Love, Games, Success ♥ Del 14
Att vara med Harry hade redan gjort skillnad. Nu hände det att unga tjejer och till och med killar kom fram till min på stan och frågade om det inte var jag som var med Harry. Det kanske fanns en plats för mig i musikbranschen i alla fall..
Med långsamma steg gick jag över den asfalterade trottoarkanten på väg hem till lägenheten. Samtidigt funderade jag på om jag skulle ringa Harry direkt och riskera att bli tvungen att möta honom för att prata eller om jag skulle vänta tills jag kom hem, ringa honom då och skylla på att jag var trött efter dagens arbete och därför inte orkade gå någonstans. Hur jag än gjorde skulle jag bli tvungen att prata med honom förr eller senare, det var jag medveten om, men jag kunde inte bestämma mig för om det kändes bäst att skjuta upp det eller ta tjuren vid hornen och få det överstökat.
Det måste väl ändå kännas bättre att ha det ur världen, tänkte jag. Annars kommer jag gå och fundera på det ända tills vi träffas nästa gång.
Efter många om och men fiskade jag i alla fall upp mobilen ur handväskan och letade reda på Harrys nummer. När jag tillslut kom ner till hans namn i kontaktlistan kunde jag inte låta bli att flina åt hans brist på fantasi. H.Styles, han hade döpt sig själv till H.Styles när han skrev in sitt nummer i min mobil.
"Hi Jen", svarade han aningens stressat. "I can't really talk right now, would it be okay if I called you back in an hour or so?"
"Are you sure you don't have a minute?", frågade jag hoppfullt. "I just wanted to know what you were going to talk to me about this morning. It has been bothering me all day and I can't figure out if it's positive or negative"
"I just thought we needed to talk about our relationship", förklarade han enkelt. "I'm not sure if we're on the same page and I think it would be good if we were"
"So you're not breaking up with me?" frågade jag motvilligt, bara för att släta ut alla frågetecken.
"No", pressade han fram. "Look, we really need to get some things done today, can I come to your apartment when I'm off work?", frågade han sedan.
"Uhm..", jag bet mig tveksamt i läppen medan jag i huvudet kollade igenom lägenheten för att se om den var besöksvänlig. Vardagsrummet var det inget fel på, det fanns förmodligen lite disk i köket, men det skulle jag hinna ta reda på, och sovrummet skulle han förmodligen inte gå in i i alla fall..
Jag var så djupt inne i tankarna att jag inte ens märkte att jag närmade mig en korsning där den röda lampan lös för alla gångtrafikanter. Samtliga personer runt omkring mig stannade vid trottoarkanten medan mina tankar fortsatte in i badrummet och mina fötter fortsatte framåt. Det var inte förrens jag hörde en biltuta och en kraftig inbromsning som jag drogs tillbaka till verkligheten, men då var det redan för sent. Ena framlyktan på bilen träffade mig över knät så att jag föll ihop och när jag sedan satt på ett av de vita sträcken på gatan fick jag backspegeln i huvudet.
"Vad i helvete gör du?!", vrålade jag när jag insåg att han kört på mig och sedan bara åkt iväg. "Var lite uppmärksam när du kör din idiot!", fortsatte jag sedan, även om jag mycket väl visste att det var jag som inte varit tillräckligt uppmärksam. Men eftersom att det förmodligen inte var många fler än mig som pratade svenska tyckte jag att jag lika gärna kunde släppa ut mina aggressioner.
"Oh god, are you okay?", frågade en kvinna som tidigare stått vid övergångsstället och väntat på grönt ljus. Nu satt hon på huk bredvid mig.
"Yeah..", svarade jag försiktigt medan jag kollade på den suddiga bilen som bara försvann längre och längre bort.
"Can you stand up?", frågade hon sedan samtidigt som hon tog tag i min underarm för att hjälpa mig upp. Jag lät henne hålla i min ena arm, satte ner den andra i backen och försökte sedan räta på benen för att se om jag kunde ställa mig upp. Det gick ett tag, men snart blev jag medveten om värken i knät och när det sedan snurrade till i huvudet la jag över i princip all min vikt på kvinnan som hjälpt mig upp. En man som också stått vid övergångssället verkade se att vi hade problem, så han kom emot oss för att hjälpa till.
"We should get her to a hospital", sa han till kvinnan, som om jag inte ens var där.
"Yes", instämmde hon. "Do you have your parents anywhere near?"
"In Sweden", svarade jag yrt. "Can I please have my phone?", frågade jag sedan när jag kom på att jag fortfarande pratade med Harry. Mannen böjde sig genast ner och plockade upp min mobil som fått ett nät av sprickor när jag tappat den.
"Jennifer?!", skrek Harry i telefonen. "What's going on?!"
"I'm gonna have to call you back later Harry", mumlade jag innan jag la på och stoppade ner mobilen i väskan.
"I have my car a few blocks away, we should drive her to the hospital right away", sa kvinnan och pekade med handen i riktning mot bilen. "It might be a concussion"
"I'll wait here with her if you go and get your car", lovade mannen. Hon nickade godkännande innan hon la över min vikt till honom. Sedan joggade hon iväg över gatan för att hämta sin bil.
♥Zayn♥
"Jennifer? What's going on? HELLO?! What the heck happened? JENNIFER?!", vrålade Harry rätt vad det var. Jag, Liam, Louis och Niall -som fortfarande satt och diskuterade videon- vände oss genast om och blev rätt förvånade när vi möttes av Harrys mer eller mindre panikslagna ansiktsuttryck när han försökte få kontakt med Jennifer genom telefonen.
"What's going on man?", frågade Louis oroat. "Is there something wrong?"
"I don't know, we were talking and then *CRASH*, I hear people talking but she's not saying anything!", vräkte han snabbt ur sig. Sedan lyssnade han i telefonen en stund innan han satte upp fingret framför sig som ett tecken på att vi skulle vara tysta.
"Jennifer?!", skrek han i telefonen. "What's going on?!", han lyssnade sammanbitet till rösten i telefonen. "No, don't hang u- .. Dammit! Jennifer?!"
"Dude, what happened?", frågade jag när samtalet var avslutat och han hade stoppat ner mobilen i fickan.
"She wouldn't tell me, but she sure as hell didn't sound good", förklarade han mer eller mindre bedrövat. "We need to find her"
"Harry, that's impossible", sa Liam försiktigt. "She could be anywhere in London, we can't just find her"
"Well, we have to do something", klargjorde Harry.
"Yes, you need to finish todays work", sa Hannah allvarligt. "There's a lot of people in London, I'm one hundred percent sure that someone will help her if she need help"
"So you expect me to just do nothing?", frågade Harry med höjda ögonbryn.
"Exactly", sa hon. "Get to work"
Hej och hallå :) Uppdateringen nästa vecka kanske kommer vara lite ostadig, jag har väl inte riktigt skrivit så mycket som jag borde ^^ Men iaf, asgrymt att ni kommenterar, fortsätt med det! :D