More than you see ♥ Epilog
Epilogen kommer skrivas från Ellies perspektiv..
Kort efter att vi hade flyttat tillbaka till London åkte Zayn iväg för att träffa sina vänner. De hade flera gånger bett om ursäkt och Zayn hade tillslut förlåtit dem, han ville lika mycket som jag och de andra killarna att de skulle bli vänner igen. Han tänkte däremot inte gå tillbaka till bandet bara för att de var sams igen, och det tror jag alla kunde förstå varför. Han ville inte väcka så stor uppståndelse igen så han tyckte det var lika bra att hålla sig undan. Istället valde han att öppna en egen tatuerarstudio inte alls lång ifrån vårt hem, både för att han ville komma tillbaka till rutinerna och klara av att försörja sin familj.
Jag gick klart sista året av gymnasiet på den skola jag tidigare gått på och lagom till sommaren föddes vår dotter Angela. Mamma och pappa ändrade sig när de insåg att jag verkligen menade allvar och de båda tog del av hennes liv.
Vi märkte snabbt att Angela inte var som alla andra då hon redan vid två års ålder började prata med folk vi inte kunde se. Först förstod vi inte alls vad det var hon höll på med, men det tog oss inte lång tid att lista ut. Vi tänkte att det hade någonting med att göra att både Zayn och jag kunde se spöken, kanske hade hon ärft förmågan rakt av bara för att hon fick den från båda sina föräldrar. För varken Zayn eller jag hade haft den sedan födseln, den kom senare i livet.
Det var heller inte allt som var annorlunda med Angelas förmåga. Hon kunde prata med mer än ett spöke i taget och hon kunde själv bestämma när hon ville se dem. Detta tog Craig som ett hot och enlig Zayn gjorde han allt han kunde för att ta livet av vår lilla dotter. Så ända tills Rebecca tillsammans med några andra klarade av att stoppa honom blev det ett heltidsjobb att försöka hålla henne vid liv. Men vi klarade det och Angela verkade inte bry sig så mycket om Craigs fasoner.
Killarna fortsatte jobba så hårt de kunde för att komma tillbaka till vad de en gång hade och efter bara något år förknippades One Direction med endast fyra medlemmar. Folk tyckte inte det spelade så stor roll att Zayn inte var med och däför lämnade de oss ifred.
Efter en lång rad utredningar kom de också fram till att det var Sandra som hade lejt någon som skulle spränga arenan där killarna skulle spela i augusti. Hon försvarade sig med att om hon inte kunde få Liam borde ingen annan få honom heller, vilket inte räddade henne från ett mycket långt fängelsestraff.
Sådärja, resten får ni helt enkelt fantisera ihop alldeles själva ^^ Om det är något ni inte vill komma på själva får ni väl lämna en liten kommentar så hittar jag väl på något, hahah xD
Och en sak till nästa novell.. Jag har förlorat ungefär hundra läsare sedan slutet av förra sommarlovet och det skulle vara underbart om ni kunde hjälpa mig att höja statistiken en aning igen. Om fler hittar hit kommer jag förmodligen se större anledning att sätta mig vid datan och skriva bort flera timmar om dagen också, haha ^^ Prologen till nästa novell kommer publiceras tidigt imorgonbitti, det skulle betyda massor om ni kunde dela den till era vänner, facebook kontakter, twitterföljare, instagramförljare osv osv, och om vi klarar att få upp statistiken igen kommer jag ge random länkningar till de med blogg som kommenterar, låter det bra? :) ♥♥
Om statistiken däremot sänks mer än vad den redan han gjort kommer jag förmodligen inte bry mig om att fortsätta med någon ny novell, jag vet inte, det känns bara inte värt det. Jag har faktiskt funderat på att sluta förut, men bestämde mig för att göra i alla fall en till novell :)♥
Vi kör epilogen idag istället så får ni prologen till den nya redan 06:00 imorgon!
More than you see ♥ Del 56
Tidigare..
"I didn't say that she personally put the bomb in the buildigt, she could have hired someone to do it for her" sa Harry övertygat.
"You're actually right, that could have happend" sa jag instämmande.
"Maybe, I guess" sa Liam motvilligt.
"So you should talk to her, offer her anything in exchange for the truth. And if she says she did it, the police will have to lock her up. You won't need to see her again"
♥~~ Ellie ~~♥
Att Zayn tog det hela så bra gjorde mig otroligt lättad, även om jag aldrig riktigt tvivlat på det. Han var en bra människa från grunden och därför hade han inga problem att göra uppoffringar för andra, så länge han inte mådde dåligt av det. Det var kanske lite mycket att be honom flytta tillbaka till London med mig, men jag var ganska säker på att det skulle bli lättare för oss båda om vi hade min mamma till hjälp. På tal om henne hade vi ännu inte berättat någonting för varken henne eller pappa, men det planerade vi att göra så fort vi kom tillbaka till London.
