//Nialls perspektiv// 

Arbetet på stationen går mycket långsamt framåt. Vi vet att Sky är den person vi letar efter, det råder ingen tvekan om den saken, men att få tag på henne är inte så enkelt som det låter. Hon sopar rent efter sig var hon än går, det finns inga spår av henne någonstans. 

Efter att ha pratat med Harry ett par gånger har vi fått en djupare förståelse för vem Sky är som person och därefter har vi kunnat komma fram till att hon måste ha minst en medhjälpare för att fixa det här. Hon måste ha någon som vet hur man gör sig av med alla bevis, som kan det här med datorer och allt vad det innebär och som är så stark att den klarar av att flytta en medvetslös person. Hur som helst så verkar det som att det är Sky som drar i trådarna och därför är det henne vi letar efter. 

I princip det enda vi kan göra i det här stadiet är att göra en efterlysning och hoppas på att någon annan hittar henne, för vi har verkligen inte mycket att gå på. Vi har försökt spåra dataanvändningen på hennes telefon, men det verkar som att hon har gjort sig av med den för länge sen och att hon använda nya varje gång hon vill ta kontakt med Harry eller Meldoy. 

 

Ännu en arbetsdag utan någon vidare framgång börjar närma sig sitt slut och min plan är att jag ska åka iväg och hälsa på Melody när jag har slutat. Jag vet att Harry tar hand om henne när jag inte är där, men det var ett tag sen jag hälsade på sist och jag känner mig på något sätt skyldig att göra det igen. Samtidigt som jag vill hålla koll på henne vill jag inte riskera att bli den där överbeskyddande brodern som hör av sig och kommer förbi hela tiden för att se till så att allt är som det ska, det känns som att det skulle bli mer av en påfrestning än en trygghet för Melody. 

Det är bara en halvtimme kvar av min arbetsdag när min privata mobil börjar vibrera på skrivbordet. Det är en kort vibration, vilket innebär sms. Hur mycket jag än vet att jag inte ska svara i den telefonen på arbetstid blir datorskärmen framför mig oerhört svår att fokusera på och tillslut kan jag inte hindra mig själv från att slänga ut armen och greppa mobilen. Just den här gången visar det sig vara tur att jag struntade i den enkla regeln för smset är från Melody. 

  » She has made contact « 

Det tar mig inte lång tid att lista ut att smset handlar om Sky och eftersom att det för tillfället är det enda vi har att gå på tar jag direkt med mig min kollega Ty ut i bilen för att åka dit. Vi antar att det handlar om ett sms eller ett samtal från Sky och därför är vår tanke att Melody eller Harry ska försöka ringa upp henne och hålla samtalet igång så pass länge att vi kan spåra det. Att få reda på var Sky befinner sig skulle vara ett stort steg i rätt riktning. 

För att gå igenom planen med Melody ringer jag till henne innan jag startar bilen och när jag inte får något svar blir jag genast skräckslagen. Kanske är det inte alls ett samtal det handlar om utan en påhälsning utanför dörren. Som tur är dröjer det inte mer än ett par långa sekunder innan jag får ett nytt sms av Melody. 

  » I'm okay. At Harry's «

"Are you sure you should be doing this?", frågar Ty när jag har lagt undan telefonen och startat bilen. "I mean, this is your sister, maybe you should be there for her as a brother and not as a cop?". Jag förstår vad han menar och jag har själv funderat över samma sak ett flertal gånger, men varje gång kommit fram till samma slutsats. 

"She's got Harry there to support her, I can do more for her as a cop than as a brother, she knows that", redovisar jag självsäkert. Melody är smart, hon vet att jag gör allt jag kan för att få ett slut på allt det här. 

"Are you sure she knows that though?", frågar Ty och vänder blicken mot mig, han låter lite tveksam. Utan att reagera fortsätter jag stirra på vägen framför oss och kommer snart på mig själv med att flytta runt händerna på ratten. Varför hans fråga gör mig nervös förstår jag inte riktigt. 

"What's that supposed to mean?", frågar jag för att vinna lite mer tid innan jag behöver svara. Det finns inte ett spår av spydighet i hans röst och jag vet att han bara menar väl, men jag kan inte låta bli att ta lite illa vid. 

