▼Niall▼

 Nästa morgon är alla på plats på jobbet igen, precis som det ska vara. Ändå får vi knappt någonting gjort på hela förmiddagen. Det första som händer när vi kommer dit är att Zayn och Louis blir ombedda att berätta allting de har varit med om från och med att de lämnade landet i fredags tills det att de kom tillbaka igår, helt enkelt för att räta ut alla frågetecken och göra det lättare för alla andra att berätta om deras frånvaro. Berättelsen är lång och invecklad som den är så det faktum att vi flera gånger råkar komma ifrån ämnet hjälper inte direkt till. Det tar nästan en hel timme innan de kommer till slutet och vid den tidpunkten har alla full koll på vad det är som har hänt. Det gör mig nästan lite småskraj för att flyga, men jag kommer snabbt över det då jag vet att jag aldrig skulle kunna ha det här jobbet om jag vägrade sätta mig på ett flygplan, det skulle bara inte fungera. 

 Men det slutar inte där. 

Någon i teamet påstår sig ha sett Harry och Linnea ensamma med varandra väldigt mycket den senaste tiden och vill gärna veta om det är någonting mellan dem, varpå Harry ger sig in på en väldigt komplicerad förklaring på att de på ett sätt bara är vänner men på ett annat sätt kanske lite mer än så. Det är knappt så jag hänger med själv, men jag är säker på att Harry vet precis vad han pratar om. Det lät säkert jättelogiskt innan han öppnade munnen, det är så det brukar vara. 

När den diskussionen är över kommer vi äntligen igång med arbetet, men vi hinner inte arbeta i mer än en halvtimma innan vi blir avbrutna; den här gången av en man jag inte känner igen. Eftersom att han inte verkar vara där för att snacka med just oss går jag, Liam, Louis och Zayn iväg till en av picknickborden och slår oss ner för att prata om någonting annat. Harry och Linnea smiter genast iväg till en bänk lite längre bort och sätter sig nära (nästintill på) varandra innan de börjar hångla. Jag skrattar lite åt deras betéende och engagerar mig sedan i samtalet vid bordet. 

 

 Resten av förmiddagen fortsätter lite i samma stil så det känns som att den passerar på nolltid. Vid ungefär halv ett lämnar jag gänget för att ge mig iväg och fixa lite lunch innan jag åker vidare till dansstudion för att träffa Octavia. Jag måste erkänna att det är lite nervöst. Trots att jag har känt Octavia i flera veckor nu känns det faktist som att jag ska träffa en ny människa, och det brukar ju alltid vara lite pirrigt. Dessutom känns det som att jag har väldigt höga förväntningar att leva upp till den här gången, och givetvis väntar jag mig mer utav henne också. Det ska bli spännande att se hur det här går. 

 

▼Octavia▼

 På ett sätt känns det väldigt bra att jag föreslog en nystart för mig och Niall, men samtidigt känns det fruktansvärt konstigt. Jag menar, jag har ju ingen aning om hur det ens fungerar. Ska jag på riktigt beté mig som om vi aldrig har träffats förut? Ska jag verkligen låtsas om att allt vi har varit med om aldrig ens har hänt? Omöjligt, fullkomligt omöjligt. Vad kan det då vara för mening med en sånhär nystart? 

 Niall kommer till dansstudion betydligt tidigare än jag väntat mig, jag har inte ens bytt om till träningskläder när han kliver in i salen och hälsar på mig med en kram. Det känns lite märkligt, men ändå helt rätt. 

"Hi there", hälsar jag när jag har backat ett steg och kan se honom i ögonen. "I heard that your friends got home by the way, that's great news!". 

"Yeah, it didn't look too good yesterday, I'm so glad to have them back", ler han medan han lägger ifrån sig sina grejer på bänken. "It kinda makes you think about your friends more and how easy it is to take them for granted, you know.. But enough about that maybe, shall we dance?". 

"Yeah, I just have to change into some better clothes, I'll be back in a minute", säger jag och kastar upp min enkla tygryggsäck över ena axeln innan jag går iväg mot omklädningsrummet. 

"I'll be right here", ropar Niall efter mig. 

 

 När jag kanske tio minuter senare är på väg tillbaka till vår danssal tycker jag det låter som att det kommer musik från det hållet. Jag tänker mig att det är någon som har gått fel och att jag kommer bli tvungen att kasta ut dem, men mer än så hinner jag inte fundera på det innan jag når dörröppningen och kommer på Niall mitt i ett dansnummer. Eftersom att han inte ser mig står jag kvar och tittar på honom, med ett roat flin på läpparna. Han har helt klart lärt sig en hel del sen vi började dansa tillsammans, men jag skulle inte sträcka mig så långt som att säga att han är bra. 

 När låten tar slut och han gör sin avslutande pose börjar jag knappa händerna och kan då inte längre hålla mig för skratt. Han vänder sig genast om och ser på mig med en besegrad min när han inser att jag har stått och tittat på honom, men snart kommer han över det och hans ihoppressade läppar vrids till ett léende. 

"I'm quite good, huh?", frågar han med en spelad självsäkerhet. Jag skrattar lite igen och nickar. 

"Yeah, looks like you've had a great teacher", säger jag stolt. 

"Indeed".