***
Den femte januari 2014 packade vi upp den sista väskan i vårt nya hus som låg ungefär en halv kilometer från mina föräldrar och inte alls långt ifrån centrum av London. Det hade gått ganska precis fem månader sedan jag blev gravid och det syntes verkligen nu, ändå hade vi inte hunnit berätta någonting för mamma och pappa. Alla andra vi kände hade vi ringt efter bara några veckor, men det var annorlunda med mamma och pappa, jag ville att de skulle få reda på det personligen så att jag skulle få en chans att se deras verkliga reaktioner. Jag ville inte att de skulle dölja någonting för mig; antingen var de okej med det eller så fick det va. Det fanns liktsom ingenting i mitten.
"Do I really need to come?" frågade Zayn tveksamt när vi hade fått den sista tallriken på plats. "Your parents are gonna kill me"
"No silly, of course they won't!" svarade jag med ett skratt. Jag visste att han inte menade någonting illa med det han sa, han hade bara lite respekt för min pappa, det hade han alltid haft. "I'm gonna tell them and then I'll give them a choise; be apart of our new family or stay away, that's how it's gonna be. I think I'm old enough to do whatever I want with my life and they already know that I chose you over them"
"And what if they still hate me?" frågade han osäkert.
"They won't, I know they won't. That's just not who they are. Now come on chicken, we need to tell them" sa jag med ett retsamt flin och gick ut i hallen för att ta min jacka.
"Fine, but I'll stand behind you, I could use your pregnancy as a sheild" sa han med en skratt och slängde sin jacka över axeln för att öppna dörren åt mig.
"I can still open the door for myself you know" sa jag missnöjt och skakade på huvudet. Jag hatade att han behandlade mig som en porslinsdocka, men lite gulligt var det faktiskt.
"I know that, but I like opening doors for you" svarade han med ett skratt och la sin arm bakom min rygg när vi gick över gatan för att komma till mina föräldrars hus. Promenaden var inte alls lång, det tog kanske fem minuter innan vi stod på trappan utanför den gråa dörren mina föräldrar gömde sig bakom. Vi hade inte ens sagt att vi skulle flytta tillbaka, så de skulle förmodligen bli riktigt överraskade när vi kom och hälsade på.
"Don't die, don't pass out and don't scream, I'm gonna need you for this" sa jag till Zayn innan jag sträckte mig frammåt för att plinga på dörren. Mamma öppnade efter bara någon minut och hon såg riktigt förvånad ur.
"Ellie? Zayn? What are you two doing here?" frågade hon glatt och slog armarna om oss båda i en välkomnande kram.
"We moved back, there's something you need to know, and I'm begging you to not freak out" började jag nervöst och tog sedan av mig jackan så att hon kunde se för sig själv. "You're gonna be a grandmother" sa jag samtidigt. Hennes ögon fick den dubbla storleken och hennes haka hängde lätt, helt plötsligt såg hon inte lika glad ut.
"RON!" ropade hon utan att säga någonting till oss innan. Hennes ögon vandrade sedan från mig till Zayn och hennes ögonbryn rynkades lätt. Hon var arg.
"What in gods name have you done to my daughter!?" utbrast pappa hetsigt när han visade sig i dörröppningen. Han var sedan påväg att fortsätta mot Zayn, men jag tog ett steg åt sidan så att jag istället för bredvid stod framför honom.
"I can't believe it, you totally ruined this moment for us" sa jag besviken och lät Zayn lägga sina armar om mig i ett betryggande grepp.
"Get your hands of my daughter!" fräste pappa när han såg detta, men jag bara skakade på huvudet och Zayn rörde inte ett finger.
"Don't you get it? I love Zayn and I'm really happy about this, we both are. We came here to give you a chance to be in our daughters life, but if this was the best congratulations you had to come with, maybe you shouldn't.." sa jag irriterat.
"It's a girl?" viskade Zayn i mitt öra. Vi hade valt att inte ta reda på det i förväg, men jag hade alltid haft en känsla av att det var en tjej, jag hade bara inte berättat någonting för Zayn.
"I think so, it feels like a girl" svarade jag honom och vände sedan upp huvudet för att se hur han reagerade. Han hade ett gigantiskt leende på läpparna och hans ögon var nästan tårfyllda, när jag såg det kunde jag inte låta bli att le, hur irriterad jag än var.
"You can't have a baby, you still a kid! My kid!" protesterade pappa, vilket på en gång förstörde mitt goda humör.
"It's my body, my decision! I will be nineteen in a couple of months, I'm perfectly fine with Zayn" kontrade jag bittskt. "I was hoping to get some help from you though, but I guess we'll be fine on our own" sa jag och gav mamma en blick innan jag vände mig om för att gå ut genom dörren, Zayn var strax bakom.
