Things Happens ~ Del 50
När jag hörde vad det var han ville säga mig slog mitt hjärta ungefär sju slag för mycket, och jag vände förvånat upp blicken för att se på honom. Han log med hela ansiktet, men någonting i hans ögon avslöjade att han egentligen var nervös. Så jag såg ingen anledning att vänta, och tänkte snabbt igenom följderna innan jag öppnade munnen för att svara.
"Hm... Of course I want to!" sa jag glatt, och hans leende blev om möjligt ännu större när han lyfte upp mig från golvet för att krama mig. Sedan tryckte han sina läppar mot mina, och de andra som satt helt chockade i soffan aww:ade.
"I love you!" sa han och kysste mig igen innan han släppte ner mig på golvet.. Var det ens lagligt att vara såhär glad...?
"Hm... Of course I want to!" sa jag glatt, och hans leende blev om möjligt ännu större när han lyfte upp mig från golvet för att krama mig. Sedan tryckte han sina läppar mot mina, och de andra som satt helt chockade i soffan aww:ade.
"I love you!" sa han och kysste mig igen innan han släppte ner mig på golvet.. Var det ens lagligt att vara såhär glad...?
Tre månader senare... Emma
Eftersom att Julia och My redan hade flyttat in till Liam fick jag, Madelaine och Rim åka hem själva vid slutet av sommaren. Det var riktigt hårt att säga hejdå till alla på flygplatsen i London, men med tanken på att vi snart skulle få ses igen i huvudet gick det att sätta sig på planet. Avskedet på Arlana var däremot mycket lättare, eftersom att Rim och Madelaine inte pratade med varandra sedan Niall hade varit otrogen med dem, så snart var vi påväg hem för att fortsätta våra vanliga liv i olika delar av Sverige. Jag insåg inte hur mycket jag hade saknat det förrens jag satt där vid skolbänken igen bredvid min bästa vän som även hon hette Emma, men ändå kunde jag inte låta bli att längta tillbaka. Längta tillbaka till alla roliga, helt meningslösa konversationer och längta tillbaka till Harry... Emma hade inte riktigt trott på mig när jag berättade att jag var tillsammans med Harry, och att min kompis Julia faktiskt var Julia Nordgren som vi hade avgudat sedan vi fick reda på att hon var tillsammans med Liam..
Eftersom att Julia och My redan hade flyttat in till Liam fick jag, Madelaine och Rim åka hem själva vid slutet av sommaren. Det var riktigt hårt att säga hejdå till alla på flygplatsen i London, men med tanken på att vi snart skulle få ses igen i huvudet gick det att sätta sig på planet. Avskedet på Arlana var däremot mycket lättare, eftersom att Rim och Madelaine inte pratade med varandra sedan Niall hade varit otrogen med dem, så snart var vi påväg hem för att fortsätta våra vanliga liv i olika delar av Sverige. Jag insåg inte hur mycket jag hade saknat det förrens jag satt där vid skolbänken igen bredvid min bästa vän som även hon hette Emma, men ändå kunde jag inte låta bli att längta tillbaka. Längta tillbaka till alla roliga, helt meningslösa konversationer och längta tillbaka till Harry... Emma hade inte riktigt trott på mig när jag berättade att jag var tillsammans med Harry, och att min kompis Julia faktiskt var Julia Nordgren som vi hade avgudat sedan vi fick reda på att hon var tillsammans med Liam..
Igår kom äntligen det sms jag hade väntat på i stort sett sedan jag satte mig på planet i London, och mitt leende blev bara större och större ju längre ner jag läste. Där stod det tid, datum och plats för Liam och Julias bröllop...
Liam
Vi hade bara bjudit in de personer som betydde allra mest för oss, eftersom att ingen av oss ville ha något gigantiskt, prinsessliknande bröllop. När vi räknade ihop alla kom vi nästan upp till femtio, och det var ungefär så många som fick plats i gläntan där vi hade campat i sommras. Femtiotvå stolar stod sppställda i två breda rader, och folket som satt på dem skulle se ut över sjön. Längst bak mot skogen stod två husvagnar uppställda, en där Julia och tjejerna skulle göra sig iordning, och en där jag och resten av killarna skulle göra oss iordning. Själva "altaret" var precis innan sandstranden började, och en lång gång täckt med vita rosenblad gick mellan husvagnarna och altaret. Det var egentligen inget altare, utan bara en liten upphöjd platå som vi skulle stå på.
