en snabb slängkyss kände jag att jag kunde fortsätta bort mot vår gate utan dåligt samvete. Vi var aningens sena så när vi väl kom dit var det bara att lämna fram biljetterna som skivbolaget betalat åt oss, gå iväg till flygplanet och sedan leta på våra platser i förstaklass-sektionen. Jag kände på mig att vi hade en underbar första vecka i London att se fram emot.
När planet tillslut landade i London var klockan fem i halv elva på kvällen, med andra ord hade det gått ganska precis två timmar sen vi stigit på i Stockholm. Både Agnes och jag var dödströtta efter nästan två sömnlösa dygn, men bara tanken på att vi äntligen var i London tillsammans fick oss att dansa av planet på ett sätt som verkade störa de flesta. En man på kanske trettio år sa till oss att ta det lite lugnt men vi bara såg på varandra, flinade och fortsatte med vår löjlga dans ända tills vi kom fram till det ändlösa bandet där våra väskor skulle komma ut. Handväskan hade jag redan över axeln så det var bara den stora svarta och den lite mindre rosa jag väntade på.
"Åh Jennifer, jag kan inte fatta att vi äntligen är här!" utbrast Agnes överlyckligt. Sedan hoppade hon lite på stället vilket gjorde att en turistgrupp från något asiatiskt land riktade sin uppmärksamhet mot henne. Några av dem höjde till och med sina kameror. "Jag är i London!" fortsatte Agnes. Jag ryckte tag i hennes vänstra arm och placerade henne framför bandet.
"Ta din väska innan någon annan gör det, dumbom" skrattade jag och pekade på hennes ljusblåa väska som var påväg mot oss. Jag hade precis lyft av mina båda väskor så dem stod i säkerhet vid mina fötter.
"Kan vi inte stanna kvar här en stund? Vi kan utforska lite och kanske träffa några nya människor" föreslog Agnes glatt. Jag såg mig omkring på flygplatsen som förutom den asiatiska turistgruppen och lasset med folk från Stockholm verkade ganska folktom. Kanske var dem på någon annan del av flygplatsen men jag kände i alla fall för att komma ut och se London på riktigt.
"Och du tror inte det finns något annat än flygplatsen att utforska?" frågade jag roat. Hon ryckte likgiltigt på axlarna.
"Kanske det, men om vi lämnar flygplatsen måste vi åka till din lägenhet" svarade hon medan hon flätade ihop sitt långa, blonda hår i en slarvig fläta som hon hängde över högra axeln. Jag kände lite på nyckeln som låg i bakfickan på mina ljusa jeans-shorts. Min lägenhet, det lät fantastiskt bra.
"Sant" medgav jag. "Men om vi kommer i säng någon gång kanske vi orkar upp imorgon och jag lovar dig att man får mer ut av London under dygnets ljusa timmar" lovade jag utan att ens ha varit i London innan.
"Sant" ekade Agnes.
"Åh, det här kommer bli så sjukt kul!" småskrek jag och såg mig omkring på flygplatsen som riktigt ropade London.
"Jag vet!" ylade Agnes efter bara några sekunder.
"Okej, nu kör vi. Mot utgången!" sa jag med dramatisk röst innan jag med tunga fötter gick iväg mot utgången. Agnes fnissade lite bakom mig och sprang snart om mig med sin lätta resväska bakom sig. Jag började springa efter henne, även om mina ben var så trötta att jag bara ville lägga mig direkt på golvet.
"Se upp London, vi är här för att göra gatorna farliga!"
♥Harry♥
"See, that's the thing Harry, you don understand love!" sa Louis hårt och slog näven i bordet.
"You don't fall in love with a girl based on how she looks, it's the inside that matters" fyllde Liam i. Niall och Zayn bara såg på varandra utan att säga ett ljud. Det var jag tacksam över. Jag behövde ingen uppläxning om 'kärlek'..
"And who are you to judge whether I go on their looks or not?" frågade jag irriterat.
"Harry, for gods sake, this week you have brough home three girls that all looked very nice but at the end of the day turned out to be assholes. And did you give them your number? Did you take theirs? No! You had sex with them and let them go, hoping that you wouldn't see them again" fräste Louis. Jag rynkade ögonbrynen och gav honom en missnöjd blick.
"How do you even know that? And who's counting?"
"That doesn't matter Harry. What matters is that you're making us all look bad! While you're out chasing woman all days we hang out with each other. Now that wouldn't have been a problem if media wouldn't get a picture of you and some new girl basically every night! They assume that we all are just abusing our fame" förklarade Liam allvarligt.
"Which means..?" frågade jag dumt.
"Well, for example: we're all doing drugs because someone took a picture of a torn napkin on our table, someone also photoshopped a disturbig tattoo on Nialls back so he's a bad person and I stood beside you in a photo so now we're gay, I'm cheating on Eleanor and your meeting all those girls to cover it up" hävde Louis ur sig medan irritationen och ironin glödde i hans ögon.
"Look, what we're saying is that maybe you could take it easy for a while, or find a girl that you really like, for all of our sakes" sköt Niall in. Jag lät blicken vandra mellan deras ansikten. Menade de allvar? Satt de och talade om för mig hur många tjejer jag fick och inte fick träffa?
Delarna kommer bli längre när jag kommer in en bit i novellen, nu blir det mest hackigt och konstigt om jag ska trycka ihop allt till en enda lång del :) Och förresten: vill ni läsa en bit om Agnes och Jennifer eller ska jag hoppa direkt tills Jennifer och Harry träffas? ^^
Länkbyte! :)
Carolyn, 19 år gammal lever ett liv i lögner. Det där med att hennes pappa är död är ju inte direkt sant, och att hon skulle vara supermodell stämmer inte direkt heller... Enda sedan Carolyn var liten har hon blivit matad med lögner, och vant sig vid att leva så. Eftersom hon själv alltid har varit ganska utanför, så kom hon en dag på att hon skulle bli "supermodell", varför inte liksom? Carolyn lyckas väl hyfsat bra, och blir aldrig genomskådad, men att inte blanda ihop lögnerna med varandra är en annan sak, och vad var det egentligen hon sa till sina klasskamrater?
↑Detta var bara en del av prologen, klicka på bilden eller länken för att komma till resten↑
En superbra novell som jag verkligen kan rekommendera!
In och läs! :)
Nästa del av Love, Games, Success kommer upp tidigt imorgon! :)