More than you see ♥ Del 56
Tidigare..
"I didn't say that she personally put the bomb in the buildigt, she could have hired someone to do it for her" sa Harry övertygat.
"You're actually right, that could have happend" sa jag instämmande.
"Maybe, I guess" sa Liam motvilligt.
"So you should talk to her, offer her anything in exchange for the truth. And if she says she did it, the police will have to lock her up. You won't need to see her again"
♥~~ Ellie ~~♥
Att Zayn tog det hela så bra gjorde mig otroligt lättad, även om jag aldrig riktigt tvivlat på det. Han var en bra människa från grunden och därför hade han inga problem att göra uppoffringar för andra, så länge han inte mådde dåligt av det. Det var kanske lite mycket att be honom flytta tillbaka till London med mig, men jag var ganska säker på att det skulle bli lättare för oss båda om vi hade min mamma till hjälp. På tal om henne hade vi ännu inte berättat någonting för varken henne eller pappa, men det planerade vi att göra så fort vi kom tillbaka till London.
***
Den femte januari 2014 packade vi upp den sista väskan i vårt nya hus som låg ungefär en halv kilometer från mina föräldrar och inte alls långt ifrån centrum av London. Det hade gått ganska precis fem månader sedan jag blev gravid och det syntes verkligen nu, ändå hade vi inte hunnit berätta någonting för mamma och pappa. Alla andra vi kände hade vi ringt efter bara några veckor, men det var annorlunda med mamma och pappa, jag ville att de skulle få reda på det personligen så att jag skulle få en chans att se deras verkliga reaktioner. Jag ville inte att de skulle dölja någonting för mig; antingen var de okej med det eller så fick det va. Det fanns liktsom ingenting i mitten.
"Do I really need to come?" frågade Zayn tveksamt när vi hade fått den sista tallriken på plats. "Your parents are gonna kill me"
"No silly, of course they won't!" svarade jag med ett skratt. Jag visste att han inte menade någonting illa med det han sa, han hade bara lite respekt för min pappa, det hade han alltid haft. "I'm gonna tell them and then I'll give them a choise; be apart of our new family or stay away, that's how it's gonna be. I think I'm old enough to do whatever I want with my life and they already know that I chose you over them"
"And what if they still hate me?" frågade han osäkert.
"They won't, I know they won't. That's just not who they are. Now come on chicken, we need to tell them" sa jag med ett retsamt flin och gick ut i hallen för att ta min jacka.
"Fine, but I'll stand behind you, I could use your pregnancy as a sheild" sa han med en skratt och slängde sin jacka över axeln för att öppna dörren åt mig.
"I can still open the door for myself you know" sa jag missnöjt och skakade på huvudet. Jag hatade att han behandlade mig som en porslinsdocka, men lite gulligt var det faktiskt.
"I know that, but I like opening doors for you" svarade han med ett skratt och la sin arm bakom min rygg när vi gick över gatan för att komma till mina föräldrars hus. Promenaden var inte alls lång, det tog kanske fem minuter innan vi stod på trappan utanför den gråa dörren mina föräldrar gömde sig bakom. Vi hade inte ens sagt att vi skulle flytta tillbaka, så de skulle förmodligen bli riktigt överraskade när vi kom och hälsade på.
"Don't die, don't pass out and don't scream, I'm gonna need you for this" sa jag till Zayn innan jag sträckte mig frammåt för att plinga på dörren. Mamma öppnade efter bara någon minut och hon såg riktigt förvånad ur.
"Ellie? Zayn? What are you two doing here?" frågade hon glatt och slog armarna om oss båda i en välkomnande kram.
"We moved back, there's something you need to know, and I'm begging you to not freak out" började jag nervöst och tog sedan av mig jackan så att hon kunde se för sig själv. "You're gonna be a grandmother" sa jag samtidigt. Hennes ögon fick den dubbla storleken och hennes haka hängde lätt, helt plötsligt såg hon inte lika glad ut.
"RON!" ropade hon utan att säga någonting till oss innan. Hennes ögon vandrade sedan från mig till Zayn och hennes ögonbryn rynkades lätt. Hon var arg.
"What in gods name have you done to my daughter!?" utbrast pappa hetsigt när han visade sig i dörröppningen. Han var sedan påväg att fortsätta mot Zayn, men jag tog ett steg åt sidan så att jag istället för bredvid stod framför honom.
"I can't believe it, you totally ruined this moment for us" sa jag besviken och lät Zayn lägga sina armar om mig i ett betryggande grepp.
"Get your hands of my daughter!" fräste pappa när han såg detta, men jag bara skakade på huvudet och Zayn rörde inte ett finger.
"Don't you get it? I love Zayn and I'm really happy about this, we both are. We came here to give you a chance to be in our daughters life, but if this was the best congratulations you had to come with, maybe you shouldn't.." sa jag irriterat.
"It's a girl?" viskade Zayn i mitt öra. Vi hade valt att inte ta reda på det i förväg, men jag hade alltid haft en känsla av att det var en tjej, jag hade bara inte berättat någonting för Zayn.
"I think so, it feels like a girl" svarade jag honom och vände sedan upp huvudet för att se hur han reagerade. Han hade ett gigantiskt leende på läpparna och hans ögon var nästan tårfyllda, när jag såg det kunde jag inte låta bli att le, hur irriterad jag än var.
"You can't have a baby, you still a kid! My kid!" protesterade pappa, vilket på en gång förstörde mitt goda humör.
"It's my body, my decision! I will be nineteen in a couple of months, I'm perfectly fine with Zayn" kontrade jag bittskt. "I was hoping to get some help from you though, but I guess we'll be fine on our own" sa jag och gav mamma en blick innan jag vände mig om för att gå ut genom dörren, Zayn var strax bakom.
"I'm sorry, I know you wanted her help" sa Zayn när dörren hade gått igen.
"Don't worry about her, she will change her mind, I promise" lovade jag självsäkert. Mamma kunde inte säga nej till mig, det visste jag.
"You also said that your dad wouldn't kill me, but I'm pretty sure he would have tried if you woldn't have stepped in front of me" sa han tvivelaktigt.
"I would never let him hurt you, I don't even think he can" svarade jag med ett skratt. Bara tanken på Zayn och pappa i ett slagsmål fick mig att skratta, pappa skulle inte ha en chans.
"I love you" sa Zayn och lutade sig frammåt för att kyssa mig i hårbotten.
"I love you too" sa jag och flätade in mina fingrar i hans lediga hand. Med eller utan mammas hjälp var jag säker på att framtiden skulle vara helt underbar..
På onsdag kommer epilogen till den här novellen ut, så det här var den sista delen ^^
Jag har redan planerat nästa novell i stora drag, så prologen kommer komma ut redan på fredan -möjligtvis tidigare också, det beror på hur många delar jag hinner skriva i förväg :) Hoppas ni stannar med mig för att läsa den också!♥
Ett tips är att ni kan fälja mig på bloglovin, länken finns högs uppe i menyn. Om ni först registrerar er på bloglovin's hemsida och sedan följer min blogg kan ni få en påminnelse antingen via mail eller facebook (tror jag) när jag har uppdaterat, på så sätt missar ni ingenting :)