"Well, if this was my sister I would be living with her by now, wouldn't let her out of my sight until it was all over. You're visiting her like, what, once or twice a week? I understand that it might be hard for you to see her right now and that you want to show her that you can protect her, but maybe what she needs is you being there for her. You can let us handle this, I know that you trust us to do it", förklarar han med en ton som avslöjar att han själv tycker att han är ute på hal is. Det han säger är att han tror att jag gör det här för mig själv för att jag tycker att det är för svårt eller jobbigt att vara i närheten av Melody just nu och kanske har han rätt i det, men jag tror fortfarande att det jag gör nu är det bästa jag kan göra för min syster. Jag vill inget hellre än att se till att hon inte behöver oroa sig hela tiden och att hon kan röra sig fritt på gatorna utan att konstant titta sig över axeln. 

"This is the best thing for the both of us", håller jag fast vid. "Like I said, she's got Harry and this is the best thing I can do for her in this situation. If I lived closer to her than of course I would have visitet her more often, but this is the way it is and it's the best I can do".

 

Ungefär en timme senare parkerar vi bilen utanför Harrys lägenhet och går in. I vardagsrummet sitter Harry och Melody på soffan och när vi utan att knacka kliver in i lägenheten flyger Harry upp på fötterna, redo att försvara Melody. Hans reaktion gör mig lättad, den tyder på att han i alla fall på ett ungefär vet vad han gör och att han inte kommer låta någonting hända Melody igen. 

"Oh, hi", hälsar Harry en aning skamset innan han slår sig ner i soffan igen och placerar sin ena arm om Melody. 

"Hi. What's going on?", frågar jag medan jag och Ty går mot vardagsrummet. Samtidigt som jag sätter mig ner med Sky och Harry för att prata med dem börjar Ty ställa upp den utrustning som vi har med oss. Melody berättar för mig vad det är som har hänt, jag får läsa smset som vi utan att kunna bevisa det antar är från Sky och till sist berättar jag för dem om vad som ska hända här näst. Varken Harry eller Melody verkar gilla idén till att börja med, men eftersom att de båda är trötta och vill få ett slut på allt det här bryr de sig inte om att säga emot. 
Så fort allting är uppställt och klart kopplar vi Melodys telefon till vår dator och kommer överens om att det är Melody som ska ringa. Hon slår på högtalaren och i väntan på att Sky ska svara sitter vi alla och lyssnar på de bekanta signalerna. 

"Hello Melody", hörs det tillslut i rummet och Melody blir för en stund stel av skräck. 

"Sky.", säger hon efter ett tag, som för att poängtera att det är nu samtalet börjar. 

"I'm listening", konstaterar Sky hånfullt och oberört. 

"Why are you doing this, Sky?", frågar Melody tröttsamt. 

"I'm doing it for Harry", svarar hon enkelt och alla blickar vänds genast mot Harry som ryser av obehag. "You know as well as I do that you're not good enough for him". 

"But you are? Come on Sky, take a look at yourself, you're a psychopath", Melody försöker låta oberörd, men jag kan se på henne att hon inte tycker om det här. Om det fanns någonting annat vi kunde göra skulle vi göra det först, jag tycker verkligen inte om att utsätta henne för det här. "There's no point in doing this and there's no point in hiding. Harry will never look at you the same way again and you can't hide forever, you're only making this worse for yourself". 

"Is Harry there? Is he listening?", Sky låter nöjd, som om hon har uppnått någonting. 

"No, it's just me", säger Melody efter en stunds tystnad. 

"No you're not, how dumb do you think I am?", frågar Sky, utan att ge Melody en chans att svara innan hon fortsätter. "I want to talk to him". 

"No way", säger Melody kort och bestämt. 

"Let me talk to him", beordrar Sky. "You know better than to not listen to me". Melody ser på oss en i taget; först mig, sedan Ty och sist Harry. Harry ger henne en godkännande nick och räcker fram handen mot henne som för att signalera att han kan ta över samtalet om hon vill. Melody tvekar, men tillslut ger hon telefonen till Harry utan att säga någonting mer till Sky. 

"What is it?", frågar Harry när han har fått telefonen. Sky ger ifrån sig ett kort, belåtet skratt på andra sidan. 

"Harry, long time no seen", säger hon som om det var en gamal vän hon pratade med. Att bara tänka på det faktum att de en gång dejtade varandra gör mig förbannad. 

"That's all because of you, you know that right?", frågar Harry lugnt, det låter som att han försöker låtsas vara på hennes sida, vilket kan vara ett smart drag, om hon nu är dum nog att gå på det. 

"No, it's because of Melody. This is all her fault, can't you see that?", Sky låter sårad, men det är bara en del av hennes skådespel. 

"How is that?", frågar Harry nyfiket. "I'm tired of this, why don't you just come over so that we can talk about it?". 

