"Liam, I'm really sorry about what happened earlier, I had no idea you felt that way about me", sa Hanna när hon utan förvarning klivit in i lägenheten. 

"Obviously...", mumlade jag i en knappt hörbar ton. 

"But that's not what I came here to talk about", fortsatte hon utan att bry sig om min halvsura kommentar. 

"You made that pretty clear before, actually", sa jag och tog några steg mot henne i hallen. Hon hade varken brytt sig om att knyta av sig skorna eller ställa ifrån sig väskan, så jag antog att hon inte hade några planer på att stanna någon längre stund. 

"You're not making this any easier for me here Liam!", utbrast hon irriterat samtidigt som hon stampade ner ena foten i golvet. "I didn't come here to pick a fight, I really need to talk to you", tillade hon sedan i en lite lugnare ton. 

"I don't think that will be necessary", sa jag utan att se henne i ögonen. Efter det blev det en kort paus i konversationen vilken jag utnyttjade till att låta mobilen glida ner i fickan och sedan hämta A4 arket jag bara några minuter tidigare placerat på bordet i vardagsrummet. När jag återvände till hallen suckade Hanna djupt innan hon släppte väskan mot golvet och satte armarna i kors över bröstet. 

"You don't seem to understand at all.. What is your problem?", frågade Hanna med en oförstående -aningens sårad- ton. 

"'What is my problem'?", citerade jag med ett sting av ilska i rösten. "Well, why don't you explain this and then ask what my problem is?", frågade jag och räckte henne bilden som min skrivare nyss skrivit ut. Min första tanke var att det måste ha varit något sjukt skämt, kanske just bara för att jag inte ville acceptera vad bilden visade, men när jag sedan funderat på det kändes det inte längre lika omöjligt. 

"Where did you get that?", frågade hon förbryllat och drog pappret ur min hand. Hon granskade bilden, som föreställde henne och Niall i ett intimt ögonblick, noggrant och gav mig sedan en allvarlig blick. Jag ville gärna fråga henne det samma, men med tanke på att bilden såg ut att vara tagen utifrån och sedan på ett mystiskt sätt dykit upp i min skrivare antog jag att hon inte hade någonting med det hela att göra, därför lät jag bli att fråga. 

"Care to explain it?", frågade jag istället. 

"No seriously Liam, where did you get this?", hon tog några steg mot mig, fortfarande med blicken fäst på bilden, och tryckte sedan upp pappret mot mitt bröst. "Have you been spying on me?!".

"No!", överklagade jag surt. "Why would you even think that?".

"Well, if you didn't, how did you get the picture?", frågade hon och satte på nytt armarna i kors över bröstet. 

"My printer printed it out, I have no idea who took it or what it came from, but I'm pretty sure those are two of my best friends making out", sa jag och höll upp bilden framför henne så att hon var tvungen att se på den. 

"I tried to tell you before, but you attacked me!", klagade hon högt. 

"You had plenty of time to stop me, don't even try to blame this on me!", protesterade jag upprört. "But instead you've been screwing Niall behind my back?!".

"Oh no-no! This is all new to us, I came to see if you were okay with it before we went exclusive, but obviously you're not, so I don't know what the future holds now.."