Love, Games, Success ♥ Del 3
Tidigare..
"Look, what we're saying is that maybe you could take it easy for a while, or find a girl that you really like, for all of our sakes" sköt Niall in. Jag lät blicken vandra mellan deras ansikten. Menade de allvar? Satt de och talade om för mig hur många tjejer jag fick och inte fick träffa?
♥Jennifer♥
En djup suck trycktes ur mina lungor när jag lutade mig tillbaka i den bekväma soffan. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag tyckte om att vara för mig själv eller om tomheten efter Agnes klingande skratt bara tyngde ner mig. Radion spelade en uttjatad melodi ute i köket och fåglarna som satt på balkongräcket sjöng för allt vad de orkade. Jag vände huvudet mot fönstret och såg ut över hustaken nedanför. Agnes plan skulle gå om bara någon halvtimma, sedan skulle det dröja innan vi fick träffas igen.
Den första veckan hade verkligen susat förbi och nu när Agnes var påväg hem igen skulle jag bli tvungen att börja jobba, vilket jag hade blandade känslor om. Jag var jättetaggad till att börja med den nya singeln så fort Cristopher kom till London vid veckans slut och jag hoppades verkligen att fler killar och tjejer skulle upptäcka min musik. Men så var det ju det här med Harry också. Agnes och jag hade forskat lite om killen som alla pratade om och vi hade ganska snart kommit fram till att han inte skulle bli lätt att hålla kvar vid. Att fånga hans uppmärksamhet verkade inte vara allt för svårt om man visste vad man höll på med, men det fanns smygfoton på honom och säkert trettio tjejer som alla var tagna vid olika tillfällen, vilket troligtvis tydde på att han gick runt ganska mycket. Nu visste jag bättre än att döma någon från bilder som lika väl kunde vara photoshoppade men jag ville i alla fall förbereda mig för vad som skulle komma.
Jag drogs hastigt ur mina tankar när mobilen på soffbordet bredvid mig började vibrera. Jag funderade snabbt på om jag skulle låta samtalet gå till röstbrevlådan men tyckte inte att det var någon mening med det så jag sträckte mig efter telefonen och hann läsa Cristopher privat på skärmen innan jag la den mot örat.
"Hallå?" svarade jag ointresserat. Cristopher suckade åt mig.
"På samma goda humör som vanligt hör jag" skrattade han sedan.
"Jag är helt ensam i London och jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra, är det så konstigt att jag inte är på strålande humör?" frågade jag trött. Veckan med Agnes hade inte innefattat mycket sömn, därför var ögonlocken väldigt tunga även om klockan bara var tio på morgonen.
"Inkorrekt. I London bor det cirka tretton miljoner människor och du är bara en av dem. Harry är en annan. Du sa att du inte hade något att göra va?" Cristopher bytte samtalsämne från ett till ett annat innan jag ens hunnit reagera på det första. Han gjorde mig förvirrad.
"Uhm, inte för tillfället, nej" bekräftade jag tillslut i alla fall.
"Bra, då har jag kvällen planerad för dig" började han metodiskt. Jag väntade på en fortsättning medan jag betraktade insidan av mina ögonlock. "Ikväll kommer Harry befinna sig på en klubb som ligger inom gångavstånd till lägenheten. Jag vill att du går dit och försöker fånga hans intresse. Ge honom ditt nummer om det är möjligt" jag vaknade upp från min nästan-sömn och spärrade upp ögonen.
"Idag?!" frågade jag hetsigt.
"Ikväll" rättade Cristopher. Jag suckade uppgivet och rusade ur vardagsrummet för att uppsöka en spegel. Jag hade haft mitt hår uppsatt i en slarvig knut i nästan två dagar, det skulle ta mer än en eftermiddag att få reda på det.
"Det kommer ta mer än ett par timmar att få ordning på mitt fågelbo till hår!" utbrast jag efter att ha kollat läget inne i badrummet. Jag var chanslös.
"Hitta på något bara, jag litar på dig nu" sa han hyfsat ointresserat.
"Men.. Åååh..." suckade jag besvärat.
"Jag ska inte störa dig längre, ha en bra kväll" jag kunde riktigt höra flinet på hans läppar och innan jag hann säga något slugt tillbaka la han på luren. Jag la ner mobilen på handfatet och granskade röran på mitt huvud. Att ens få ut tofsen verkade som en omöjlig uppgift, men det var väl bara att sätta igång om något skulle bli gjort.
*
Klockan var nästan fem i åtta när jag äntligen hade fått ordning på allt. Håret -som jag efter en dusch med massa balsam lyckats kamma ut- hängde i stora lockar över min rygg, på kroppen bar jag en vit blus som jag hade stoppat ner i en guld-grittrig kjol och fötterna pryddes av ett par vita Jeffery Campbells. Lite smink hade jag på mig, men jag var noga med att det inte blev för mycket.