Nu var det exakt fyra timmar kvar tills ceremonin skulle börja, och jag hade just anlänt till gläntan med killarna och mina föräldrar som sällskap. De skulle hjälpa mig att fixa iordning det vi inte hade hunnit göra i förrgår, vilket var att sätta upp lite blommor och sådant som inte klarar av att stå ute för länge. Julia de andra tjejerna hade kommit bara en liten stund innan oss, och sedan hade de gått in i en av husvagnarna för att göra sig iordning. Det fanns tydligen någon tradition som sa att jag inte fick träffa min brud innan ceremonin började, och om jag ska vara ärlig så gillade jag inte den traditionen. Jag hade ju inte fått träffa henne igår heller, då killarna hade dragit iväg mig på en svensexa som sedan varade nästan hela natten. Men, men, snart får jag ju träffa henne i stort sett varje dag i hela mitt liv, så det kanske inte gör så mycket.
När allting var så bra som det kunde bli var det fortfarande två timmar kvar tills det började, så jag tog med mig killarna in i vår husvagn så att vi kunde göra oss iordning. Mina föräldrar skulle ta hand om alla gäster som eventuellt kom när vi var inne och gjorde oss iordning, så vi behövde inte stressa.
"Put this on now Liam, and try stop thinking of everything. Time will pass by much faster if you doesn't think about it." sa Zayn allvarligt och räckte mig kläderna jag skulle ha på mig. Det var en vit skjorta med en enkel kostym över som jag skulle ha uppknäppt, och ett par svarta byxor. Killarna hade med glädje hjälpt mig välja ut den perfekta utstyrseln, och enligt dem kunde det inte bli bättre. Hoppas bara att Julia tycker det samma... Nej, sluta tänk nu!
"Put this on now Liam, and try stop thinking of everything. Time will pass by much faster if you doesn't think about it." sa Zayn allvarligt och räckte mig kläderna jag skulle ha på mig. Det var en vit skjorta med en enkel kostym över som jag skulle ha uppknäppt, och ett par svarta byxor. Killarna hade med glädje hjälpt mig välja ut den perfekta utstyrseln, och enligt dem kunde det inte bli bättre. Hoppas bara att Julia tycker det samma... Nej, sluta tänk nu!
"Hurry up, we need to do something about that hair too!" sa Louis och viftade in mig i andra delen av husvagnen, där man kunde stänga in sig, så att jag kunde byta om ifred. När jag var klar gick jag tillbaka ut igen, och killarna började genast fixa till små osynliga "fel".
"Looking good!" sa Niall och höll upp sina två tummar. Jag log lite, och sedan gav sig Harry och Louis på mitt hår. När de efter ungefär en kvart var klara stod det åt alla möjliga håll, och det såg knappast ut som att de hade gjort något speciellt med det. Jag kunde inte förstå vad det var som tog sådan tid. Men, men. Det var väl bra att de höll mig sysselsatt.
"Looking good!" sa Niall och höll upp sina två tummar. Jag log lite, och sedan gav sig Harry och Louis på mitt hår. När de efter ungefär en kvart var klara stod det åt alla möjliga håll, och det såg knappast ut som att de hade gjort något speciellt med det. Jag kunde inte förstå vad det var som tog sådan tid. Men, men. Det var väl bra att de höll mig sysselsatt.
"Ladies and gentlemen, mr.Payne is ready..!" sa Louis högtidligt och presenterade mig för en publik som inte existerade. Jag skrattade lite, och sedan satte de snabbt på sig de kläder de skulle ha innan vi gick tillbaka ut igen. Även om det var höst nu så var det riktigt varmt, och solen som var påväg ner borta vid horisonten speglade sig i vattnet. Gläntan hade börjat fyllas med folk, och även om det inte var många minuter kvar fanns det stolar som var tomma. Jag antar att det var folk som i sista minuten hade bestämt sig för att inte komma..
Julia
Jag gick långsamt över gången med utlagda blommor. När Liam fick syn på mig sprack hans ansikte upp i ett stort leende, och när gästerna såg hans reaktion vände de sig om, en efter en, för att se på mig. Jag log så stort att jag visade tänderna, även om jag visste att jag såg bättre ut när inte gjorde det. Men det gick inte att göra något åt det, jag var alldeles för glad. Med blicken hela tiden fäst vid Liams ögon gick jag med små steg hela vägen bort till den lilla upphöjning vi skulle stå på. När jag kom fram gav jag min brudbukett till Emma, så att jag skulle kunna ta Liams händer. Han såg djupt in i mina ögon, och jag såg djupt in i hans. Det här var killen jag älskade..
