More than you see ♥ Del 46
Tidigare..
"Zayn, what does he want" frågade hon då, mer krävande än oförstående.
"Revenge.. He want me dead.." svarade jag tyst, vilket fick Ellie att dra efter andan.
"What?! But he can't kill you, can he?" frågade hon tveksamt.
"I don't know.. Months ago I would have said that he can't affect anything in this world, so I don't know what he will be able to do in the future.."
♥~~ Ellie ~~♥
Craig störde oss inte mer efter den gången, men rädslan om att han skulle komma tillbaka fanns hela tiden inom mig. Det kändes som han följde varenda steg jag tog och att han när som helst kunde göra någonting för att skrämma livet ur mig. Jag vågade inte vara ensam i huset efter det han gjort. Det kanske hade gått om jag i alla fall hade haft min syster att prata med, men hon hade inte visat sig sen vi flyttade. Jag hade sett henne på flygplatsen i Jacksonville när vi varit där, så hon hade inte missat att vi hade flyttat, hon kunde nog bara inte komma i närheten av huset eftersom att Craig nu var mycket starkare än henne. Men jag var inte så orolig för det, jag visste att vi skulle ses igen när jag var tvungen att gå tillbaka till skolan igen, och den dagen närmade sig alldeles för snabbt. En morgon ringde alarmet och då var det bara att göra sig iordning för att hinna i tid till första dagen.
"I'm not sure I like this idea anymore.. What if I don't find any friends?" frågade jag oroat när Zayn och jag satt mitt emot varandra vid köksbordet för att äta frukost. "I should have stayed in London for another year and finished school with my friends! Or.. Ex friends.."
"You will find someone to be with, I promise. Maybe not the first day, but by the end of the week you will have someone to hang out with" svarade han alldeles för självsäkert för att jag skulle tro på honom. Sådär sa han bara för att han inte ville att jag skulle ångra att jag flyttade med honom.
"And what if you're wrong? What if they have their groups already, they wouldn't want me to destroy anything.. That's how it was a my old school anyway..." sa jag envist, tvärsäker på att jag skulle få genomlida mitt sista år i skolan helt ensam.
"If you just give it some time I'm sure you will find someone. And if not I will go there with you to keep you company" lovade han med ett snett flin på läpparna. Jag kunde inte låta bli att le med hela ansiktet, han ville verkligen att jag skulle trivas, även om det innebar att han skulle behöva gå till skolan igen. "In fact I think I could use that, I didn't really pay attention when I went to school" la han till med ett skratt.
"Badass" svarade jag och stämde in i skrattet.
"Yeah, and you're gonna be even more badass not showing up to school if you don't go to the bus right now" sa han efter att ha kollat på klockan. "Ten minutes ago would have been better, but you can still mak it if you go now"
"Oh god.. Why does this always happen?" frågade jag irriterat när jag hade fått in att jag ännu en gång var sen till första dagen av skolan. Så hade det varit de senaste åren, fast då på grund av att jag försovit mig, inte ätit frukost för länge.
"Have a great day and.. Find a friend!" ropade han efter mig när jag stressat sprang runt och samlade ihop mina saker. När jag sedan tyckte att jag hade allt hängde jag väskan över axeln, drog på mig skorna och skyndade ut genom dörren i hopp om att hinna till bussplatsen i tid. Jag sprang som om det gällde liv och död och när jag var endast ett fåtal meter ifrån skylten blev jag omkörd av bussen. Som tur var verkade föraren ha fattat att jag skulle med för han stannade vid bussplatsen och lät mig kliva på innan han fortsatte köra. Dagens första utmaning avklarad, då återstod bara resten som jag antog var mycket värre..