"I'm sorry, I know you wanted her help" sa Zayn när dörren hade gått igen.
"Don't worry about her, she will change her mind, I promise" lovade jag självsäkert. Mamma kunde inte säga nej till mig, det visste jag.
"You also said that your dad wouldn't kill me, but I'm pretty sure he would have tried if you woldn't have stepped in front of me" sa han tvivelaktigt.
"I would never let him hurt you, I don't even think he can" svarade jag med ett skratt. Bara tanken på Zayn och pappa i ett slagsmål fick mig att skratta, pappa skulle inte ha en chans.
"I love you" sa Zayn och lutade sig frammåt för att kyssa mig i hårbotten.
"I love you too" sa jag och flätade in mina fingrar i hans lediga hand. Med eller utan mammas hjälp var jag säker på att framtiden skulle vara helt underbar..
På onsdag kommer epilogen till den här novellen ut, så det här var den sista delen ^^
Jag har redan planerat nästa novell i stora drag, så prologen kommer komma ut redan på fredan -möjligtvis tidigare också, det beror på hur många delar jag hinner skriva i förväg :) Hoppas ni stannar med mig för att läsa den också!♥
Ett tips är att ni kan fälja mig på bloglovin, länken finns högs uppe i menyn. Om ni först registrerar er på bloglovin's hemsida och sedan följer min blogg kan ni få en påminnelse antingen via mail eller facebook (tror jag) när jag har uppdaterat, på så sätt missar ni ingenting :)
More than you see ♥ Del 55
Tidigare..
"Zayn, there's something I need to tell you.." började Ellie aningens nervöst och vände blicken från tv:n för att se på mig.
"What is it honey?" frågade jag oroat.
"Uhm, it's.." sa hon tveksamt, sedan kom det inget mer.
"It's what...?" frågade jag nervöst.
"I don't think I can call you my boyfriend anymore..." sa hon försiktigt och jag kände genast hur hela min värld rasade samman framför ögonen på mig. ".. I was thinking my babys daddy would be more appropriate.."
Det tog en stund innan jag förstod vad hon menade, men när poletten väl trillade ner fylldes jag av en euforisk lycka vilket mitt enorma leende avsjölade för Ellie. Mina tankar fladdrade genast iväg och det faktum att allting var nästintill så perfekt det kunde bli fick mig att le om möjligt ännu större.
"We're gonna have a baby?" frågade jag för att försäkra att jag hade hört helt rätt. Ellie nickade. "And you are sure about that?"
"Yes Zayn, I'm sure about that" bekräftade hon med ett leende som matchade mitt.
"That is just perfect" sa jag glatt och drog in henne i en hård, lång kram.
"So you are okay with it?" frågade hon efter ett tag med en aningens oroad röst.
"I'm more than okay with it, why wouldn't I be?" frågade jag förvånat. Det lät som att hon trodde att jag skulle packa ihop mina saker och flytta någon annanstans.
"I don't know, most guys feel trapped when their girlfriends gets pregnant at such a young age, so they just wants to get out of the relationship" svarade hon osäkert.
"Well, we both know that I'm not as most guys, so you don't have to worry about that" försäkrade jag och kysste hennes panna. "We're gonna have our own little family, it's gonna be absolutely amazing"
"Yeah, about that..." började hon tvivelaktigt innan hon efter en stund fortsatte. "I think I need and want my mom to help us through this, she know a thing or two"
"Yeah, of course, that may be a good idea" svarade jag samtidigt som jag funderade på hur vi skulle få det att fungera. "Do.. Do you want us to move back to London?" frågade jag undrande. Det var väl kanske inte vad jag helst ville göra, men för att detta skulle fungera var jag tvungen att tänka på någon annan än mig själv. Ellie skulle förmodligen känna sig mycket tryggare om avståndet mellan oss och hennes familj minskade.
"Only if you are one hundred percent okay with that. If that means that I lose you, we can stay here" försäkrade hon. Jag log åt hur söt hon var och skakade sedan på huvudet.
"It's been half a year since we moved, I think people get the point. Of course we can move back to London if that's what you want" svarade jag och drog fingret över hennes panna för att få bort en hårslinga som hängde framför ögonen på henne. Hennes ansikte sken genast upp i ett stort leende och hon satte sig lite upp för att kyssa mig. Med ett leende besvarade jag kyssen samtidigt som jag drog upp henne i knät för att få ännu mer närhet. Just för stunden kändes livet helt perfekt och jag undrade lite varför jag blivit så lyckligt lottad..
