Don't waste it - Del 10
Detta har hänt..
Vi såg på varandra en kort stund, sedan svarade Liam:
"If it isn't any trouble?"
"Of course it isn't! We'll just take the big car, so can all of you come!" sa Mona glatt och bekymmerslöst. Jag antog att hennes glada humör var aningens fejkat. Eftersom att de var tvugna att dra iväg Zoey för att prata med henne måste det ha varit något allvarligt, vilket ingen av dem visade tecken på just nu...
Harry
När vi hade ätit frukost den händelserika morgonen gav vi oss direkt upp till vårt rum för att göra oss helt klara för dagen. Vi hade tidigare varit inställda på en dag på gården bara, men nu när vi skulle vistas bland folk behövdes helt andra förberedelser. Jag skulle tillexempel behöva fixa både hår och ansikte, något jag inte alls prioriterat innan.
"Do you think we'll be recognized?" frågade jag medan jag vant drog fingrarna genom mitt olydiga hår. Det brukade vara allt som krävdes, men nu ville det inte alls sammarbeta..
"Can we ever go somewhere without getting recognized?" frågade Zayn fyndigt. Visst hade han en poäng med det han sa, men just nu befann vi oss mitt i ingenstans, vilket minskar riskerna att vi ska bli igekända. Kanske är det bara älde människor som bor här? Eller ungdomar som Zoey, som hellre sitter på hästryggen än diskuterar musik med sina kompisar. Om alla var så kunde vi nog gå genom stan -eller byn, vad det nu kallas- utan att få så många blickar på oss.
"Sometimes.." försökte jag, men kom ganska snabbt på att det inte stämmde helt överens med verkligheten. "Okay, not very often, but what if people here isn't as crazy as those in the city?" la jag därför till. Deras reaktion var ungefär den samma: uppspärrade ögon och lätt hängande haka.
"What did you just say?" frågade Niall nästan chockerat. Jag tänkte tillbaka på vad jag just sagt, men kunde inte se vad det var som var så underligt med det. Det var väl så sanningsenligt det kunde bli..?
"What did I just say?" frågade jag tillbaka, i hopp om att få en duglig förklaring.
"Those in the city?" upprepade Zayn. Jag nickade, fullt medveten om vad jag sagt, men helt omedveten om var han ville komma med det. "Those in the city." sa han igen, den här gången betonade han bara 'those'.
"You're not allowed to say that, 'cause you're one of them. We all are." förklarade Niall.
"Oh, stop it! You knew what I ment.." svarade jag trumpet, och fortsatte under tystnad försöka få ordning på håret. Det såg bättre ut nu, men det märktes att jag inte tagit hand om det på ett par dagar..
Ungefär tjugo minuter senare var alla klara och stod nere i hallen i väntan på att Zoey skulle komma ner för trappan. Hon hade redan varit nere ett antal gånger, men varje gång kommit på att det var någon hon glömt, och sprungit upp för trappan för att hämta det. Det måste vara i alla fal tredje svängen nu.
"Zoey, come on now!" ropade hennes mamma plötsligt, vilket fick mig att rycka till en aning, och en olydig, brun slinga trillade ner framför ögonen på mig. Jag la irriterat upp den mitt på huvudet igen, och rufsade in den bland de andra. Sedan kom Zoey rusandes ner för trappan med en stor, svart systemkamera runt halsen. På sig hade hon nu ett par jeans-shorts och ett over-size linne med grått tryck, alltså måste hon även ha bytt om när hon var uppe nu sista gången.
"What took you so long?" frågade mrs Donovan aningens irriterat. Zoey ignorerade hennes fråga med en axelryckning, och tog lätt på sig sina svarta sandaler. När alla sedan var klara föste mrs Donovan ut oss ur huset, och låste omsorgsfullt dörren. Under tiden visade Zoey oss till bilen vi skulle åka i, och så hoppade vi in så fort mrs Donovan låst upp den. Zoey satte sig genast fram bredvid sin mamma, och vi andra fyllde på frammifrån. Louis och Niall på mittenraden och Liam, jag och Zayn längs bak.