"Det här kommer gå bra" sa jag till min egen spegelbild samtidigt som jag drog händerna över blusen och kjolen för att släta ut vecken. "Det här kommer gå hur bra som helst.." det lät inte övertygande någon stans. Nu när allt var så nära kändes det bara fel. Jag skulle tvinga fram fejkade känslor för en person jag kanske skulle träffa om någon timme eller så och allt detta för att sälja min musik. Det här var inte klokt, vad hade jag gett mig in på..?!
"Excuse me, can I sit here?" frågade jag en ung kvinna som hade lagt sin handväska på en av barstolarna. Det verkade vara den enda som ingen satt på.
"Sure thing babe" svarade hon förföriskt. Jag tackade henne, rynkade ögonbrynen i smyg och vände sedan ryggen mot henne.
"Can I have a.. Uhm.. Something strong please" sa jag till bartendern. Han hällde genast upp någonting i ett glas, placerade glaset på en servett och sköt den åt mitt håll.
"May I see your ID please" sa han på väldigt dålig engelska. Min första gissning var att han hade flyttat till London för att försörja sig som bartender på nätterna och leva livet på dagarna. Den andra var att han kommit från något nordiskt land. Jag log mot honom och drog upp körkortet ur väskan.
"Så du är också från Sverige?" frågade han efter att ha granskat det ett tag.
"Jojomensan" svarade jag glatt. Han avfyrade ett bländande léende mot mig.
"Trevligt! Är du här för att göra något speciellt?" frågade han nyfiket. Jag såg mig omkring i baren för att se om han inte hade någon annan att hjälpa men kunde inte se någon. En annan bartenderkille stod en bit bort och flirtade med en latinsk tjej, förövrigt var det faktiskt ganska lugnt.
"Jag ska spela in en skiva. Det gick inte så bra för mig i Sverige så jag tänkte att jag skulle prova här istället" berättade jag efter alldeles för lång tid.
"Jag tyckte väl att jag kände igen dig!" utbrast han och slog ut med armarna åt sidan. Folk såg underligt på honom. "Jennifer någonting, ellerhur? Du vann nästan den där tävlingen i höstas va?"
"Det stämmer" sa jag tyst, ville inte dra åt mig för mycket uppmärksamhet.
"Jag tyckte du skulle vinna, du var mycket bättre än den där tanten" sa han med ett flin jag inte kunde tolka. "Min syster är ett fan av dig, skulle du kunna vänta här så kan jag hämta henne? Hon är bara bakom väggen här"
"Absolut" sa jag falskt. Han log mot mig igen och sprang sedan iväg mot dörren som jag antog ledde till något rum bakom den gigantiska väggen fylld med olika spritflaskor. Så fort han var utom synhåll tog jag min drink från bardisken och gick iväg ut bland alla dansande människor. Jag skulle enkelt försvinna i mängden och om han såg mig igen skulle jag kunna skylla på att någon tog min plats. Svårare än så var det inte.
♥Harry♥
Hon var bokstavligt talat överallt. Gick jag till baren och beställde något satt hon där, gick jag ut på dansgolvet stod hon där och släppte loss och gick jag bort till toaletterna stod hon i den långa kön som långsamt ringlade sig fram till dörren. Jag var inte säker på om hon gjorde det med flit eller om det bara var jag som kollade efter henne för mycket, men jag hade verkligen inget emot det. Hennes långa blonda lockar och den tajta, riktigt korta kjolen drev mig till vansinne. Jag ville bara dra med henne ut, stoppa in henne i en taxi och ta med henne hem där vi skulle roa oss hela natten lång. Jag blev upphätsad av bara tanken på att rycka upp knapparna på den vita blusen.
"Earth to Harry, earth to Harry" ropade Niall plötsligt. Jag vaknade upp ur min tanke-koma och såg tröttsamt på dem. "We're not here for girls, remember?"
"I haven't sa-" försökte jag, men blev snart stoppad av Louis.
"Oh stop it, don't you think we see how you're checking her out?" frågade han.
"Erm, no?" chansade jag.
"You're even dummer than I though" kommenterade Zayn lustigt.
"And she's talking to the bartender in some weird language, they're probably dating already" sköt Liam in. Jag kastade en blick mot den blonda killen bakom bardisken. Det Liam sa stämde; han och den blonda tjejen hade pratat en hel de under kvällen och varje gång jag kommit nära har jag blivit förvånad över hur knasigt språket lät. De var antingen tillsammans eller 'på gång'.. Det fick helt enkelt bli en liten tävling - vem får den blonda tjejen i sin säng inatt...?
Sådärja, nu siktar dem på varandra, fast med helt olika mål. Haha, jag gillar att krångla till det för mig själv xD
Såå.. Har ni en bra sommar än så länge? Njuter ni av friheten eller sommarjobbar ni? :)