More than you see ♥ Del 44
Tidigare..
"I don't want to ruin anything, but we should get going if we want to catch the flight" sa Zayn försiktigt efter att ha harklat sig.
"Yeah, yeah, of course" sa jag glatt och ägnade ett fåtal minuter till att säga hejdå till mamma och pappa innan jag vid Zayns sida dansade iväg över parkeringen för att komma till ingången.
"Are you sure about this now?" frågade Zayn och la handen på dörrhandtaget utan att öppna dörren.
"Totally" sa jag med ett gigantiskt leende på läpparna, ett leende som inte verkade vilja försvinna. Jag skulle flytta till Amerika med Zayn, det hade jag inte förväntat mig när jag vaknade ett par timmar tidigare..
Klockan fyra Amerikansk tid landade flygplanet i Jacksonville och efter det följde en drygt två timmar lång resa med taxi till huset Zayn hade köpt. Hela vägen satt jag och funderade på om det verkligen var en så bra ide att bara lämna allt och börja ett nytt liv med Zayn någon annan stans, vi hade inte ens känt varandra i ett år och helt plötsligt skulle vi bo tillsammans, på riktigt. Detta skrämde mig en aning, för att vara helt ärlig. Jag var helt säker på att Zayn var den jag ville spendera resten av mitt liv med, därför ville jag inte förstöra någonting genom att hasta saker och ting. Kanske hade det varit bättre om jag väntat tills mamma och pappa eventuellt skulle flytta dit och då fortsätta umgås med Zayn. Om det inte hade varit för sent då, det vill säga. Det hade det förmodligen varit, ett år är en väldigt lång tid..
"We're here" sa Zayn plötsligt, vilket spräckte bubblan av förvirrande tankar jag fastnat i. Jag gnuggade mig genast i ögonen för att snabbare komma tillbaka till verkligheten och öppnade sedan dörren för att kliva ut på trottoaren. Huset vi stod utanför var målat i en ljus, grå ton och fönsterkarmarna lös precis som staketet i skinande vitt. Det såg verkligen ut som att vi hade hamnat mitt i en saga, det var underbart vackert och alla tvivel försvann på en hundradels sekund. Jag skulle definitivt stortrivas, inget snack som saken.
"Zayn, this is beautiful!" sa jag när han och taxiföraren hade hjälpts åt att lyfta ur väskorna på trottoarkanten. Zayn stannade upp, la armarna i kors över bröstet och ägnade någon minut åt att betrakta byggnaden framför oss innan han svarade.
"Yeah, I could get used to this" sa han instämmande och plockade upp sina väskor från backen för att bära dem mot dörren. Jag följde hans exempel och gick med en pirrande känsla i magen över den steniga stigen kantad av gröna buskar. När vi stod på den lilla upphöjningen stoppade han nyckeln i låset och vred om innan dörren ljudlöst gled upp.
"Ready?" frågade han innan han tog första steget in i hallen. Jag nickade ivrigt och skyndade mig över tröskeln så fort han hade gått in. Hallen vi hamnat i hade vita väggar och ett svart golv av kakel. En spegel med svart ram hängde på en av väggarna, en skohylla stod precis innanför dörren och en midjehög bänk stod bredvid dörren det stod "bathroom" på. Jag antog att det var saker Zayn fixat när han i mars varit och kollat på huset och tänkte därför inte mer på det. Istället fortsatte rundturen i huset och ju längre vi kom ju mer förälskad blev jag. Hela huset gav ett intryck av lyx och de få möblerna som fanns tydde på en klassisk stil. Jag älskade det.
"I love it, it's absolutely perfect" sa jag och stallde ner väskorna i det rum jag fått veta att jag skulle få bo i. Det var precis bredvid köket och hade två stora fönster, ett som var riktat mot gården på baksidan och ett som visade mig havet som låg någon kilometer bort. Huset låg i alldeles i utkanten av Jacksonville och därför hade vi inte alls lång till havet.
"We will have to get more furniture some time, but that can wait as long as we want" sa Zayn med ett leende och lutade sig mot dörrkarmen.
"Did you know that mum and dad would let you take me with you when you did this?" frågade jag nyfiket, han förstod med en gång att jag menade rummet.
"No, I asked them on your birthday and at first their answer was no, staright no. But I managed to change that" sa han stolt och flinade lite.
"But.. If you didn't know, why did you make two bedrooms? Wouldn't it be better to use this as something else?" frågade jag förvånat. Han skakade på huvudet och ryckte på axlarna.
"No.. It wouldn't matter if you would stay with me permanently or if you were going to visit me once every summer, this would still be your room" svarade han med ett gulligt, någorlunda generat leende på läpparna.
"Awh, that so cute!" sa jag glatt och lämnade fönstret för att gå genom rummet och krama honom. "I love you"
"I love you too, and I'm really happy you could come with me. It would have been terrible lonely without you here" svarade han och låste fast mig i en hård kram.
"Now we just have to hope it helps, that they back off I mean"
"I think they will. It's so far from the closest neighbour that when someone eventually finds us here they won't care anymore" sa han övertygat, som om det var en enda möjliga lösningen.
"I really hope you're right" svarade jag glatt.
"I am, I promise" lovade han, tvärsäker på att han hade rätt.
"Good, then let's unpack" sa jag och kysste hans kind innan jag drog mig ur kramen för att börja packa upp det mamma och pappa packat åt mig. Jag började med att hänga kläderna i den lilla klädkammaren som fanns i rummet och sedan bäddade jag sängen med ett par sängkläder mamma hade köpt. Efter det satte jag upp min dator på skrivbordet och la ner mina skissblock tillsammans med ett par pennor i en av lådorna. När jag sedan satt upp gosenallen jag haft sen jag var liten på sängen kände jag mig hemma i rummet och gick därför för att se hur det gick för Zayn. Det var bara ett litet problem; jag kunde inte komma ihåg vart hans rum var..
♥~~ Zayn ~~♥
När vi hade gjort oss hemastadda i det nya huset började vi på en gång kolla efter en sommarkurs där Ellie kunde läsa ikapp de ämnen hon missat på grund av allt trassel. För att hon skulle hinna med det innan höstterminen började skulle hon få sätta bort hela sommaren, men vi kom överens om att det var värt det eftersom att det innebar att hon skulle få sluta skolan samtidigt som alla andra i hennes ålder. När det sedan var klart återstod bara att hitta en riktig skola där hon kunde gå sitt sista år i gymnasiet. Den enda vi hittade som var villig att ta in elever även sista året låg nästan en timme bort, men eftersom att det verkade vara vårt enda alternativ fick vi ta det. Ellie skulle bara behöva höra av sig med sina betyg efter sommarskolan och efter det skulle hon få det sista beskedet. Det skulle bli bra, så fort vi kom på fötter skulle allt lösa sig.
Ja... Jag vet inte vad jag ska skriva här längre xP ♥