Resan till vad de kallade stad tog oss drygt en halvtimma, sedan var vi fria att göra vad vi ville. Zoeys mamma släppte av oss i den lite mer centrala delen av stan - där det fanns klädbutiker och ett och annat kafe - för att sedan åka iväg till någon butik ett par mil bort. Hon sa åt oss att stå på platsen där hon släppte av oss igen om två och en halv timme, annars skulle vi bli tvugna att gå tillbaka hem.
"So.. What do you want to do first?" frågade Zoey vänligt, och riktade kameran mot oss innan hon knäppte av några bilder. Hon måste ha sett att vi blev lite obekväma när hon gjorde det, för hon tillade: "Don't worry, I won't post them anywhere unless you want to, it's a hobby". Hon log lite. "But back to the question: what do you want to do?"
"Oh.. You tell us, we've never been here before." sa Niall och besvarade genast hennes leende.
"I bet you can do pretty much the same things as you can do in big London, it's just that it may not be as hight quallity." sa hon, höll inne en suck och blinkade med ena ögat. Jag såg mig omkring på det nästan folktomma torget medan jag försökte komma på någonting som kunde sysselsätta oss i nästan tre timmar. Det enda som fångade mitt intresse var en stort skylt som talade om att butiken nedanför sålde glass, men jag antog att det kanske inte var rätt läge för det nu. Vi hade ju trots allt nyss ätit frukost.
"I think I see what Harry have his eyes on." sa Zoey finurligt, och nickade mot butiken jag visst stått och stirrat på.
"No, I just.." jag försökte komma på en bra bortförklaring, men det stod still." I don't know.."
"Does anyone else want some icecream? I know a place that's far better than thet one." sa Zoey lockande.
"Sounds good to me." sa Niall genast, eftersom att han numera verkade hålla med om allt som kom ur Zoeys mun. För mig var det ganska uppenbart att han gillade henne, men jag kunde inte riktigt avgöra om någon av dem såg det. Niall borde nästan veta, men jag hade en känsla av att han lika gärna kunde vara precis så förvirrad som han såg ut. Eller så var han bara osäker på om han skulle visa det eller inte, för Zoey hade inte direkt målat upp sig själv som tjejen man får lov att falla för.
"Yeah, let's go." sa Louis glatt och drog upp händerna ur fickorna. Zoey nickade kort, och börjde sedan likt en reseguide visa oss vägen till stället som sålde glass. Under tiden tog hon kort på att vi mötte och passerade, inklusive oss, även om vi hela tiden gick bakom henne.
"You should totally go for it bro." nästan viskade jag till Niall så fort han slöt upp vid min sida. Han såg först mycket chockad ut, och gav mig sedan en frågande blick. "If you don't think we see it you're stupid.. She's a nice girl, go for it." sa jag, den här gången ännu tystare. Han såg nu mer generad ut än jag någonsin sett honom innan, och alla frågetecken i hans blick var som utslätade. Detta bekräftade att jag hade rätt: Han hade speciella känslor för henne.
"Don't you think it will make things worse between everyone?" frågade han med knappt hörbar röst.
"If you don't try we'll never know." sa jag, puffade till honom lätt på armen och ökade sedan takten en aning för att lämna honom rum att tänka över saken. Att han skulle göra det just nu var väl mer än man kunde förvänta sig, men det var lika bra att han fick chansen att tänka över sina känslor nu när han var påminnd. Skulle jag ta upp det igen skulle han säkert bara bli irriterad, och säkert förtränga hela grejen.
"Here it is." sa Zoey plötsligt, och presenterade en stor skylt med ett namn jag inte bregrep. Kanske var det något på spanska, eller italienska.. Jag förstod hur som helst inte vad det stod.
"Do you know what that means?" frågade jag nyfiket när hon tog kort på skylten. Hon skrattade lite, och skakade sedan på huvudet.
