More than you see ♥ Del 16
Tidigare...
"Yeah, maybe one of them.. Someome told them to hang up on me, so they did" svarade jag uttråkat.
"Then we'll go there. Do remember which is was?"
"Yeah..."
"Do you know where it is?"
"Yeah.."
"Then let's go.."
Det första man såg när man klev innanför dörrarna till det lyxiga hotellet var ett gigantiskt akvarium med blått, skimmrande vatten. Fiskar i alla möjliga färger och storlekar simmade planlöst runt ovanför huvudena på två unga killar som stod i receptionen, minst lika uttråkade som fiskarna. Men förutom alla dystra miner var det ett fint hotell, definitivt någonting Zayn skulle välja.
"Excuse me, I'm Harry, I called before. I'm looking for my friend Zayn, could you tell me if he's here?" frågade jag så vänligt jag kunde utan att låta mesig. Killarna blev genast nervösa och utbytte en kort blick innan en av den med snabba steg gick från platsen. Jag antog att han som stod kvar var den jag hade pratat med, så jag gav honom en aningens utpressande blick för att han skulle börja prata. Att leta efter sin vän kunde knappast vara olagligt.
"I cannot tell you that, sorry" sa han förvånansvärt modigt innan någonting på dataskärmen framför honom fångade hans uppmärksamhet. Antagligen var det bara för att han skulle slippa se mig i ögonen, jag kunde inte tänka mig att någonting skulle dyka upp just när jag behövde prata med honom, de såg inte ut att vara så upptagna.
"Zayn is my friend, we sing in the same band, I don't see what the problem is?" konstaterade jag med en djup suck.
"I was told not to say anything" sa han bara.
"By who? Who told you I can't visit my friend?" frågade Louis irriterat.
"A girl" svarade han kortfattat.
"A girl, why am I not surprised..." muttrade jag förargat innan knöt nävarna och backade undran från disken för att minimera risken att någon skulle bli skadad. Från min plats hörde jag att killarna, mest Louis, fortsatte disskutera med han i receptionen utan att få ur honom någonting. Att Zayn varit på hotellet när jag ringt var ganska uppenbart, men mer än det visste vi inte. Till exempel vilket rum han varit i eller om han flytt fältet när han fått reda på att jag ringt. För hans irriterande lilla flickvän hade antagligen skvallrat, hon verkade vilja göra allting värre.
"Let's go back home Harry, he won't say anything" sa Louis när han efter en stund tog tag i min arm och började leda mig mot utgången. Jag vände mig kvickt om och gav killen i receptionen en ond blick. Han verkade dock inte märka någonting då han var fullt upptaget med att andas. De andra antagligen gått på honom ganska hårt, men tydligen inte hårt nog.
"I don't understand why he just can't let us know where he is" muttrade jag irriterat när jag hoppade in i bilen för att köra hem igen.
"We'll talk to Zayn in a couple of days, he can't run from us forever, he know that" sa Liam lugnande. Någonting sa mig att Zayn mycket väl skulle kunna gömma sig för alltid, nu när han hade en ny vän behövde han tydligen inte oss. Men jag brydde mig inte om att kommentera det, det fick bli som det blev, jag orkade inte bry mig om det längre..
Mycket kortare än tillåtet, men jag hade tänkt skippa skriva helt idag också så det kanske är bättre än det i alla fall xD Nästa del kommer som vanligt imorgon, jag ska se till att jag fixar det i tid :)
(säg gärna till om reklamen längst upp är allt för jobbig, jag kan ta bort den om ni vill) xx