"This is Ellie, she will be in our class for this year. She just moved here from London, so make sure that you make her feel at home. Anything you want to add Ellie?" frågade läraren som just presenterat mig inför klassen jag hamnat i. Jag skakade genast på huvudet för att inte dra åt mig om möjligt ännu mer uppmärksamhet, det kändes redan som att hela klassen satt och stirrade på mig, vilket inte var helt bekvämt. Nåväl, alla förutom tjejen jag satt bredvid, hon satt ostört och kladdade i en skrivbok som låg på bänken framför henne. Jag kunde inte säga varför, men hon gav mig ett intryck av att hon var annorlunda i jämförelse med resten av eleverna i klassen, annorlunda på ett bra sätt.
"No, that pretty much covers it" sa jag med ett leende när jag insåg att ingen hade slutat stirra på mig, inte ens läraren.
"Good. We want you to feel welcome here and if there's anything you wonder about you just have to ask, okay?" fortsatte läraren lyckligt. Jag nickade kort och besvarade hennes enorma leende, sedan fortsatte första lektionen som var matte. Jag försökte verkligen att lyssna och ta in det läraren sa, något de andra inte verkade bry sig om. De flesta satt och viskade till varandra och tjejen jag satt bredvid hade redan börjat jobba. Jag ville lära känna henne, det ville jag verkligen.
"Uhm, hi, I'm Ellie" sa jag när läraren hade slutat prata, i hopp om att få igång en konversation. Att det inte var särskilt passande på min första lektion var jag medveten om, men just då kändes det viktigare att lära känna tjejen jag fortfarande inte hade något namn på.
"Yeah, I know, she just said that" mumlade hon till svar, utan att så mycket som slita ögonen från boken. Jag kände hur mina förhoppningar bara rasade ihop över mig innan hon vände upp huvudet och log mot mig. "I'm just messing with you! My name is Amanda, nice to have you here" sa hon sedan. Jag kunde inte låta bli att skratta lite av lättnad, jag hade verkligen trott att hon menade allvar.
"Oh, thanks" svarade jag aningens osäkert. "Do you know if we will have every lesson together?"
"Yeah, they have worked out the schedule like that, for whatever reason" svarade hon med ett betryggande leende.
"Great! Then.. how about we spend the rest of the day together?" frågade jag hoppfullt. På så sätt skulle jag inte behöva genonlida första dagen ensam och när jag sedan kom tillbaka till huset kunde jag tala om för Zayn att jag hade hittat en vän redan första dagan.
"I would say yes, but I'm not gonna do that, sorry" svarade hon medan hon långsamt skakade på huvudet. "Believe me, I'm not the person you want to be seen with. That would destroy your reputation from day one, you would be an outsider, like me, and that is not what you want.."
"I don't care about my reputation, you seem like a nice girl, I would like to get to know you" sa jag envist.
"That is nice of you, but..." började Amanda, men någon längre fram i klassrummet avbröt henne innan hon var klar.
"Hey Ellie! Come sit with us, you don't want to make the wrong friends!" ropade en mörk tjej med skinnväst och långt, platt hår. Hon var lite kraftigare och helt ärligt skrämde hon mig lite.
"Thanks, but I'm gonna sit with Amanda" svarade jag trots att jag egentligen bara borde ha låtit det gå.
"Oh sweetie, you don't know nothing about this, do you? Beeing friends with everyone and everything might work in tiny little London, but not here, you have to learn the tough life to survive. Come sit with us or you can kiss your social life goodbye" sa hon, som om det var självklart att jag skulle sitta med dem.
"I want to sit with Amanda, okay?" sa jag förargat, sedan gav jag henne ett leende för att hon inte skulle missuppfatta mig. Jag menade ingenting illa, jag hade redan valt vem jag ville vara vän med.
"No, that's a great opportunity, no one gets invited into their gang!" viskade Amanda till mig. Jag ryckte ointresserat på axlarna; jag ville inte vara med i deras gäng.
"I want to get to know you, you seem different and I like that" svarade jag enkelt. Amanda försökte få mig att förstå vilket misstag jag gjort, men jag kunde se på henne att hon log i smyg, förmodligen glad över att jag valt henne över de andra tjejerna.
Ni måste lova att säga till om ni tröttnar på mig och mina sega noveller, för jag kanske kan ta och göra något åt det ^^