När Niall plötsligt skrek på mig blev jag så överraskad att jag ramlade av stolen. Någonstans mitt i allt vaknade jag också och jag såg mig trött omkring i rummet. Alla stod och stirrade på mig, vilket jag inte förstod.
"Yeah?" svarade jag och reste mig från golvet. Niall gav mig en ond blick och jag backade automatiskt. Jag hoppas verkligen att han lärt sig kontrollera sig själv i sådana här situationer, annars var jag illa ute. Han såg mordisk ut..
"Weren't you supposed to watch her?!" frågade han irriterat och jag tog ännu ett steg bakåt. Sedan nickade jag och kastade en blick mot Sagas håll. Det hade jag ju nästan gjort, och hon var ju fortfarande här, vad tusan gnäller han om?
"I did, kind of." svarade jag ärligt och han himlade med ögonen innan han trängde sig förbi mig för att komma till sängen. Saga såg lika stillsam ut som hon hade gjort de senaste timmarna, ja, hon såg nästan död ut. Eller som en porslinsdocka som vilade..
"Can you go out for a moment?" sa Niall efter ett tag. "I want to speakt to her alone."
"But she..." doesn't speak.. Tänkte jag säga, men Liam stoppade mig. Det var antagligen smart av honom. Hade jag sagt det där hade jag nog inte stått här så länge till. Antingen hade jag sprungit eller legat någonstans i bitar. Man retar inte upp ett monster, det visste jag.
"We'll be backstage." sa Harry och gick mot dörren. Jag gick efter honom, Liam och Zayn var bakom mig. Zayn stängde försiktigt dörren och just när han hade gjort det fick jag en smäll i bakhuvudet.
"Idiot.." mumlade Liam, så antagligen var det han som slog mig. "You can't mean that you were about to say that?" frågade han sedan.
"He's not deaf you know." sa jag och han gjorde en liten grimage. Nu var det jag som var smart, inte han. 

Några dagar senare/ Niall
Saga var fortfarande inte tillbaka och idag var det dags för konserten. Jag skulle vistas i samma rum som väldigt många galna fans och Saga skulle inte vara här för att hjälpa mig. Om något gick fel fick vi helt enkelt lita på att jag var tränad nog, men det var inte säkert att jag var det. Frestelsen var enorm, och det var lätt att falla för den. Det var så enkelt att bara släppa allt och gå lös på alla som inte hann undan. Fast då skulle antagligen killarna komma ivägen, och jag tänkte inte riskera det. Jag ville inte heller ta livet av någon av våra fans, men det skulle bli svårare att hålla...
"You will be fine Niall!" Louis avbröt mina tankar genom att veva med handen framför mitt ansikte. Jag hade försvunnit många gånger de senaste dagarna och varje gång hade jag tänkt på samma sak. Vad som kunde hända. Det kunde bli total katastrof om jag inte skötte mig, men jag tror inte att någon riktigt hade insett det ännu.
"That's what you think. I know what could happend, and it's not nice.." sa jag tyst och Louis suckade lite.
"You have to believe in yourself!" sa han peppande och klappade mig på axeln. Ja, det var väl kanske så det var.
"How long time do we have before it starts?" frågade jag för att komma på andra tankar. Men det funkade inte.
"Three hours." jag måste hinna.
"I'll go and.. You know.. It will make the risk smaller." sa jag och han nickade kort innan jag försvann. Jag försvann från platsen och jag försvann från mitt nu riktiga jag. Jag blev det jag hatade mer än något annat. Ett monster. Snart skulle jag omedvetet slakta en oskyldig själ och det fanns inget jag kunde göra åt saken.. 
 När jag kom tillbaka till den sida av mig jag kunde styra befann jag mig på något kyligt ställ och jag antog att jag hade hamnat någonstans i norra Ryssland. Mitt huvud talade om för mig vilken väg som ledde tillbaka till London, så det var bara att springa. 
 Det dröjde inte länge innan jag var tillbaka, och då var det bara några minuter kvart tills konserten skulle börja. De andra hade redan bytt om, men jag svar snabb, och snart hade även jag gjort det.
"Just in time Horan!" retades Louis och jag gav honom en grimade innan musiken till what makes you beautiful började spelas, det var dags för oss att gå upp på scenen. Det var som att gå in i en vägg och det blef tufft på en gång. Men jag var fast besluten om att inte skada någon av alla människor här inne, och det tänkte jag hålla.
 Början gick bra, och de första låtarna var snabbt avklarade. Men. Då kom det. Jag fick panik och visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville springa, men inte tillräckligt mycket, det starka blodlukten höll mig kvar.
"Fight it Niall!" väste Zayn som tydligen hade sett mitt panikanfall. Ja, jag hade ju inte så mycket att välja på.. Men. Zayn dansade brevid mig och hans blod strömmade fint genom hans handled. Kanske bara.. Nej! Jag försökte verkligen stå emot, men när hans hand bara var några centimeter från mig satte jag distret tänderna i den och lät Zayns blod rinna genom strupen.. Om jag inte slutade nu skulle han inte klara sig..
"No...!" sa jag och drog mig så lång ifrån honom jag kunde. Zayn föll handlöst till backen och jag insåg med ens att jag inte kunde stanna. Jag sprang av scenen i mänskilg fart och fortsatte sedan bort till mitt rum.
"Saga! Wake up!! I think I have killed Zayn!!" skrek jag åt Saga, men inget hände. Fan vad gör jag nu?!

Elak jag är va? Haha! Nej det är jag inte, för jag satt uppe halva natten och skrev den här xD
Jag hann bara skriva en del innan jag var tvungen att åka, men om alla kan kommentera så ska jag skriva en när jag kommer hen imorgon? ^^