"Guys.." sa jag och alla blickar vändes mot mig. "She's not answering. I think something's wrong." sa jag allvarligt och Louis kom fram och satte sig brevid mig i soffan.
"Maybe there's something wrong with your phone, here try mine!" jag tvivlade på att det var min telefon det var fel på, men tog i alla fall emot hans för att försöka från den. De bekanta signalerna gick fram, men ingen svarade. Jag la ner telefonen på sängen och suckade.
"Nothing." svarade jag och Louis såg på mig med ett plågat ansiktsuttryck.
"Maybe she's just doing something.." sa han och försökte komma på någonting hon kunde vara upptagen med. "Maybe she's hunting!" sa han, men jag skakade på huvudet. Inte såhär länge, det gjorde hon aldrig.
"Not this long." svarade jag och suckade igen.
"Try again tomorrow, maybe her phone's out of battery." föreslog Zayn, och jag nickade lite. Så kunde det ju faktiskt vara.
"Yeah." sa jag och kröp ner i sängen jag satt på. Det var ganska sent på kvällen, men ingen av de andra verkade vilja sova. De satt och snackade om konserten, om alla fans, signeringen imorgon och allt sånt där. Jag lyssnade ett tag, men kopplade sedan bort dem och försökte sova. Ju fortare jag somnade, ju fortare skulle det ju bli morgon, och förhoppningsvis en bättre dag. Svarade hon inte på hela dagen imorgon så tänker jag åka dit så snart som möljigt, vad det andra än säger. Om något händer och jag inte är där för att stoppa det skulle jag aldtig kunna förlåta mig själv. Inte en chans. 
 Nästa morgon vaknade jag innan de andra, och tog genast fram min mobil för att ringa. Jag tryckte på hemknappen, men ingenting hände. Jag insåg då att jag i all stress glömt att sätta den på laddning igår kväll, och nu var den död. Typiskt iPhone.. Jag drog fram den vita laddaren ur väskan och satte in den i väggen. Sedan satte jag i den i mobilen, och väntade ett tag innan jag testade att sätta på den igen. Det funkade, och snart kunde jag ringa igen. En gång, två gånger, tre.. Ingen svarade. Hon kanske sov? Nej, då skulle hon vakna.
 Jag ringde nonstop hela förmiddagen, och när det var dags för signeringen tog jag en paus. Hon skulle i alla fall inte missa att jag hade ringt, det var helt omöjligt. Hur många gånger kunde jag ha ringt? Jag vet inte, men det var i alla fall riktigt många.
"Niall, don't take this the wrong way, but you have to cheer up before the signing. You're gonna get everyone here in a bad mood." det var Liam som hade sagt de kloka orden, och jag nickade långsamt. Det var ju sant. Och det var ingenting jag ville.
"Say something funny then." sa jag och vände mig mot Louis.
"Yes sir!" sa han och satte handen över pannan, så som militärer gör. Det var det enda som behövdes för att få ur mig ett litet skratt, men såklart gav han inte upp där. "No, but seriouly. Maybe she's just hanging out with Xander. You know, taking a cup of tea and all that!" sa han, och jag skrattade åt bilden jag fick upp i huvudet. Louis var nog den enda människan på hela planeten som kunde vara rolig på beställning, och det var verkligen underbart att känna en sådan människa. "That's better!!" sa han och gjorde tummen upp. Jag skrattade lite åt det också, och sedan bagav vi oss till bilen för att åka till köpcentrat där signeringen skulle vara.
 När vi kom fram träffade vi - som väntat - jättemånga skrikande fans, och fick springa tillbaksidan för att komma in i byggnaden. Vi fick gå genom ett par korridorer innan vi kom till den stora salen. Ett järnstaket spärrade av området där vi kom ut, och ett antal vaker stod och vaktade så att ingen skulle ta sig förbi. Vi gick fram till bordet som stod på en liten upphöjning, och ett öronbedavande skrik fyllde hela salen. Vi vinkade lite till alla folk, och satte oss sedan på stolarna. Den långa kön rörde sig sakna mot, och förbi bordet, och vi skrev på papper efter papper.
 Signeringen tog i stort sett hela eftermiddagen, och när vi fick gå därifrån var klockan närmare åtta på kvällen. Så fort ingen längre såg oss tog jag fram mobilen, och blev väldigt besviken när jag såg att Saga inte hade ringt tillbaka. Jag skrev snabbt ihop ett sms om att hon måste svara nu om hon inte vill att jag avbryter turnen och kommer hem till henne. Det var såklart inget jag ville, men skulle jag bli tvungen så skulle jag göra det. Inten tvekan om det saken..

Saga
Min mobil hade ringt säkert en miljon gånger, men Xander lät mig inte svara. Han hade tagit den efter att han bröt samtalet mellan mig och Niall, och jag chansade på att det också var han som hade ringt hela kvällen igår och nästan hela dagen idag.
"Give me my phone now, or...!" började jag, men kom som vanligt inte på något att hota med. Han var bättre än mig, inget snack om saken.
"Or..?" frågade han roat. "Will you send the dog on me?" han skrattade.
"No, but maybe my boyfriend!" sa jag och hans ansiktsuttryck visade någon sekund av rädsla. Han var alltså rädd för Niall, men inte mig. Det var ju galet, jag var minst lika bra som Niall. Kan han tro i alla fall..
"And how is that gonna happend, if I can ask?" frågade han, och jag bet mig i läggen.
"I'll skream for him.." sa jag, men både han och jag visste att det inte skulle funka, så jag vet egentligen inte varför.
"Sure, do that!" sa han och kastade min telefon i backen.
"Idiot.." suckade jag, och han kom sakta närmare. Ojdå, det där kanske jag inte borde ha sagt...

---

Ni kommenterar ju inte? Vad är det som händer..? Kom igen nu, annars kommer jag inte bli peppad till att börja med någon ny novell!! ;)

Haha! Jusstdet, Niall behöver ju inte sova xD Jaja, det är väl lite för sent att ändra det nu.. Tack för att du påpekade det Elin!! :)