▼Linnea▼

 Jag måste erkänna att det är ganska mysigt att stå såhär tätt intill Harry mitt på ett café där vem som helst kan se oss, men så slår paniken till igen; hur gör man egentligen? Gör jag rätt? Borde jag dra mig tillbaka nu? 

 På grund av min osäkerhet blir jag tvungen att dra mig tillbaka och eftersom att jag fortfarande inte vad vad Harry tänker om hela den här situationen vågar jag inte möta hans blick. Ett par evighetslånga sekunder passerar utan att någonting händer, sen lägger Harry sitt ena pekfinger under min haka för att vinkla upp mitt ansikte och därmed tvingar han mig att se på honom. 

"I really like you too, Linnea", säger han med ett nöjt léende på läpparna. "Now would you like to join us?", frågar han och gör en välkomnande gest mot bordet. Där sitter Liam, Niall, Nialls danspartner Octavia och en till tjej som jag inte känner igen. Det kan möjligtvis vara en av de andra dansarna från programet, alltså isåfall förmodligen en vän till Octavia. 

"Sure, why not?", ler jag samtidigt som jag med blicken frågar de andra om de är okej med att jag sätter mig. Ingen verkar ha någonting emot det, så jag drar fram en stol från bordet bredvid och sätter mig mellan Liam och Harry, som båda drar isär sina stolar för att jag ska få plats. Den okända tjejen sträcker genast fram handen mot mig och för att inte vara oartig tar jag den och hälsar vänligt. 

"I'm Eliza, a friend of Octavias", hon presenterar sig med ett varmt léende och jag får genast intrycket av att hon är en trevlig människa. 

"Linnea, a... friend of Harrys", stammar jag osäkert fram. Min plan var att låta lika självsäker som henne för att också göra ett bra intryck, men när jag ska tala om hur jag är relaterad till Harry vet jag inte vad jag ska säga. Med tanke på att jag just kysst honom inför hela sällskapet kan man kanske tänka sig att vi är mer än vänner (vilket jag absolut inte skulle ha någonting emot) men att bara säga det utan att ens ha pratat med Harry känns som att jag tvingar mig på honom. Jag harklar mig besvärat och trycker ner handen mellan låren så fort hon släppt taget om den. 

"So still no Zayn or Louis?", frågar jag för att byta samtalsämne och bli av med den jobbiga tystnaden. Tydligen så har de precis gått igenom hela den historian för Octavia och - vad hette hon? Jag har redan glömt bort.. Men de har ännu inte hört något från varken Zayn, Louis eller någon av tjejerna. Det har gått i alla fall tolv timmar sen de skulle ha dykt upp på jobbet och vi vet fortfarande inte om de ens lever, givetvis kommer vi alla ha svårt att sova i natt. Jag önskar att det fanns någonting jag kunde göra, det är verkligen inte roligt att se mina nyfunna vänner på det här sättet. 

 

▼Octavia▼

 Hela situationen känns bara så fruktansvärt overklig. För en vecka sen hade jag inte ens hopp om att någonsin bli vän med Niall och nu sitter jag här på ett café med hans närmaste vänner cirka tre timmar efter att han kysst mig i dansstudion. Fast det känns ändå inte som att det har skett så stora förändringar mellan oss, på något sätt tror jag ändå att vi tycker ganska illa om varandra. Vi är inte direkt meant to be, om man säger så. Det är nog snarare frågan om någon sorts hat-kärlek. Men vi får väl se hur det utvecklas i framtiden, just nu känns det som att inget är direkt omöjligt. 

 Att Eliza kan vara så öppen och framåt är något jag imponeras stort av. Hon sitter vid ett bord fullt av främlingar där hon endast känner mig och ändå lyckas hon vara sitt vanliga, självsäkra jag. Det märks tydligt att killarna snabbt börjar tycka om henne och när Harrys brud kommer till bordet lägger hon sig direkt i underläge, trots att hon känner både Harry, Niall och Liam. Jag antar att det borde säga någonting om hennes personlighet, men jag tänker inte vara för snabb med att döma henne, hon är säkert en jättetrevlig person när man tagit sig igenom det blyga skalet.