♥~~ Louis ~~♥
Innan turnén fortsatte skulle vi tillbaka till London en vecka för att.. ja, bara för att, helt enkelt. Det fanns några människor vi skulle prata med och extra säkerhetsvakter skulle anställas för att det som hänt inte skulle kunna inträffa igen. Vi hade även funderat på om vi skulle säga någonting om vad som hade hänt under vår vistelse hos Zayn, men eftersom att vi var rädda att de skulle göra samma sak med oss som de föreslagit att vi skulle göra mot Zayn var vi inte helt säkra på om det var en så bra ide. Jag ville i alla fall inte åka in på något läskigt ställe för att bli behandlad för tvångstankar som inte existerade, även om jag långsamt började förstå att det var just vad vi gjort mot Zayn. Vi hade aldrig riktigt gett honom någon chans.
"So should we tell or not?" frågade Harry med en djup suck. Vi alla fyra var livrädda att Craig skulle fortsätta tortera oss om inte berättade för någon om vad vi upptäckt, samtidigt som vi inte tyckte det borde spela så stor roll. Vi hade ju i alla fall accepterat det, kunde han kräva så mycket mer?
"I think we should, we can't hide anything, that won't end up good" sa Niall övertygat. Han och Liam tryckte hela tiden på att vi skulle berätta eftersom att någon av dem förmodligen var Craigs nästa mål, om han ens hade något, det visste vi ju förståss inte.
"Yes, honesty works best" instämde Liam.
"But what if they put us in rebah, just as we did with Zayn? Is it really worth risking our career over it?" frågade jag tveksamt, inte riktigt säker på vad jag ville.
"Risk your career over what? What is going on guys?" frågade Paul som nu stod i dörröppningen och såg på oss. Jag suckade och vände blicken upp mot taket. Varför..?
"It's nothing" försäkrade Harry, vilket varken Liam eller Niall var med på. De började tillsammans berätta om allting som hade hänt oss och när de var klara såg Paul besviket på oss.
"You do realise that you are in the exact same position as you put Zayn in a year ago, don't you?" frågade han med armarna korsade över bröstet.
"Yeah, we do, that's why we were gonna keep it a secret" sa jag och blängde ont på Liam och Niall. De bara ryckte på axlarna, glada att de i alla fall fått ut det.
"That wound't have been any different, you believe what you believe, whether you tell us or not" svarade Paul tröttsamt.
"So what happens now?" frågade Harry, oroad över att någonting skulle hända.
"I suggest that you take a break, think about everything for a while and come back as soon as you're ready" sa han menande, men det hördes på hans röst att han inte alls tyckte det var en bra ide.
"No, we don't need a break, we just need to work it off. We should get back to the tour at the end of the week and just work our butts off. I think that's what we need" sa jag både för att han skulle förstå hur gärna vi bara ville lägga allt bakom oss och för att det var det jag trodde vi skulle må bäst av. Bara jobba och inte ha tid att fundera på någonting.
"Are you sure?" frågade Paul tveksamt.
"Yes, that's what we need" svarade Niall efter att jag med en blick tvingat honom.
"Okay then, I won't bring it up again" sa Paul lättat innan han lämnade rummet.
"Now. Your girl, call her" sa Harry och pekade på Liam. Ingen av oss förstod vad han menade. "She still thinks you're her boyfriend, doesn't she?"
"Yeah, I guess. She still sends me a message every night" svarade Liam oförstående.
"But you never answer, do you?" fortsatte Harry, Liam skakade på huvudet. "And she's crazy, we all knows that. But has she ever said that if she can't have you, no one can?"
"Yes, atleast once a month" svarade Liam, fortfarande osäker på vart Harry ville komma med det han sa.
"And that I see as a reason to kill you. With a bomb, blowing a whole arena into pieces"
"You think Sandra did it?!" frågade Liam chockerat.
"I do" svarade Harry enkelt.
"She may be crazy, but she don't know anything about bombs, I can asure you that" svarade Liam självsäkert, han visste absolut vad han pratade om.
"I didn't say that she personally put the bomb in the buildigt, she could have hired someone to do it for her" sa Harry övertygat.
"You're actually right, that could have happend" sa jag instämmande.
"Maybe, I guess" sa Liam motvilligt.
"So you should talk to her, offer her anything in exchange for the truth. And if she says she did it, the police will have to lock her up. You won't need to see her again"
Aah, så är det, haha ^^
Det är inte jättemycket kvar av den här novellen nu, så jag har börjat fundera lite på nästa, men det är en sak jag behöver hjälp med. Jag vet inte om den ska handla mest om Liam och Harry eller Liam och Louis (och då inte som ett par utan bara två huvudpersoner). Så du kan väl kanske kommentera vilken du tycker? :) Det är inte heller helt säkert att det blir den med flest röster, men jag vill i alla fall veta vad ni tycker :) xx