Snubben som skulle viga oss började hälsa alla välkomna, och han var hela tiden noga med att tala om varför vi var här, som om någon hade missat det. Då blev jag tvungen att släppa Liam med blicken för att se ut över folket som tagit sig hela vägen hit för att titta på oss. Mamma och pappa satt på första raden på höger sida, och bredvid dem satt mormor och morfar. På raden bakom satt några av mina bästa vänner från Sverige, och bakom dem några jag hade träffat här i London. På vänster sida satt Liams föräldrar på första raden, tillsammans med lite annat folk han antagligen kände. Bakom dem satt de andra killarnas föräldrar, och sedan var det en massa annat folk jag inte kände igen.. Och alla verkade ha tårar i ögonen, jag fattar inte grejen med det..
"Do you, Julia Nordgren, take this man, Liam James Payne, to be your husband and love him through sickness and health, until death tear you apart?" tillslut kom vi i alla fall till den delen vi alla väntade på, och nu fick jag äntligen stå och stirra in i Liams ögon igen..
"I do." svarade jag snabbt, och sedan upprepade prästen samma meningen igen, fast han bytte plats på namnen och sa "fru" istället för "man".
Snubben som skulle viga oss började hälsa alla välkomna, och han var hela tiden noga med att tala om varför vi var här, som om någon hade missat det. Då blev jag tvungen att släppa Liam med blicken för att se ut över folket som tagit sig hela vägen hit för att titta på oss. Mamma och pappa satt på första raden på höger sida, och bredvid dem satt mormor och morfar. På raden bakom satt några av mina bästa vänner från Sverige, och bakom dem några jag hade träffat här i London. På vänster sida satt Liams föräldrar på första raden, tillsammans med lite annat folk han antagligen kände. Bakom dem satt de andra killarnas föräldrar, och sedan var det en massa annat folk jag inte kände igen.. Och alla verkade ha tårar i ögonen, jag fattar inte grejen med det..
"Do you, Julia Nordgren, take this man, Liam James Payne, to be your husband and love him through sickness and health, until death tear you apart?" tillslut kom vi i alla fall till den delen vi alla väntade på, och nu fick jag äntligen stå och stirra in i Liams ögon igen..
"I do." svarade jag snabbt, och sedan upprepade prästen samma meningen igen, fast han bytte plats på namnen och sa "fru" istället för "man".
"I do." svarade Liam också, och så bytte vi lite ringar.
"And now you may kiss your bride." sa prästen slutligen.
"Finnaly!" sa Liam lättat, och böjde sig snabbt fram för att kyssa mina läppar. Nu stod alla upp och klappade händerna, och när Liam kade kysst mig vände vi oss mot dem för att låta dem se på oss för första gången som man och hustru..
Efter själva ceremonin väntade festen, och den höll till i en byggnad ute på landet. Den var nyrenoverad, och verkligen superfin. Där serverades först middag, sedan fanns det tid att umgås med folk medan kockarna fixade iordning efterrätten, och så satte sig alla vid bordet igen. Efter det underhöll ett band med musik, och sent på kvällen när minst hälften av alla gäster hade gått hem intog One Direction scenen. Det var en kväll jag sent lär glömma..
När det bara var våra föräldrar och närmaste vänner - Niall, Louis, Harry, Zayn, Emma, Madelaine och Rim - kvar kände vi att det var dags att åka, så vi satte oss i den svarta bilen igen, och lät chauffören skjutsa oss till närmaste flygplats. Vi hade köpt biljetter och packat väskorna för flera dagar sedan, så det var bara att åka dit och vänta. Nu var det dags för den omtalade smekmånaden..
Sådärja! Haha, kommentera? :) xx
När det bara var våra föräldrar och närmaste vänner - Niall, Louis, Harry, Zayn, Emma, Madelaine och Rim - kvar kände vi att det var dags att åka, så vi satte oss i den svarta bilen igen, och lät chauffören skjutsa oss till närmaste flygplats. Vi hade köpt biljetter och packat väskorna för flera dagar sedan, så det var bara att åka dit och vänta. Nu var det dags för den omtalade smekmånaden..
Sådärja! Haha, kommentera? :) xx