"I have no idea, but I know that they have good icecream." sa hon med ett enkelt fniss. "My classmates makes me go here sometimes when we have long breaks in school, and I absolutley love the place!" jag tyckte inte att något av det hon just sa passade in i profilen hon gett oss, men jag orkade inte kommentera saken, eftersom att hon för en gångs skull inte verkade hata att vi var med henne. Hon verkade faktikst ha rätt kul, hon skrattade flera gånger när hon tog kort på meningslösa saker runt omkring oss. Miljön här var mycket trevlig, även om allt var motsatsen till vad London var. Här verkade varken finnas stress eller problem, och det var knappt någon som kollade över axeln en extra gång för att försäkra sig om att det var vi som var här, vilket var väldigt skönt.
"Do you hang out with your friends altog during the summer?" frågade jag vänligt, även om jag nästan visste vilket svar jag skulle få. Men det var egentligen inte det jag var ute efter, det var mest svaret på nästa fråga som ställde till det i min hjärna.
"No, we only hang out during schoolhours." svarade hon med ett blygt leende. Som tur var tog Louis tag i nästa fråga, så jag behövde inte verka överdrivet nyfiken och påflugen.
"Why is that?" frågade han.
"I don't really like them as much as people think, I hang out with them because of mum and dad. They say that I have to hang out with some friends if I want to keep Betrix." svarade hon i en med dämpad ton.
"Oh. So.." Niall försökte säga någon klyftigt, men han verkade inte komma mycket längre än så.
"Yeah, I'm kind of a loner, if you didn't knew that already." sa hon ironiskt och gav Niall en lekful blick. Han svarade med ett av de största leenden man kunde bjuda på, och la försiktig ner sin hand på bordet så att den nästan nuddade hennes. De satt bredvid varandra vid träbordet, så han kunde lätt skylla på att han gjort det av misstag ifall att hon tyckte det var obekvämt. Men det verkade hon som tur var inte göra.
"What do you want to order?" frågade hon istället, och lyfte upp det vikta pappret som prydligt stod i mitten av bordet. När hon kollat på den en liten stund gav hon den till Niall, som snabbt bestämde sig för någon innan han skickade vidare den till Zayn.
När listan gått runt ett helt varv runt bordet kom en kille med rött förkläde fram till oss tog upp vår beställning. Vi sa snabbt vad vi ville ha, och sedan var han borta igen.
"So what's the reason that you have to spend almost a month out here? Couldn't hanlde all the fame?" frågade Zoey retsamt när vi än en gång var ensama vid bordet. Jag rynkade bittert på näsan.
"We could, but no we still had to go.." svarade Liam nedstämt.
"A vacation?" chansade Zoey.
"Yeah kind of.. To take all the stress away." sa Louis ironiskt. Zoey flinade lite åt hans svar, och sedan blev det helt tyst vid bordet. Efter en liten studn kom glass-killen tilbaka med våra glassar, som vi genast började äta av. Tystnaden var inte obekväm på något sätt, men jag kände ändå att någon skulle behöva bryta den ganska snart, annars skulle det bli tyst för evigt. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att säga någonting, men så fort det inte kom ett ljud ur min mun gav jag upp.
"I know this is kind of awkward, but.. what would you call us if someone asked you?" frågade Niall plötsligt, vilket chockerade mig en aning. Vad menade han med det?!
"I don't understand what you mean." sa hon ärligt, och flinade blygt.
"I mean.. would you call us guests, friends.. Maybe something more in the future?" jag bokstavligt talat tappade hakan...
Nej, jag tror inte han är så korkad, jag älskar One Direction av hela mitt hjärta, jag lovar xD Jag försöker bara få tillbaka skrivlusten för den här novellen, kanske ni ka hjälpa mig lite? Säga något det behövs mer av och något det behövs mindre av? Hehe, jag kom på en superbra ide till ännu en novell efter den här, har en känsla av att den kommer bli superkul att skriva! :D Jaja, kramiz ♥