"I knew it, I knew that you couldn't be mad at me! See, deep down you want me to do this for you, you just can't let yourself believe it because of her", säger Sky glatt med en äcklig betoning på henne. Harry blundar och tar ett djupt andetag, precis som Melody verkar han tycka att det här är väldigt obehagligt. Ty jobbar för fullt med datorn och det verkar som att han har kommit någon vart, men han signalerar åt Harry att fortsätta prata så jag förstår att han inte är färdig riktigt än. 

"Come over, let's talk about it", säger Harry, men hans röst håller inte riktigt och den här gången lyser osäkerheten igenom. 

"I can't, it's too late", säger Sky och lägger på. Harry släpper telefonen på bordet och gömmer ansiktet i händerna för att gömma sina känslor och när det inte fungerar reser han sig och lämnar rummet. Melody springer genast efter. 

Ty skickar snabbt över informationen till grabbarna på stationen innan han låter mig ta del av den.

"I managed to narrow it down to this area", han vänder datorn mot mig och pekar på en karta på skärmen. "But I couldn't pinpoint her exact location". Jag studerar kartan på datorskärmen; det är ett väldigt stort område som till största del ser ut att bestå av ödemark, den enda chansen vi har att hitta henne är om hon befinner sig i den lilla byn i området och om hon stannar kvar där tillräckligt länge för att någon ska hinna dit. Chanserna är inte jättestora. 

 

//Melodys perspektiv// 

Harry sitter på sängkanten när jag kommer in i sovrummet. Hans hållning är spänd och hans huvud hänger framåt så att hans ansikte döljs av de bruna, långa lockarna. När jag kommer lite närmare ser jag att hans händer är så hårt knutna att han skakar. 

"Harry, it's okay", säger jag för att trösta honom. Att Sky la på luren var verkligen inte hans fel, han försökte och han gjorde sitt bästa, det är huvudsaken. 

"I had her, I almost had her", säger han sammanbitet. "I could have ended this today". 

"Maybe you did. If you wouldn't have talked to her she would have hung up right away, you kept her talking, hell you almost convinced her to come to this apartment", påpekar jag medan jag sträcker ut min ena hand mot honom. Han skakar undan håret och vänder blicken mot mig innan han tar min hand, reser sig upp och ger mig en lång, hård kram. "Come on now, let's see how they did". 

Vi går tillsammans tillbaka till vardagsrummet och sätter oss ner med Niall och Ty. Jag är inte själv säker på att jag vågar höra vad de har att säga, men något sånthär kan man nog inte förbereda sig på, det är bara att ta tag i det och få det gjort. 

Ty förklarar för oss att de lyckades ta reda på i vilket område Sky befinner sig och att flera polisbilar redan är på väg dit. Eftersom att de inte lyckades ta reda på exakt var hon befinner sig kommer poliserna bli tvugna att söka av området och fråga eventuella personer i närheten om de har sett någonting, vilket troligtvis kommer dröja ett tag. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta den informationen, är det positivt eller negativt? Det får tiden utvisa, antar jag.

 

Två långa dygn följer och ju mer tid som går ju mer tappar jag hoppet om att de ska hitta någonting. De har pratat med ett par personer i området som påstår sig ha sett Sky där, men när poliserna väl kom dit var hon långt borta, vilket innebär att vi är tillbaka på ruta ett igen. Sky kan vara precis var som helst och att döma av det hon sa på telefonen verkar det inte som att hon förväntar sig att hennes liv ska gå tillbaka till det normala igen så det finns egentligen ingenting som hindrar henne från att slå till igen. Jag vill vara stark och opåverkad så att jag kan fortsätta leva mitt liv som vanligt, men det är oerhört svårt när jag vet att Melody är därute någonstans. 

Att sitta inne i lägenheten hela dagarna har jag tröttnat på för länge sen, det får mig att känna mig instängd, trots att jag vet att jag kan vara säker där. Jag har försökt gå ut själv ett par gånger, men det slutar alltid med att jag misstänker alla, tittar över axeln flera gånger i minuten och springer sista biten hem. Allt jag vill är att gå tillbaka till mitt vanliga liv, men jag vet inte hur. 

Harry försöker stötta mig, han gör verkligen sitt bästa och det värmer mitt hjärta. Men jag kan se på honom att han inte vet riktigt hur han ska göra och jag kan erkänna att jag inte gör det lätt för honom. Det är givetvis inte med mening, jag gör ingenting för att medvetet göra livet jobbigt för honom, men jag kan inte hjälpa det.